Fisktaktiken, eller?

Just nu undrar jag varför det ska vara så svårt det här med tjejer och relationer framför allt. Det känns nästan som att det inte spelar någon roll vad man gör så går allt åt helvete ändå, men så får man ju inte tänka för då blir det en självuppfyllelse. Så jag måste tänka positivt och hoppas att det går vägen detta. Men att hoppas liksom, är det allt? För det verkar vara det eller spela ett spel, lägga upp en taktik och hoppas vinna genom att ha en taktik - men jag vill ju bara vara mig själv.

Det är här jag tänker att man kanske borde testa fisktaktiken. För i mitt akvarie så är det en jakt utan dess like när en hane har hittat en hona. Han spelar inga spel eller lägger upp en taktik. Han vet vad han vill och då är det liksom att uppvakta till 100% som gäller och simmar hon iväg simmar man efter och i mitt akvarie vinner alltid hanarna. Men det är ju inte sån kärlek jag vill ja.

Egentligen ska jag inte klaga för jag har träffat henne som jag tänkt så mycket på och hon var ett flertal gånger bättre i verkligheten än i fantasin, hur ofta sker det liksom? Innan vi träffades så hördes vi inte speciellt mycket och det gör vi inte nu heller. Men hon har sagt att hon vill träffas igen iaf och det hoppas jag innerligt att det stämmer. Men varför kan hon inte bara bli bättre på att svara på mina sms eller skicka några överhuvudtaget, det hade känts enklare då.

Skulle jag bara summera allting positivt så skulle jag nog hoppat omkring glatt - ja som i måndags då vi träffades för det var typ årets bästa dag. Men tyvärr har jag en del dåliga erfarenheter från tidigare tjejer hur de inte kunnat vara raka för fem öre och typ allting har skitit sig, jag pallar inte det en gång till nu. Speciellt inte efter att det här är min prinsessa och där jag är prinsen.

Om det blir något eller inte vet jag inte men jag hoppas i ett första steg att vi träffas igen och kan komma varandra närmare med en bättre kontakt rent allmänt. Men jag hade så gärna velat veta hennes innersta tankar hur hon ser på mig. Det är därför det var så mycket enklare i mellanstadiet, för då hade man alltid någon som man kunde fråga hur läget var. Man skickade helt enkelt fram en kamrat och så var allt löst. I dag sitter man mest ensam och funderar - utan att komma fram till något.

Men jag styrs mycket över mina känslor på både gott och ont. Det är bara den här svåra fasen man måste ta sig förbi så vet jag att vilken tjej som helst skulle älska att dom satsade på mig. Ja, livet är invecklat och jag börjar så smått förstå mig på mig själv, men att det skulel ta mer än 30 år är inte så bra.

Jag hoppas hon svarar i sin telefon när jag ringer i kväll bara!

En snabb och liten uppdatering

Dagarna har rusat fram på sistone och det har hänt så oerhört mycket faktiskt. Det är svårt att rangordna några speciella händelser men jag tänkte nämna ett par av lite mer intresse från min sida.

Piratpartiet har kommit in i EU-parlamentet och det var en riktigt trevlig valvaka med efterfest här i Malmö. Detta är stort och allt man fick på köpet när man slet veckorna innan för att detta skulle bli verklighet har utvecklat en som person väldigt mycket. Interna konflikter och många trevliga möten med människor ute på stan. Folk som har tutat och gjort tummen upp när de sett min bil som har stora dekaler på sidan som tydligt visar var jag står. Detta har varit en fantastisk resa och nu känns det lite halvtomt. Jag ser verkligen fram emot valet 2010 redan.

Lite mer privat har jag sprungit på en helt underbar tjej som jag hoppas få träffa igen eftersom detta var någon utöver det vanliga. Jag blev helt påverkad och känner än i dag hur det slår lite extra i hjärtat när jag tänker på henne. Dessvärre bor hon i Göteborg men det spelar ju egentligen ingen roll ifall hon nu tycker ungefär detsamma som jag tycker om henne.

Vad gäller innebandyn har jag nu fått fyra mer eller mindre konkreta erbjudanden och det är väl först och främst ett av dessa som jag jobbar hårt för. Dock är vi tillbaka på ruta ett för fjärde gången nu och tiden rinner iväg. Framtiden får utvisa vad som sker här men jag hoppas det blir en lösning inom snar framtid då den här ovissheten inte är bra för någon part alls i det hela.

Kan även nämna att jag varit nere på 90.1 kilo som bäst och jag pendlar just nu mellan detta och runt 92 kilo. Snart ska jag för första gången på länge ta steget under 90 kilo och sen återstår det bara ytterligare fem kilo innan jag har nått mitt mål. Det känns riktigt fantastiskt och jag märker även att jag nu kommer i kläder som jag tidigare hade växt ur. Jag håller fortfarande upp med alkohol och den senaste tiden har jag ej heller ätit något godis i stort sett och jag har minimerat ner läsken och all snabbmat.

Sammanfattat kan man säga att jag trivs relativt bra med livet nu även om det kan få ytterligare en skjuts på höjden och mycket hänger väl på den här tjejen från Göteborg. Ja, jag älskar dessa rus jag kan få - det måste vara något motsvarade det folk upplever från droger.