Under hela vintern när jag precis blivit singel och uppsagd från mitt tränaruppdrag var jag helt nere och deprimerad och brydde mig inte om något alls. Det var en mörk tid och det fanns inget att göra ungefär, och det som fanns att göra orkade man ändå inte med. Jag stängde in mig i mig själv. Nu tittar man ut genom fönstret och det är vår i luften, knappt 10 grader i skuggan om dagen och fåglarna börjar kvittra. Det är alltså en helt underbar tid för att bege sig ut och njuta av allt det som skapats på den här planeten. Speciellt allt det naturliga som inte människan haft ett finger med i spelet. Men! Ja, nu faller man ner och känner att man än mer saknar en kärlek, och speciellt det underbara jag hade med Anna. Att få uppleva allt underbart med henne nu på sommarhalvåret och bara njuta och vara glad. Ringa och berätta vad man gjort och höra hennes underbara historier också. Men det kan man glömma. Här sitter man singel och ensam, halvt trött på det mesta. Jag har väldigt fina vänner och ibland räcker jag nog inte till där, speciellt när jag mått som jag gjort på sistone, men det saknas något. Jag är ingen människa som enbart kan leva genom att ha vänner. Jag behöver upp en nivå för att jag ska fungera fullt ut. Jag behöver det lugn och den trygghet som jag får ut av ett förhållande. Den lyckan man befinner sig i och det ruset man alltid har. När två människor passar perfekt tillsammans så glömmer man bort allting annat nästan. Kärlek är det absolut starkaste som finns och därav är det också det absolut jobbigaste att mista. Desto tyngre drog man provat desto svårare är det att sluta med den.
Jag vill inte förlora en hel vår och sommar, jag vill njuta av den som förra året då jag dels mådde väldigt bra samt träffade mitt ex. Men mörkret som finns framför mina ögon gör att jag inte riktigt kan glädjas åt något längre. I dag har jag dessutom känt extra mycket för att handla hem lite vin, varva ner inombords och försöka må lite bättre. Egentligen borde jag satsa all fokus på att vara nykter och träna till jag kommit under 100 igen, därefter enbart dricka måttligt. Jag hoppas jag klarar det - även om jag är ensam. Med en flickvän hade det varit enklare för då hade man haft henne att tänka på. Dessvärre är jag en person som lätt indirekt skadar mig själv ifall det inte är någon annan som drabbas. När andra eventuellt drabbas så är risken minimal att det inträffar. Jag har alltid varit en person som vill uppleva saker med andra, jag har aldrig varit den som vill vandra omkring ensam och göra saker. Varför gick allt åt helvete? Varför uppstod inte bara en väldigt bra vänskap med Anna? Jag kan inte se att jag gjorde något fel i det hela utan det var väl en studsande boll som kom in i mitt liv och jag såg inte det då kärleken är blind. Hon sa att hon kände för att vara singel ett långt tag, typ flera år efter att det tog slut med mig. Jag kan nästan garantera att hon inte är singel i dag. Det livet hon hade innan mig hoppade hon runt och var inte speciellt mycket singel mellan killarna. Och ändå var jag så försiktig i början men hennes charm var exakt det jag behövde i mitt liv, antagligen behövde hon mig lika mycket annars skulle hon inte fällt alla dessa tårar i min soffa eller hemma i sin säng. Men när andra människor ska lägga sig i går det bara alltid åt helvete.
Pratade nyss med en "vän" om detta med att tjejer nästan alltid vänder sig till en väninna när de tycker att något är fel i ett förhållande medan killen alltid tar upp det med den som är involverad i förhållandet. Hur ska något kunna bli bättre då, ifall något nu felar? Han sa även att detta hade påverkat hans förhållande negativt och de bröt upp efter sju år. Hans ex erkände att det var negativt för förhållandet och det kan jag förstå eftersom en person som klagar inför en annan alltid för medhåll nästan och ett litet hjärnspöke blir då helt plötsligt en brinnande stad och en sanning för den som hade det lilla spöket. Nä, ta reda på fakta och red ut problemen med den det berör! Jag blir bara så frustrerad att människor inte får lära sig att kommunicera med den det rör när de är små. Men ljuger föräldrar för sina barn så ljuger barnen i sin tur och sen är karusellen igång.
Men jag vet en sak, jag kommer alltid enbart att ha äkta vänner som alltid vet var de har mig eftersom jag är rak, medan det finns en jäkla massa andra som kommer att ha mångtalet vänner men där ingen vet vem man kan lita på då nästan samtliga är falska på ett eller annat sätt! Tragiskt men sant antar jag!
Nu blir det 30 minuter träning och vad som händer sen vet jag inte men den här dagen har varit bedrövlig. Mitt behov av något lugnande just nu är också alldeles för stort. Vill inte ner och handla någon alkohol men risken är att det ändå blir lite. I morgon ska jag snacka med en alkoholkonsult dessutom. Help me? Behandla mig väl då jag är en känslig människa, var nog bland det första jag sa till Anna när jag träffade henne. Det gjorde hon väl 90% av tiden men resten då? Och varför ljuga för mig? Jag fattar det inte. Jag får se vad som sker!
onsdag 24 mars 2010
Egoism kontra lycka
I går tränade jag 30 minuter på min motionscykel och det kändes faktiskt helt ok. Efteråt var jag uppåt och ville se det mesta positivt men efter ett tag när man märker att det ändå är exakt likadant så började jag bli mer deprimerad igen och fundera en massa på varför jag känner mig sviken och varför människor inte är ärliga och raka i min omgivning. Mitt ex snurrar fortfarande runt i mitt huvud alldeles för mycket men hon hade väldigt fina sidor och det är väl därför som man tänker så mycket på henne även om hon också hade sjukt dåliga sidor, men så är det väl när jag försöker se det positiva före det negativa men sen faller jag.
Ju högre man siktar desto hårdare faller man, jag skulle kunna ta en random tjej vilken dag som helst men vad skulle jag få ut av det och vad hade jag haft att ge, ingenting. Visst, man hade fått mer sex än normalt men till vilken nytta egentligen? Därför saker går åt helvete när ens partner inte är uppriktig med vad den vill. Det finns för mycket tankar just nu om mitt senaste förhållande som jag fortfarande inte har förstått och det stör mig från och till. Om hon hade dött i en trafikolycka hade det varit lite lättare att acceptera på något sätt även om det kanske hade gjort mer ont men när jag har ett par olika tankesätt nu och allt känns uppåt väggarna blir jag mest ledsen bara.
1. Hennes mamma påverkade henne negativt så det tog slut
2. Hon ville mest ha spänning och sex med mig
3. Hon älskade mig så mycket att det gjorde ont med avståndet
4. Sen finns det väl en del saker till som jag inte kommer på just nu
Var jag än hamnar så finns det inget där jag bara kan acceptera att det blev såhär. Inte efter allt som sades och gjordes mellan oss. Det är inte logiskt och när saker inte är logiska i mitt liv så är det som att få 12 000 volt (med låg ampere) genom kroppen. Det funkar liksom helt enkelt inte längre då. Min omgivning tycker bara jag borde lägga locket på och det skulle varit enklare om det inte fanns så mycket frågetecken. I samband med allt detta blir jag också mer skygg i framtiden när det gäller andra människor. Och allt blir bara en enda negativ spiral för mig, och säkert för andra också. Nu tänker jag t ex på Anna och hur hon har blivit behandlad av killar tidigare, helt plötsligt kunde hon inte ha tillit till mig ens och sen får jag sämre tillit till människor och sen är karusellen igång.
I dag tänkte jag också ta ett träningspass på min cykel men just nu känner jag mest för att gräva ner mig. Livet känns bara så sjukt jävla orättvist ibland. Tidigare hade jag massor att fylla mina dagar med men de senaste månaderna blir det nästan ingenting och det hjälper ju inte på det hela precis. Ibland känns det som man bara vill skjuta sig och få ett slut på allting, eller att det finns en Gud som man bara kan ställa sig och skälla ut allt vad man kan. Eller avreagera sig med ett baseballträ på allt och alla. Jag vet inte men den här egoismen som råder bland människor får en att tappa tron ibland. Jag förstår när folk går rakt in i en skola och bara skjuter ner människor, men samhället verkar inte ha förstått någonting. Tragiskt alltså men alla är väl för självupptagna för att ens reflektera varför saker ser ut som det gör.
Finns kärlek ens eller är det bara jag som tror det? När man älskar en annan person, kan man då bara sluta älska den personen? Och när människor flyr istället för att prata, vad är det för fel då? Jag förstår Grizzly Man, varför han sa "fuck human, animals rules", eller något liknande. Jag trodde människan hade utvecklats under tiden men tydligen inte tillräckligt. De flesta har blivit djuriska på sämsta tänkbara sätt. Äsch, den här dagen suger bara för mycket. Har inte druckit någon alkohol på en vecka nu men när man mår såhär och tänker en massa känns det bara som man vill ner och köpa en eller flera flaskor vin. Snällhet på den här planeten har fan aldrig lett till något positivt. Helvete säger jag bara!
Ju högre man siktar desto hårdare faller man, jag skulle kunna ta en random tjej vilken dag som helst men vad skulle jag få ut av det och vad hade jag haft att ge, ingenting. Visst, man hade fått mer sex än normalt men till vilken nytta egentligen? Därför saker går åt helvete när ens partner inte är uppriktig med vad den vill. Det finns för mycket tankar just nu om mitt senaste förhållande som jag fortfarande inte har förstått och det stör mig från och till. Om hon hade dött i en trafikolycka hade det varit lite lättare att acceptera på något sätt även om det kanske hade gjort mer ont men när jag har ett par olika tankesätt nu och allt känns uppåt väggarna blir jag mest ledsen bara.
1. Hennes mamma påverkade henne negativt så det tog slut
2. Hon ville mest ha spänning och sex med mig
3. Hon älskade mig så mycket att det gjorde ont med avståndet
4. Sen finns det väl en del saker till som jag inte kommer på just nu
Var jag än hamnar så finns det inget där jag bara kan acceptera att det blev såhär. Inte efter allt som sades och gjordes mellan oss. Det är inte logiskt och när saker inte är logiska i mitt liv så är det som att få 12 000 volt (med låg ampere) genom kroppen. Det funkar liksom helt enkelt inte längre då. Min omgivning tycker bara jag borde lägga locket på och det skulle varit enklare om det inte fanns så mycket frågetecken. I samband med allt detta blir jag också mer skygg i framtiden när det gäller andra människor. Och allt blir bara en enda negativ spiral för mig, och säkert för andra också. Nu tänker jag t ex på Anna och hur hon har blivit behandlad av killar tidigare, helt plötsligt kunde hon inte ha tillit till mig ens och sen får jag sämre tillit till människor och sen är karusellen igång.
I dag tänkte jag också ta ett träningspass på min cykel men just nu känner jag mest för att gräva ner mig. Livet känns bara så sjukt jävla orättvist ibland. Tidigare hade jag massor att fylla mina dagar med men de senaste månaderna blir det nästan ingenting och det hjälper ju inte på det hela precis. Ibland känns det som man bara vill skjuta sig och få ett slut på allting, eller att det finns en Gud som man bara kan ställa sig och skälla ut allt vad man kan. Eller avreagera sig med ett baseballträ på allt och alla. Jag vet inte men den här egoismen som råder bland människor får en att tappa tron ibland. Jag förstår när folk går rakt in i en skola och bara skjuter ner människor, men samhället verkar inte ha förstått någonting. Tragiskt alltså men alla är väl för självupptagna för att ens reflektera varför saker ser ut som det gör.
Finns kärlek ens eller är det bara jag som tror det? När man älskar en annan person, kan man då bara sluta älska den personen? Och när människor flyr istället för att prata, vad är det för fel då? Jag förstår Grizzly Man, varför han sa "fuck human, animals rules", eller något liknande. Jag trodde människan hade utvecklats under tiden men tydligen inte tillräckligt. De flesta har blivit djuriska på sämsta tänkbara sätt. Äsch, den här dagen suger bara för mycket. Har inte druckit någon alkohol på en vecka nu men när man mår såhär och tänker en massa känns det bara som man vill ner och köpa en eller flera flaskor vin. Snällhet på den här planeten har fan aldrig lett till något positivt. Helvete säger jag bara!
måndag 22 mars 2010
Nästan sju kilometer
Så är man tillbaka efter sin lilla promenad som tog drygt en timme. Var väldigt skönt på ett sätt men samtidigt så tänker man en del när man går ensam och man gick förbi en del ställen med fina minnen som gjorde att man blev snudd på lite melankolisk. Men det får man väl bara fortsätta att arbeta sig igenom så att man kommer tillbaka dit där jag hör hemma. Men det är många andra tankar också som far genom huvudet och då blir det oftast stora tankar om vad jag vill med mitt liv. Vill jag verkligen ha det som jag har det nu? En underbar vindsvåning med bjälkar och snedtak som bara är tre år gammal. Där jag har tvättmaskin och diskmaskin. Där jag sover i min dubbelsäng och där man har platt-tv och datorer och sitter i sin underbara soffa. Jag vet inte om jag vill ha det såhär. Många gånger har tankarna gått till att jag bara vill ha ett litet krypin där jag får plats med en säng och en dator typ. Men av erfarenhet vet jag att jag blir galen på små ytor men även om jag har större utnyttjar jag ändå inte dom så vad spelar det då för roll?
Men visst älskar jag hög standard och snygga prylar. Jag tror jag skulle kunna göra av med i stort sett hur mycket pengar som helst ifall ens resurser bara var obegränsade. Antagligen då jag känner att jag vill vara överallt och ha det bästa inom varje kategori typ. Men inombords finns ett hinder som säger att det är så fel att leva på det sättet och jag har börjat leva lite annorlunda om än inte mycket. Ett visst ord fick jag av en intelligent man, nämligen "Frågan är inte vad jag vill ha utan vad jag behöver". Efter det så köpte jag ett billigt soffbord för 200 kronor istället för det jag ville ha som kostade 3 600 kronor. Jag köpte en billig bil för 4 500 kronor som fyller sin funktion. Eller gjorde fram till för några veckor sen då den började bråka. Borde ta tag i det där nu så den blir lika bra som den varit tidigare. Men samtidigt så när jag sitter och tittar in olika vandringsprylar jag behöver införskaffa ifall det blir vandring i maj månad så är jag där och kollar på de lite bättre och dyrare sakerna, kanske behöver jag dom men det kanske finns billigare och lika bra? Äsch, får bli en senare fråga.
Jag vägde mig precis och vågen visade 107.8 kilo vilket är på tok för mycket för mig då jag ska ligga runt 90 kilo för att vara i form. Men så går det när ens mor dör, ens flickvän gör slut och man blir uppsagd från sin tränarroll. Eller för mig blev det så, eftersom det tog så mycket på mina krafter att jag inte orkade bry mig om mig själv till sist. Men nu är det snart vår och i dag känner jag mig lite bättre än tidigare. Lite mer krafter och lite gladare, men jag har ett behov av att hela tiden ha något att se fram emot har jag märkt. Så fort jag bara fastnar stilla och inte ser vad som sker i den närmsta framtiden kan jag enkelt falla ner lite igen. Men nu ska jag inte släppa taget helt utan kämpa mig uppför och nå dit jag vill, även om jag inte precis vet vad det är i dag.
Men nu är tankarna på vad jag ska göra i kväll. Städa borde jag definitivt göra då det mesta har förfallit men det blir nog bara lite undanplock först och främst. Sen borde jag få iväg lite brev också som jag skjutit upp några veckor nu. Så det finns lite saker att göra men tankarna om meningslösheten infinner sig snabbt också. Men jag borde styra upp det under veckan åtminstone. Men jag skulle vilja ut och handla i dag och sen ut och vandra från helgen av och bara försvinna bort på obestämd tid. Men det är kanske inte lika underbart som man kan måla upp i fantasin.
Undrar vad mitt ex sysslar med. Och för någon som undrade i en kommentar så är hon 15 år bara. Men det är väl synd om henne dessvärre, jag gjorde vad jag kunde för att lyfta upp henne men det blev bara att jag drog mig ner i havets djup själv.
Men visst älskar jag hög standard och snygga prylar. Jag tror jag skulle kunna göra av med i stort sett hur mycket pengar som helst ifall ens resurser bara var obegränsade. Antagligen då jag känner att jag vill vara överallt och ha det bästa inom varje kategori typ. Men inombords finns ett hinder som säger att det är så fel att leva på det sättet och jag har börjat leva lite annorlunda om än inte mycket. Ett visst ord fick jag av en intelligent man, nämligen "Frågan är inte vad jag vill ha utan vad jag behöver". Efter det så köpte jag ett billigt soffbord för 200 kronor istället för det jag ville ha som kostade 3 600 kronor. Jag köpte en billig bil för 4 500 kronor som fyller sin funktion. Eller gjorde fram till för några veckor sen då den började bråka. Borde ta tag i det där nu så den blir lika bra som den varit tidigare. Men samtidigt så när jag sitter och tittar in olika vandringsprylar jag behöver införskaffa ifall det blir vandring i maj månad så är jag där och kollar på de lite bättre och dyrare sakerna, kanske behöver jag dom men det kanske finns billigare och lika bra? Äsch, får bli en senare fråga.
Jag vägde mig precis och vågen visade 107.8 kilo vilket är på tok för mycket för mig då jag ska ligga runt 90 kilo för att vara i form. Men så går det när ens mor dör, ens flickvän gör slut och man blir uppsagd från sin tränarroll. Eller för mig blev det så, eftersom det tog så mycket på mina krafter att jag inte orkade bry mig om mig själv till sist. Men nu är det snart vår och i dag känner jag mig lite bättre än tidigare. Lite mer krafter och lite gladare, men jag har ett behov av att hela tiden ha något att se fram emot har jag märkt. Så fort jag bara fastnar stilla och inte ser vad som sker i den närmsta framtiden kan jag enkelt falla ner lite igen. Men nu ska jag inte släppa taget helt utan kämpa mig uppför och nå dit jag vill, även om jag inte precis vet vad det är i dag.
Men nu är tankarna på vad jag ska göra i kväll. Städa borde jag definitivt göra då det mesta har förfallit men det blir nog bara lite undanplock först och främst. Sen borde jag få iväg lite brev också som jag skjutit upp några veckor nu. Så det finns lite saker att göra men tankarna om meningslösheten infinner sig snabbt också. Men jag borde styra upp det under veckan åtminstone. Men jag skulle vilja ut och handla i dag och sen ut och vandra från helgen av och bara försvinna bort på obestämd tid. Men det är kanske inte lika underbart som man kan måla upp i fantasin.
Undrar vad mitt ex sysslar med. Och för någon som undrade i en kommentar så är hon 15 år bara. Men det är väl synd om henne dessvärre, jag gjorde vad jag kunde för att lyfta upp henne men det blev bara att jag drog mig ner i havets djup själv.
Dagarna har gått...
Livet har väl svängt som vanligt på sistone och haft enorma svängningar faktiskt men det går sakta uppåt nu känns det som. Det viktigaste i mitt liv just nu är att få uppsatt lite mål som jag kan sträva mot samt att jag aktiverar mig mer och gör saker som jag inte brukar syssla med. Har ju haft tankar om skidsemester, köpa hund eller resa iväg någon annanstans. Nu verkar det som att det blir vandring i fjällen istället och det blir ju även billigare trodde jag men det är en jäkla massa saker man måste tänka på och se till att införskaffa innan man ger sig iväg. Man vill ju ha kvalité på sakerna om man ska vara iväg en månad samtidigt behöver man kanske inte det bästa av allting men jag funderar mest på att det känns ju lite galet att betala 6 000 i hyra när jag inte kommer vara hemma på en hel månad. Ett tag funderade jag på att sticka iväg ännu längre och leva riktigt vildmarksliv i minimum tre månader och då kunde jag ju hyrt ut min lägenhet men nu? Det där får lösa sig på något sätt annars får jag väl bara bita i ett surt äpple.
Tanken är att jag ska komma bort från allting och kunna rehabilitera mig själv så jag återfår all kraft som jag haft innan. Frågan är bara hur jag ser på det hela när jag återvänder till det idiotiska samhället där folk är som dönickar och bara springer runt i sina ekorrhjul. Samhället är verkligen helt snett men det är kan inte jag som enskild ändra på och så tänker nog de flesta som vill förändra, men den stora massan lever sina statusliv där det är viktigare att ha en finare bil än grannen än att upptäcka vad livet har att ge. Jag är själv en mer eller mindre prylgalning och älskar teknik men samtidigt vet jag att den inte ger mig speciellt mycket glädje i långa loppet. Enda jag vet är att jag inte tänker springa runt och knega på ett ställe som jag inte stortrivs på. När folk gör detta för att enbart få hjulen att snurra och sen kanske kan unna sig en utlandssemester om året så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet knappt hur ag ska beskriva det hela, och hur jag ser på det. Men de starka kapitalistiska makterna vill ju ha det så, människan ska inte stanna upp och börja tänka och se hur illa allt är. Vi ska konsumera och visa statusen för alla hela tiden. Vi ska inte tänka på alla krig och all svält och allt annat elände som finns. Visst, lite reklam här och där om att skänka pengar för att lätta sitt samvete är helt okej, det föder om inte annat ett rövhål till högsta höns inom Röda Korset. Allt verkar bara handla om pengar och girighet. När ska vi stanna upp och istället för att lägga alla pengar på vapen, krig och elände så kanske vi borde se till att folk har rent vatten och kan få möjligheter att skapa sina egna liv någorlunda åtminstone? Men, vad? Ska vi nu ge istället för att leva i girighet? Det kan inte vara möjligt.
Själv har jag tre fadderbarn i världen som kostar mig 600 kronor i månaden. Jag skulle nog kunna haft tio fadderbarn utan några större problem just nu men risken är att jag väljer att leva lite annorlunda senare och då kan det nog vara tuffare att få iväg pengar till dessa också än om det bara rör sig om 600 kronor i månaden. Hur fattiga vi än är här i västvärlden så anser jag att det är en skam ifall man inte har minst ett fadderbarn. Egentligen borde vi ha ett flertal men istället ler vi åt grannen när vi står och tvättar vår nyinköpta bil som kostar åtminstone 300 000 kronor. Hur fel i huvudet är det på dessa personer? Vad fan gick snett när de föddes? Jag skäms över mig själv när jag tänker på hur mycket pengar jag spenderat på en massa skräp hit eller dit. Det rör sig om sjukt mycket pengar som man bara gör av med till ingen nytta. Men om jag skäms, vad borde inte alla andra göra i så fall? Eller är jag den stora boven i dramat?
Jag vet att jag kommer få en klar bild av hur jag vill leva i framtiden och säkert med vem jag vill leva också, ifall det nu ska bli så. När jag var liten kände jag ett kall att jag skulle bli framgångsrik och ihågkommen men det kanske var en liten överdrift men jag vet ju min kapacitet innerst inne och det gäller bara att få ut all energi och kapacitet i rätt riktning så kan vad som helst hända. Mitt första steg är att hitta min väg i livet som jag vill gå, för jag känner mig aningen förvirrad just nu. Jag slits åt en massa olika håll och försöker hela tiden ha en liten säkerhet och trygghet att falla tillbaka på men samtidigt kanske jag inte ger 100% på det jag verkligen ger mig in i då. Kanske ska jag sälja allting jag har och se ge mig ut och vandra på riktigt. Vandra på obestämd tid. Visst, jag kommer att ha pengar att ändå kunna falla tillbaka på om jag skulle ge upp och tröttna men det är inte som att bara bege sig hem till sin möblerade lägenhet igen. Men det är ett stort steg men det lockar. Samtidigt vill jag ju köpa en schäfer men den kanske kan vandra med mig :)
Jag har även slutat dricka alkohol igen och jag hoppas att det så förblir en lång tid framöver. I dag ska jag även bege mig ut och gå en lång tur och fortsättningsvis ska min träning komma igång på allvar igen. Tanken är att gå ner cirka åtta kilo på en månad innan jag ska ut och vandra (om det nu blir så) och under vandringen kommer jag garanterat att tappa ytterligare åtta kilo. Mitt icke helt konkreta mål är att jag ska tillbaka dit där jag var före sommaren förra året, nämligen på livets topp. Att man finner den inre ro och tillfredsställelse med livet som man behöver och då ändå inte ha förblindat sig för att hjälpa andra människor. Jag borde göra mer men först behöver jag hjälpa upp mig själv över ytan och jag är glad att jag har flera fina vänner som verkligen bryr sig om mig. Ibland känner jag att jag inte kan ge lika mycket som jag tar just nu men förhoppningsvis går det i vågor i livet, för totalt sett har jag gett så mycket av mig själv att man gör slut på sin egen energi.
Några spontana topplistor följer nedan.
Filmer/TV!
1. Sagan om ringen
2. Nyckeln till frihet
3. Den gröna milen
4. Falling Down
5. My girl
Musik!
1. Jonathan Johansson - Aldrig ensam (live P3 guld)
2. Bryan Rice - Breathing
3. Mauro Scocco - Någon som du
4. Johnossi - What´s the point
5. Ratata - Så länge vi har varann
Sport!
1. Newcastle United leder Championship league
2. Helsingborgs IF toppar allsvenskan
3. Leonil Messi - världens bästa fotbollsspelare!
4. Fotbolls-VM närmar sig
5. Tysklands landslag i fotboll
Bottenträsket!
1. Hur jag har mått
2. Människors egoism
3. Svenska karriärpolitiker
4. Ishockey
5. Glamourama
Listorna blir säkert fler och bättre hoppas jag men för att få igång något så startade jag idag. Nu blir det lite undanplockning i lägenheten samt en promenad. Vi får se hur dagen slutar. Jag behöver verkligen skriva mer i min blogg för det är mycket jag funderar på om dagarna men som sen inte kommer ner här och det kan ses som en förlust ibland. Vet inte riktigt syftet med att ha en blogg heller men jag får väl se om jag ska ha den för att enbart skriva för mig själv eller om jag ska kasta mig ut och konkurrera med alla andra genom att skriva för andra. Det återstår att se. Tanken är att jag ska dokumentera hela min vandring i bloggen med bilder och texter löpande. Får se om det blir så. Men ska jag iväg och vandra är väl tanken att lägga max 17 000 kr på utrustning och då ingår det åtminstone en netbook där. Kanske en Samsung NC-10 eller liknande. Men med en budget på 17 000 behöver jag nog låna tält åtminstone!
Tanken är att jag ska komma bort från allting och kunna rehabilitera mig själv så jag återfår all kraft som jag haft innan. Frågan är bara hur jag ser på det hela när jag återvänder till det idiotiska samhället där folk är som dönickar och bara springer runt i sina ekorrhjul. Samhället är verkligen helt snett men det är kan inte jag som enskild ändra på och så tänker nog de flesta som vill förändra, men den stora massan lever sina statusliv där det är viktigare att ha en finare bil än grannen än att upptäcka vad livet har att ge. Jag är själv en mer eller mindre prylgalning och älskar teknik men samtidigt vet jag att den inte ger mig speciellt mycket glädje i långa loppet. Enda jag vet är att jag inte tänker springa runt och knega på ett ställe som jag inte stortrivs på. När folk gör detta för att enbart få hjulen att snurra och sen kanske kan unna sig en utlandssemester om året så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet knappt hur ag ska beskriva det hela, och hur jag ser på det. Men de starka kapitalistiska makterna vill ju ha det så, människan ska inte stanna upp och börja tänka och se hur illa allt är. Vi ska konsumera och visa statusen för alla hela tiden. Vi ska inte tänka på alla krig och all svält och allt annat elände som finns. Visst, lite reklam här och där om att skänka pengar för att lätta sitt samvete är helt okej, det föder om inte annat ett rövhål till högsta höns inom Röda Korset. Allt verkar bara handla om pengar och girighet. När ska vi stanna upp och istället för att lägga alla pengar på vapen, krig och elände så kanske vi borde se till att folk har rent vatten och kan få möjligheter att skapa sina egna liv någorlunda åtminstone? Men, vad? Ska vi nu ge istället för att leva i girighet? Det kan inte vara möjligt.
Själv har jag tre fadderbarn i världen som kostar mig 600 kronor i månaden. Jag skulle nog kunna haft tio fadderbarn utan några större problem just nu men risken är att jag väljer att leva lite annorlunda senare och då kan det nog vara tuffare att få iväg pengar till dessa också än om det bara rör sig om 600 kronor i månaden. Hur fattiga vi än är här i västvärlden så anser jag att det är en skam ifall man inte har minst ett fadderbarn. Egentligen borde vi ha ett flertal men istället ler vi åt grannen när vi står och tvättar vår nyinköpta bil som kostar åtminstone 300 000 kronor. Hur fel i huvudet är det på dessa personer? Vad fan gick snett när de föddes? Jag skäms över mig själv när jag tänker på hur mycket pengar jag spenderat på en massa skräp hit eller dit. Det rör sig om sjukt mycket pengar som man bara gör av med till ingen nytta. Men om jag skäms, vad borde inte alla andra göra i så fall? Eller är jag den stora boven i dramat?
Jag vet att jag kommer få en klar bild av hur jag vill leva i framtiden och säkert med vem jag vill leva också, ifall det nu ska bli så. När jag var liten kände jag ett kall att jag skulle bli framgångsrik och ihågkommen men det kanske var en liten överdrift men jag vet ju min kapacitet innerst inne och det gäller bara att få ut all energi och kapacitet i rätt riktning så kan vad som helst hända. Mitt första steg är att hitta min väg i livet som jag vill gå, för jag känner mig aningen förvirrad just nu. Jag slits åt en massa olika håll och försöker hela tiden ha en liten säkerhet och trygghet att falla tillbaka på men samtidigt kanske jag inte ger 100% på det jag verkligen ger mig in i då. Kanske ska jag sälja allting jag har och se ge mig ut och vandra på riktigt. Vandra på obestämd tid. Visst, jag kommer att ha pengar att ändå kunna falla tillbaka på om jag skulle ge upp och tröttna men det är inte som att bara bege sig hem till sin möblerade lägenhet igen. Men det är ett stort steg men det lockar. Samtidigt vill jag ju köpa en schäfer men den kanske kan vandra med mig :)
Jag har även slutat dricka alkohol igen och jag hoppas att det så förblir en lång tid framöver. I dag ska jag även bege mig ut och gå en lång tur och fortsättningsvis ska min träning komma igång på allvar igen. Tanken är att gå ner cirka åtta kilo på en månad innan jag ska ut och vandra (om det nu blir så) och under vandringen kommer jag garanterat att tappa ytterligare åtta kilo. Mitt icke helt konkreta mål är att jag ska tillbaka dit där jag var före sommaren förra året, nämligen på livets topp. Att man finner den inre ro och tillfredsställelse med livet som man behöver och då ändå inte ha förblindat sig för att hjälpa andra människor. Jag borde göra mer men först behöver jag hjälpa upp mig själv över ytan och jag är glad att jag har flera fina vänner som verkligen bryr sig om mig. Ibland känner jag att jag inte kan ge lika mycket som jag tar just nu men förhoppningsvis går det i vågor i livet, för totalt sett har jag gett så mycket av mig själv att man gör slut på sin egen energi.
Några spontana topplistor följer nedan.
Filmer/TV!
1. Sagan om ringen
2. Nyckeln till frihet
3. Den gröna milen
4. Falling Down
5. My girl
Musik!
1. Jonathan Johansson - Aldrig ensam (live P3 guld)
2. Bryan Rice - Breathing
3. Mauro Scocco - Någon som du
4. Johnossi - What´s the point
5. Ratata - Så länge vi har varann
Sport!
1. Newcastle United leder Championship league
2. Helsingborgs IF toppar allsvenskan
3. Leonil Messi - världens bästa fotbollsspelare!
4. Fotbolls-VM närmar sig
5. Tysklands landslag i fotboll
Bottenträsket!
1. Hur jag har mått
2. Människors egoism
3. Svenska karriärpolitiker
4. Ishockey
5. Glamourama
Listorna blir säkert fler och bättre hoppas jag men för att få igång något så startade jag idag. Nu blir det lite undanplockning i lägenheten samt en promenad. Vi får se hur dagen slutar. Jag behöver verkligen skriva mer i min blogg för det är mycket jag funderar på om dagarna men som sen inte kommer ner här och det kan ses som en förlust ibland. Vet inte riktigt syftet med att ha en blogg heller men jag får väl se om jag ska ha den för att enbart skriva för mig själv eller om jag ska kasta mig ut och konkurrera med alla andra genom att skriva för andra. Det återstår att se. Tanken är att jag ska dokumentera hela min vandring i bloggen med bilder och texter löpande. Får se om det blir så. Men ska jag iväg och vandra är väl tanken att lägga max 17 000 kr på utrustning och då ingår det åtminstone en netbook där. Kanske en Samsung NC-10 eller liknande. Men med en budget på 17 000 behöver jag nog låna tält åtminstone!
fredag 12 mars 2010
Ingenting fungerar längre
Sitter vaken nu mitt i natten och känner bara uppgivenhet. Förstår inte själv varför jag mår som jag gör men jag vandrar omkring på havets botten och har tappat all gnista för att leva. Om man haft det bästa och sen blivit av med det, finns det då någon anledning att fortsätta sträva efter något som inte är lika bra? Jag vet knappt själv vad jag menade men det är rätt tragiskt att jag kan ha en sådan saknad efter mitt ex som jag haft senaste veckorna. Men det är inte enbart saknaden som plågar mig utan minst lika mycket är det alla obesvarade frågor som jag måste leva med. I min värld - och säkert många andras - så behöver man svar på sina frågor annars lever man i en ovisshet och det är betungande.
Jag har börjat skriva på en bok - en självbiografi faktiskt. Första dagen skrev jag i ett flertal timmar och har redan skrivit drygt tio sidor i word. Men det är en rätt tragisk berättelse och jag gråter när jag läser igenom det jag har skrivit. Angående gråt så har mina tårar runnit längs mina kinder de senaste dagarna nästan oavbrutet. Kalla det patetisk eller vad som. Jag kan i dessa stunder känna mig som Jesus när han skulle spikas upp på korset. Människorna grymhet och deras ondska att vilja förtrycka andra människor. Att man har en total avsaknad av empati och medmänsklighet. Stundtals känns det som att man enbart vill ta sitt liv för vad ska man göra på den här planeten längre? Det är ingen bra plats. Jag störs otroligt mycket av allting som inte är av godhet eller som är rätt.
Det är även jobbigt att inte kunna sova ordentligt men så blir det väl när man är som ett nervvrak och hela tiden känner en oro eller stress. För vad vet jag inte riktigt för samtidigt känner jag mig helt apatisk. Ibland frågar jag mig varför jag föddes så känslosam. Är det något positivt alls med det egentligen? Jag vet inte hur min framtid kommer att vara, jag vet inte vad jag gör om en dag eller om en vecka eller längre fram. Jag har tappat tron på framtiden - och det är bedrövligt men jag har mött så många människor som har sårat min själ på ett eller annat sätt att man ger upp och sätter sig på avbytarbänken och undrar vad det är för mening med detta. Vad får alla dessa andra människor ut av detta?
Vet inte vad jag ska göra nu men inombords känner jag bara en enorm ångest. Snudd på panik vad jag ska göra. Har ingen alkohol hemma så det kan man inte bedöva kroppen med heller. På gott eller ont vet jag inte.
Jag har börjat skriva på en bok - en självbiografi faktiskt. Första dagen skrev jag i ett flertal timmar och har redan skrivit drygt tio sidor i word. Men det är en rätt tragisk berättelse och jag gråter när jag läser igenom det jag har skrivit. Angående gråt så har mina tårar runnit längs mina kinder de senaste dagarna nästan oavbrutet. Kalla det patetisk eller vad som. Jag kan i dessa stunder känna mig som Jesus när han skulle spikas upp på korset. Människorna grymhet och deras ondska att vilja förtrycka andra människor. Att man har en total avsaknad av empati och medmänsklighet. Stundtals känns det som att man enbart vill ta sitt liv för vad ska man göra på den här planeten längre? Det är ingen bra plats. Jag störs otroligt mycket av allting som inte är av godhet eller som är rätt.
Det är även jobbigt att inte kunna sova ordentligt men så blir det väl när man är som ett nervvrak och hela tiden känner en oro eller stress. För vad vet jag inte riktigt för samtidigt känner jag mig helt apatisk. Ibland frågar jag mig varför jag föddes så känslosam. Är det något positivt alls med det egentligen? Jag vet inte hur min framtid kommer att vara, jag vet inte vad jag gör om en dag eller om en vecka eller längre fram. Jag har tappat tron på framtiden - och det är bedrövligt men jag har mött så många människor som har sårat min själ på ett eller annat sätt att man ger upp och sätter sig på avbytarbänken och undrar vad det är för mening med detta. Vad får alla dessa andra människor ut av detta?
Vet inte vad jag ska göra nu men inombords känner jag bara en enorm ångest. Snudd på panik vad jag ska göra. Har ingen alkohol hemma så det kan man inte bedöva kroppen med heller. På gott eller ont vet jag inte.
onsdag 10 mars 2010
03.43
Nu kan jag inte sova heller och det är ändå inget som jag försöker följa på tv eller annat som håller mig vaken. Jag är bara så trött på allting! Jag har en miljon och tusen tankar som susar förbi i timmen ungefär. Jag vågar inte ens skriva ner dom här. Det skulle inte passa helt enkelt. Jag har helt enkelt tappat tron på det mesta. Så nu har jag ca tio huvudfunderingar på vad jag ska göra och utöver det finns det väl kanske femhundra mindre tankar på vad jag ska göra. Utöver detta så finns resterande tankar där som ett sorl som försöker få mig på en logisk bana igen. Hade jag haft en gul knapp och en blå knapp framför mig nu där en av dessa ahde förintat världen direkt så tror jag att jag skulel trycka där med en gång. Människor är vidriga jävla as som inte ens borde ha existensberättigande. Kanske låter hårt men det är nog det närmaste sanningen man kan komma ifall man sätter sig ner och tänker efter. Men det finns ju en stor massa som blundar och tar på sig hörlurar istället för att slippa se och känna efter! Grattis!
tisdag 9 mars 2010
Köpa en schäfer
Jag glömde ju en av mina större punkter som jag också funderar på. Nämligen att köpa en liten söt schäfervalp som sen växer upp och blir världens mest underbara hund. Man blir åtminstone inte sviken av en hund som blir en vän för livet. Jag kanske bara borde umgås med djur i framtiden?
Sammanfattning av dagen hittills är att jag mått något enormt dåligt och mina tårar har runnit massor. Jobbigt som fan har det varit men ska försöka vara människa fram till 21.30 i kväll i alla fall och efter det är det skit samma om jag bryter ihop igen. Känns som jag kommer lugna mina hemska nerver i dag med lite alkohol. Typ favorit i repris senaste månaderna.
Mitt alkoholintag har varit sjukt stort sen några månader tillbaka. Det är egentligen lite galet att dricka nästan varje kväll men just nu har jag inte haft någon annan lösning. Problem kan man ju kalla det i sin ensamhet men det blir väl lätt såhär när man ser mörkt på sin framtid. Allt känns meningslöst efter att det tog slut med Anna! Tre viktiga saker i mitt liv försvann inom loppet av tre månader och efter det har jag inte hittat någon väg tillbaka. Man åker sakta ner för en spiral och det är svårt att klättra upp igen om det inte finns något att klättra mot. Hade man haft sin flicka kvar hade man klättrat upp snabbt. Men nu vet jag inte riktigt!
Som en kamrat sa för några dagara sen "man är kanske för snäll"! Kanske är det därför man också har lättare för att må dåligt i livet? Att man är intelligent och allmänbildad (någorlunda iaf) och är världens mest underbara kille verkar inte ha någon betydelse för att man ska må bra. Kanske kunde man vara mer social men jag orkar inte vaar social alltid, jag är social när jag träffar nya människor eller när jag umgåtts länge med dom. Men jag orkar inte vara social när jag träffar människor jag vet att jag aldrig kommer träffa igen eller människor som man måste le mot bara för att. Finns det inget att säga så kan man lika väl vara tyst.
Ja, hund var det ja! I väntan på mina listor så kan jag rekommendera Bryan Rice med låten Breathing ifall det nu råkar vara någon som läser här.
Sammanfattning av dagen hittills är att jag mått något enormt dåligt och mina tårar har runnit massor. Jobbigt som fan har det varit men ska försöka vara människa fram till 21.30 i kväll i alla fall och efter det är det skit samma om jag bryter ihop igen. Känns som jag kommer lugna mina hemska nerver i dag med lite alkohol. Typ favorit i repris senaste månaderna.
Mitt alkoholintag har varit sjukt stort sen några månader tillbaka. Det är egentligen lite galet att dricka nästan varje kväll men just nu har jag inte haft någon annan lösning. Problem kan man ju kalla det i sin ensamhet men det blir väl lätt såhär när man ser mörkt på sin framtid. Allt känns meningslöst efter att det tog slut med Anna! Tre viktiga saker i mitt liv försvann inom loppet av tre månader och efter det har jag inte hittat någon väg tillbaka. Man åker sakta ner för en spiral och det är svårt att klättra upp igen om det inte finns något att klättra mot. Hade man haft sin flicka kvar hade man klättrat upp snabbt. Men nu vet jag inte riktigt!
Som en kamrat sa för några dagara sen "man är kanske för snäll"! Kanske är det därför man också har lättare för att må dåligt i livet? Att man är intelligent och allmänbildad (någorlunda iaf) och är världens mest underbara kille verkar inte ha någon betydelse för att man ska må bra. Kanske kunde man vara mer social men jag orkar inte vaar social alltid, jag är social när jag träffar nya människor eller när jag umgåtts länge med dom. Men jag orkar inte vara social när jag träffar människor jag vet att jag aldrig kommer träffa igen eller människor som man måste le mot bara för att. Finns det inget att säga så kan man lika väl vara tyst.
Ja, hund var det ja! I väntan på mina listor så kan jag rekommendera Bryan Rice med låten Breathing ifall det nu råkar vara någon som läser här.
Att det ska vara så svårt!
Vad är det som är så svårt nu då? Ingenting egentligen men på något sätt lyckas jag inte med någonting som jag just nu vill. Det är enormt mycket tankar som flyger omkring i mitt huvud. Gamla saker som varför kommer ständigt upp i huvudet. Det är jobbigt när man inte vet och inget förstår av vissa situationer. Ibland känns det som att jag håller på att bli galen. Senaste dagarna har jag i alla fall försökt att strukturera upp vissa saker men det känns som jag faller handlöst till marken igen. Jag har mängder med idéer vad jag vill göra men det är mest idéer nu, frågan är hur jag överför det till att ske i praktiken. Följande saker är i alla fall det som jag funderar på.
1. Resa iväg till Thailand och ta dykcertifikat och stanna på obestämd tid. Fel säsong nu bara.
2. Ta en skidsemester till Alperna på en eller två veckor. Men säsongen börjar lida mot sitt slut men jag har ytterligare en månad på mig åtminstone.
3. Sälja allting jag har och sen köpa vandringsutrustning och bege mig ut i naturen och vandra på obestämd tid. Möjligen att jag bara hyr ut min lägenhet i andrahand möblerad :)
4. Se till att skapa en intressant och händelserik blogg för mig själv och för andra.
5. Skriva en bok om hur samhället är från min synvinkel.
6. Lära mig spela gitarr.
Det var några av sakerna som jag kom på just nu, men sen finns det tusentals mindre saker också som jag funderar på. Bl a att skicka runt lite fina kort till människor som jag uppskattar eller att kontakta mitt ex och prata lite. Det slutade ju nämligen i katastrof och det får jag väl ta på mig helt och hållet även om det fanns anledningar till det.
Vidare har jag ju träning och förminskad alkoholkonsumtion också på mitt program. Det svänger så oerhört i mitt känsloliv just nu att detta har blivit så lidande. Jag har nästan gett upp och finner alldeles för många människor i min omgivning som alldeles för egoistiska. Svek är det som absolut tar hårdast på mina krafter och till sist ser man bara demoner var man än tittar. Lägg där till att jag ser det mesta som extremt meningslöst och jag dyker allt djupare för att finna ett svar på mina gåtor. Depression sammanfattar mitt liv just nu. Problemet är kanske att jag siktar så högt hela tiden och när jag väl är där så är jag som i himmelriket men när det sen tar slut eller upphör så faller jag så tungt. Men samtidigt kan jag inte sikta mot något annat är det högsta. Vad det beror på vet jag inte och det låter säkert helt konstigt i många öron.
Folk vet oftast var dom har mig och jag försöker alltid vara tydlig och rak med mina åsikter. Samtidigt får jag ta mycket smällar pga detta också. Då ställer jag mig frågan om det inte hade varit bättre att vara en sån där som alltid bara tänker på sig själv och alltid säger det andra vill höra, eller säger det som gynnar mig mest alltid. Kanske hade jag mått extremt mycket bättre då eftersom många saker inte hade gått åt helvete. Men är det i en sådan värld jag vill leva? Nej, det är det inte men när människor beter sig så runt mig så får jag smäll efter smäll och det är väl därför som jag önskar jag hade en flickvän som var 100% vid min sida. Någon att luta sig mot när övriga mer eller mindre oviktiga personer lever sina falska liv. Därför kan det än i dag göra ont när jag trodde att mitt ex var en sådan person jag kunde luta mig mot men det var det ju inte. Jobbiga "mardrömmar" har jag haft om henne senaste veckorna också och det kan ta alla ens krafter ifrån en dessvärre.
I övrigt så har min lägenhet återigen förfallit då jag varit helt orkeslös senaste månaden förutom några enskilda dagar då det har känts lättare. Jag vet att det kommer att vända och att fantastiska dagar kommer finnas i min framtid, även om jag har svårt att se hur dagarna skulle kunna infinna sig men jag har åkt berg och dalbana i hela mitt liv så det brukar ordna sig förr eller senare. Men jag har aldrig varit så här nere tidigare dock. Men vad är det jag söker och hur vill jag att mitt liv ska vara? I dag vet jag inte det, för drygt nio månader sen visste jag det och mitt liv var nästan exakt så som jag ville ett tag. Kanske inte de sista 10 procenten men de är ej heller de viktigaste. Ibland önskar jag verkligen att jag var Gud och kunde styra upp hur saker och ting skulle vara på den här planeten. Men jag får sluta tycka synd om mig själv - om jag nu ens gör det. Ett av mina ex sa det till mig, kanske hade hon rätt.
Jag kan även känna att livet blir extra jobbigt när jag läser tidningen eller ser något på tv och det enda jag ser ondskan hos människor. Ett exempel är den här mamman som miste sitt unga barn och dagen efter inte hade anmält sig hos arbetsförmedlingen (tror jag det var) och då hade hon ej heller rätt till sjukersättning fastän hon hade mist sitt barn. Då hänvisas det till byråkratiska regler som det absolut inte gick att ändra på. Det är bara en ondska hos dessa människor som beslutat detta. De hänvisar till regler och bestämmelser och säger att de ej kan eller får ändra på detta. Det är som Hitlers mannar som gick i ledet och hänvisade till en högre makt. Livsfarliga människor som inte kan ta egna beslut utan enbart är brickor i ett spel som handlar om gott och ont. Jag tillhör den goda sidan kan jag lova även om en ondska finns inom mig också och den visar sig mest när jag blir mäkta förbannad på något - som ofta är direkt riktat mot mig. Alkohol på det så tappar man sin besinning ibland och då kan man attackera med alla vapen man har, vilket inte är så lyckat men det är åtminstone ingen ondska för att människor ska lida enbart för sakens skull.
Åter till hon som miste sitt barn. Nu ska tydligen regeringen ändra på lite regler så att samma situation inte kan uppstå i framtiden. Är det inte lite enklare att enbart ha en enda jävla regel och det är "tänk själv - och använd sunt förnuft"? Jag tror att vi hade klarat av hela det här samhället sjukt mycket bättre då. Men tydligen ska inte människor tänka själva för då hotas makten. Det är så sjukt mycket som gör mig förbannad i det här samhället och speciellt i Sverige. Sen finns det än mer saker som man bara skakar på huvudet åt. Ta det här med taxichauffören som hade parkerat sin taxibil i en taxizon och sen gått på toaletten. Han fick 700 kronor i parkeringsböter - vilket jag tycker är helt felaktigt. Reglerna säger att en taxibil i en taxizon måste vara i arbete eller något sådant. Han betalar sina böter men överklagar till Tingsrätten, vilka ger taxichauffören rätt och han ska återfå sina pengar. Bara här har det kostat samhället långt mer än dessa 700 kronorna som han fick i böter från början vilka nu även ska återbetalas. Är det rimligt? Vidare överklagar sen polismyndigheten ärendet till Hovrätten och allt känns än mer absurt. Nu finns det poliser som jobbar med ärendet och kostar pengar, det finns sen en del folk inom rättsväsendet som arbetar med ärendet i två instanser och kostar pengar. Jag vill inte ens tänka på hur många tusentals kronor hela detta ärendet har kostat. Men att inte myndigheter ger upp efter att ha förlorat i en instans. Jag anser att enbart privatpersoner eller liknande borde få överklaga, inga myndigheter alltså. Hovrätten ger även dessa taxichauffören rätt och efter överklagande till Högsta Domstolen av polismyndigheten så tas inte fallet upp och domen har vunnit laga kraft. Jag kan köpa allting ifall förlorarna är beredda att ta konsekvenser för sitt handlade. Uppenbarligen hade parkeringsvakterna gjort fel, och sen polismyndigheten som driver det vidare. Låt dessa människor få stå för kostnaderna istället så ska vi se hur mycket deras ondska ökar med. Nä, robotar i ett system som enbart vill sätta dit någon, kanske rasister då snubben som alla andra taxichaufförer inte var svensk.
Ja, detta är ju bara en bråkdel av vad mitt liv handlar om. Antagligen har man fått det mesta av far min som också försökte ändra på samhället på ett eller annat sätt. Ilskan fanns där och den tar mycket energi från en men samtidigt tänker jag aldrig bli en sur fitta som inte tycker eller tänker själv och bara låter allting flyta medströms för att det är enklast. Och jag kommer nog skära mycket i min omgivning också för jag orkar inte med människor som inte bryr sig eller liknande. Indirekt tycker man ju saker är bra då. Vad gör jag då för att få till en förändring? Ingenting nästan, det är det som är det hemska. Just nu känns valen mellan att antingen inte göra något alls eller ta och skjuta bort onda människor. Det finns ju en anledning att demokratier inte går att ändra i någon nämnvärd riktning. Visst finns det rika personer som kan starta ett parti som Ny Demokrati och sen komma in med 20 mandat i riksdagen och påverka en del men så länge människor sitter och röstar på moderater eller socialdemokrater år ut och år in för att dom alltid gjort det eller för att dom inte tycker det finns mening att välja mindre partier och speciellt inte partier med under 4% så är det en fara för demokratin och de stora vinner på detta. Än värre är det ju när vi nu har två sidor, alliansen mot de rödgröna. Kan inte samtliga gå ihop så att det inte spelar någon roll vad vi röstar på? Sen sitter vi här och förbannar oss över diktaturer? Allt för att folk inte själva kan tänka.
Nog med klagande nu. Jag ville mest skriva av mig lite. Ska skriva fler inlägg i framtiden. Det kommer ett av mina mål att vara. Kanske utvecklar jag bloggen till att vara en blandning av rent personliga tankar till en mer "se om jag kan få några att bli intresserade av vad som skrivs här". Skulle någon som är grym på musik läsa här kan du väl höra av dig. Jag behöver musik till mina texter nämligen och än kan jag inget om musik :)
Just det, jag kommer ju ha en topp fem lista inom flertalet områden också. Bl a musik och sport. Vad mer kan man ha för skoj? Prylar kanske? Ja, allt ska struktureras upp inom kort. Något intresse måste man ju ha och att ta hand om sig själv är väl det viktigaste även om jag oftast alltid sett till att försöka få andra att må bra före mig själv. Svårt att ändra på, samtidigt vill man inte bli en sådan som alltid tänker på sig själv hela tiden bara.
*pustar ut*
1. Resa iväg till Thailand och ta dykcertifikat och stanna på obestämd tid. Fel säsong nu bara.
2. Ta en skidsemester till Alperna på en eller två veckor. Men säsongen börjar lida mot sitt slut men jag har ytterligare en månad på mig åtminstone.
3. Sälja allting jag har och sen köpa vandringsutrustning och bege mig ut i naturen och vandra på obestämd tid. Möjligen att jag bara hyr ut min lägenhet i andrahand möblerad :)
4. Se till att skapa en intressant och händelserik blogg för mig själv och för andra.
5. Skriva en bok om hur samhället är från min synvinkel.
6. Lära mig spela gitarr.
Det var några av sakerna som jag kom på just nu, men sen finns det tusentals mindre saker också som jag funderar på. Bl a att skicka runt lite fina kort till människor som jag uppskattar eller att kontakta mitt ex och prata lite. Det slutade ju nämligen i katastrof och det får jag väl ta på mig helt och hållet även om det fanns anledningar till det.
Vidare har jag ju träning och förminskad alkoholkonsumtion också på mitt program. Det svänger så oerhört i mitt känsloliv just nu att detta har blivit så lidande. Jag har nästan gett upp och finner alldeles för många människor i min omgivning som alldeles för egoistiska. Svek är det som absolut tar hårdast på mina krafter och till sist ser man bara demoner var man än tittar. Lägg där till att jag ser det mesta som extremt meningslöst och jag dyker allt djupare för att finna ett svar på mina gåtor. Depression sammanfattar mitt liv just nu. Problemet är kanske att jag siktar så högt hela tiden och när jag väl är där så är jag som i himmelriket men när det sen tar slut eller upphör så faller jag så tungt. Men samtidigt kan jag inte sikta mot något annat är det högsta. Vad det beror på vet jag inte och det låter säkert helt konstigt i många öron.
Folk vet oftast var dom har mig och jag försöker alltid vara tydlig och rak med mina åsikter. Samtidigt får jag ta mycket smällar pga detta också. Då ställer jag mig frågan om det inte hade varit bättre att vara en sån där som alltid bara tänker på sig själv och alltid säger det andra vill höra, eller säger det som gynnar mig mest alltid. Kanske hade jag mått extremt mycket bättre då eftersom många saker inte hade gått åt helvete. Men är det i en sådan värld jag vill leva? Nej, det är det inte men när människor beter sig så runt mig så får jag smäll efter smäll och det är väl därför som jag önskar jag hade en flickvän som var 100% vid min sida. Någon att luta sig mot när övriga mer eller mindre oviktiga personer lever sina falska liv. Därför kan det än i dag göra ont när jag trodde att mitt ex var en sådan person jag kunde luta mig mot men det var det ju inte. Jobbiga "mardrömmar" har jag haft om henne senaste veckorna också och det kan ta alla ens krafter ifrån en dessvärre.
I övrigt så har min lägenhet återigen förfallit då jag varit helt orkeslös senaste månaden förutom några enskilda dagar då det har känts lättare. Jag vet att det kommer att vända och att fantastiska dagar kommer finnas i min framtid, även om jag har svårt att se hur dagarna skulle kunna infinna sig men jag har åkt berg och dalbana i hela mitt liv så det brukar ordna sig förr eller senare. Men jag har aldrig varit så här nere tidigare dock. Men vad är det jag söker och hur vill jag att mitt liv ska vara? I dag vet jag inte det, för drygt nio månader sen visste jag det och mitt liv var nästan exakt så som jag ville ett tag. Kanske inte de sista 10 procenten men de är ej heller de viktigaste. Ibland önskar jag verkligen att jag var Gud och kunde styra upp hur saker och ting skulle vara på den här planeten. Men jag får sluta tycka synd om mig själv - om jag nu ens gör det. Ett av mina ex sa det till mig, kanske hade hon rätt.
Jag kan även känna att livet blir extra jobbigt när jag läser tidningen eller ser något på tv och det enda jag ser ondskan hos människor. Ett exempel är den här mamman som miste sitt unga barn och dagen efter inte hade anmält sig hos arbetsförmedlingen (tror jag det var) och då hade hon ej heller rätt till sjukersättning fastän hon hade mist sitt barn. Då hänvisas det till byråkratiska regler som det absolut inte gick att ändra på. Det är bara en ondska hos dessa människor som beslutat detta. De hänvisar till regler och bestämmelser och säger att de ej kan eller får ändra på detta. Det är som Hitlers mannar som gick i ledet och hänvisade till en högre makt. Livsfarliga människor som inte kan ta egna beslut utan enbart är brickor i ett spel som handlar om gott och ont. Jag tillhör den goda sidan kan jag lova även om en ondska finns inom mig också och den visar sig mest när jag blir mäkta förbannad på något - som ofta är direkt riktat mot mig. Alkohol på det så tappar man sin besinning ibland och då kan man attackera med alla vapen man har, vilket inte är så lyckat men det är åtminstone ingen ondska för att människor ska lida enbart för sakens skull.
Åter till hon som miste sitt barn. Nu ska tydligen regeringen ändra på lite regler så att samma situation inte kan uppstå i framtiden. Är det inte lite enklare att enbart ha en enda jävla regel och det är "tänk själv - och använd sunt förnuft"? Jag tror att vi hade klarat av hela det här samhället sjukt mycket bättre då. Men tydligen ska inte människor tänka själva för då hotas makten. Det är så sjukt mycket som gör mig förbannad i det här samhället och speciellt i Sverige. Sen finns det än mer saker som man bara skakar på huvudet åt. Ta det här med taxichauffören som hade parkerat sin taxibil i en taxizon och sen gått på toaletten. Han fick 700 kronor i parkeringsböter - vilket jag tycker är helt felaktigt. Reglerna säger att en taxibil i en taxizon måste vara i arbete eller något sådant. Han betalar sina böter men överklagar till Tingsrätten, vilka ger taxichauffören rätt och han ska återfå sina pengar. Bara här har det kostat samhället långt mer än dessa 700 kronorna som han fick i böter från början vilka nu även ska återbetalas. Är det rimligt? Vidare överklagar sen polismyndigheten ärendet till Hovrätten och allt känns än mer absurt. Nu finns det poliser som jobbar med ärendet och kostar pengar, det finns sen en del folk inom rättsväsendet som arbetar med ärendet i två instanser och kostar pengar. Jag vill inte ens tänka på hur många tusentals kronor hela detta ärendet har kostat. Men att inte myndigheter ger upp efter att ha förlorat i en instans. Jag anser att enbart privatpersoner eller liknande borde få överklaga, inga myndigheter alltså. Hovrätten ger även dessa taxichauffören rätt och efter överklagande till Högsta Domstolen av polismyndigheten så tas inte fallet upp och domen har vunnit laga kraft. Jag kan köpa allting ifall förlorarna är beredda att ta konsekvenser för sitt handlade. Uppenbarligen hade parkeringsvakterna gjort fel, och sen polismyndigheten som driver det vidare. Låt dessa människor få stå för kostnaderna istället så ska vi se hur mycket deras ondska ökar med. Nä, robotar i ett system som enbart vill sätta dit någon, kanske rasister då snubben som alla andra taxichaufförer inte var svensk.
Ja, detta är ju bara en bråkdel av vad mitt liv handlar om. Antagligen har man fått det mesta av far min som också försökte ändra på samhället på ett eller annat sätt. Ilskan fanns där och den tar mycket energi från en men samtidigt tänker jag aldrig bli en sur fitta som inte tycker eller tänker själv och bara låter allting flyta medströms för att det är enklast. Och jag kommer nog skära mycket i min omgivning också för jag orkar inte med människor som inte bryr sig eller liknande. Indirekt tycker man ju saker är bra då. Vad gör jag då för att få till en förändring? Ingenting nästan, det är det som är det hemska. Just nu känns valen mellan att antingen inte göra något alls eller ta och skjuta bort onda människor. Det finns ju en anledning att demokratier inte går att ändra i någon nämnvärd riktning. Visst finns det rika personer som kan starta ett parti som Ny Demokrati och sen komma in med 20 mandat i riksdagen och påverka en del men så länge människor sitter och röstar på moderater eller socialdemokrater år ut och år in för att dom alltid gjort det eller för att dom inte tycker det finns mening att välja mindre partier och speciellt inte partier med under 4% så är det en fara för demokratin och de stora vinner på detta. Än värre är det ju när vi nu har två sidor, alliansen mot de rödgröna. Kan inte samtliga gå ihop så att det inte spelar någon roll vad vi röstar på? Sen sitter vi här och förbannar oss över diktaturer? Allt för att folk inte själva kan tänka.
Nog med klagande nu. Jag ville mest skriva av mig lite. Ska skriva fler inlägg i framtiden. Det kommer ett av mina mål att vara. Kanske utvecklar jag bloggen till att vara en blandning av rent personliga tankar till en mer "se om jag kan få några att bli intresserade av vad som skrivs här". Skulle någon som är grym på musik läsa här kan du väl höra av dig. Jag behöver musik till mina texter nämligen och än kan jag inget om musik :)
Just det, jag kommer ju ha en topp fem lista inom flertalet områden också. Bl a musik och sport. Vad mer kan man ha för skoj? Prylar kanske? Ja, allt ska struktureras upp inom kort. Något intresse måste man ju ha och att ta hand om sig själv är väl det viktigaste även om jag oftast alltid sett till att försöka få andra att må bra före mig själv. Svårt att ändra på, samtidigt vill man inte bli en sådan som alltid tänker på sig själv hela tiden bara.
*pustar ut*
måndag 1 mars 2010
OS är slut och nu börjar nästa nedräkning
Efter drygt två veckors intensivt följande av OS blir det oftast en tomhet och undran vad man ska göra nu. Innan jag börjar nedräkningen inför fotbolls-VM tänkte jag summera mina upplevelser av OS. Egentligen borde jag skrivit ner mina bästa ögonblick för varje dag men det har inte gjorts och då får man försöka komma ihåg det bästa som man upplevt. Först summerar jag mitt uppehåll från bloggen.
Jag tröttnade fullständigt på mitt ex och alla hennes lögner och la bara ner allt och lärde mig att människor är stora egoister lite mer än vad jag redan visste. Jag såg inget intresse i att fortsätta skriva om henne eller något annat heller just då. Sen kraschade mitt moderkort i min dator och jag tog en paus från datorn helt och hållet vilket var skönt då man helt plötsligt fick lite nya perspektiv på saker. Dock är det svårt att klara sig utan en dator med internet men man kanske borde reflektera hur mycket tid man lägger ner vid datorn. Kort därefter så började ju OS och då har det kanske blivit en tre - fyra timmar sömn i genomsnitt på morgnarna. Så det har varit slitsamt och innebandyn har lagts på hyllan under den här tiden.
Men nu ska jag försöka fortsätta komma in och skapa lite nya rutiner. Tanken är att jag ska börja hårdträna och hela tiden uppdatera hur det går här för att motivera mig själv extra mycket. Som tidigare nämnt gick jag upp flertalet kilo efter min mors död och det kraschade förhållandet. Samtidigt ska jag försöka bena ut vad jag vill med livet, för som det är just nu har jag ingen aning och känner mig aningen förvirrad. Men jag får många tankar och jag får se var det slutar, eller rättare sagt börjar.
Tillbaka till OS. Först kritik till SVT som återigen visar att de inte ha någon som helst känsla för att visa OS på ett bra sätt. Lite senare om det. Men jag vill ge ros till uppvärmningen som sändes på webben. Avslappnat, roligt och medryckande. Tråkigt att det sen måste bli lite mer stelt när gemene man sätter sig ner för att slötitta lite på OS i tv-rutan. Men saker som är betydligt värre är ju att man visar för mycket i efterhand fastän man kan gå in och visa direkt även om man missar början på en tävling, ja och då pratar jag inte om slalom där bästa åkarna startat först. Exempel är bronsmatchen i damhockey eller flertalet freestyletävlingar. Det finns säkert mycket mer som jag förträngt men det är ändå ett stort framsteg sen OS i Peking så något måste SVT ha tagit till sig av all kritik sist.
Sen undrar jag hur de kan ha nästan noll ljudupptagning från bl a skidspåren så man hör inget annat än kommentatorerna och inlevelsen är i stort med noll. Jag är tacksam att Eurosport vet hur idrott ska skötas och bästa kommentatorn i dessa spel måste ha varit kungen på cykling - Roberto Vacchi. Hoppas att få höra mer av honom i rutan då han kan få en stillbild att bli intressant och spännande samt har han en enorm självdistans och bjuder på sig själv. Sen är jag glad att det finns fler på Eurosport som har bra kunskap om idrott och jag gillade framför allt bobkommentatorn. Men det finns många fler och även inom SVT finns det guldkorn. Speciellt Chris Härenstam och Niklas Wikegård som är klasser bättre än sina kollegor Lindeborg och Renberg.
SVT gör det ok men de riktar sig inte till rätt målgrupp enligt mig - nämligen de idrottsintresserade - utan de ser hellre att det sitter icke intresserade som ändå vill vara med i snacket på jobbet om hur det gick för svenskarna. Sen är det tragiskt att se Marie Lehmann som hela tiden koncentrerar sig på allt annat än Niklas Wikegård i periodpausen när det ska analyseras. Först ställer hon en fråga och får ett svar som även blir en fråga ifall hon håller med. Fågelholken har då inte en susning om vad Wikegård har sagt, och om det är hennes brist på engagemang eller om det är någon som stör henne i öronsnäckan vet jag inte men det är inte snyggt. Än värre var det när hon frågade Peter (förbundskapten damhockeylaget) om han fått sin bronsmedalj ännu efter förlusten i tredjeprismatchen. Visst, hon kanske var utarbetad men det känns som hon inte har intresse för det hon jobbar med, vilket är tråkigt. Så SVT borde satsa på intresserade personer i framtiden som har kunskap och kan förmedla den. Kanske inte det enklaste men jag hoppas de försöker åtminstone.
OS var väl annars en smärre katastrof i hur ett arrangemang får fungera. Allt är redan sagt här så har inget mer att tillägga. Vädret kan de ju inte styra över men visst kändes det konstigt att Malmö hade bättre vinterväder under ett OS än själva värdstaden. Men känns det inte tråkigt att de hela tiden jobar för att förhållandena för samtliga tävlande ska vara så lika som möjligt samt att de ska gynna de redan bästa? Börja med inomhusidrott i så fall enligt min mening. Själv finner jag nöje i att det börjar snöa under skidskyttet och det blir olika förutsättningar även om flera duktiga försvinner. Men det värsta är ju i backhoppningsdelen i nordisk kombination där det slutade komma fördelaktiga vindar och de sista åkarna bara föll direkt och hoppade nästan 30 meter kortare än vissa åkare tidigare. Då tar man beslut att starta om den delen och ledaren gjorde ett kalkon hopp i omstarten och hade ingen chans på medaljerna. Allt för att de bästa hopparna startade sist och inte fick lika bra förhållande. Låt vädret ha sin gång och se till att det enbart tas hänsyn till säkerhet istället för att det ska gynna favoriterna.
Själv är jag fortfarande irriterad på resultatet på femmilen då en seger för tvåan Axel Teichmann hade fått det att klirra till i min pengabörd. Men 0.3 sekunder ifrån så blev det minus på kontot istället. Jag hade då inga marginaler på detta OS vad gäller spelet, tråkigt tråkigt. Men nu får det bli laddning mot VM i fotboll istället som snart ska avgöras. Ska försöka få fram ännu fler OS-tankar i ett senare inlägg då jag tittar lite på prestationer i de olika grenarna. Kanske återkommer med en topp fem ranking inom lite olika saker.
Jag tröttnade fullständigt på mitt ex och alla hennes lögner och la bara ner allt och lärde mig att människor är stora egoister lite mer än vad jag redan visste. Jag såg inget intresse i att fortsätta skriva om henne eller något annat heller just då. Sen kraschade mitt moderkort i min dator och jag tog en paus från datorn helt och hållet vilket var skönt då man helt plötsligt fick lite nya perspektiv på saker. Dock är det svårt att klara sig utan en dator med internet men man kanske borde reflektera hur mycket tid man lägger ner vid datorn. Kort därefter så började ju OS och då har det kanske blivit en tre - fyra timmar sömn i genomsnitt på morgnarna. Så det har varit slitsamt och innebandyn har lagts på hyllan under den här tiden.
Men nu ska jag försöka fortsätta komma in och skapa lite nya rutiner. Tanken är att jag ska börja hårdträna och hela tiden uppdatera hur det går här för att motivera mig själv extra mycket. Som tidigare nämnt gick jag upp flertalet kilo efter min mors död och det kraschade förhållandet. Samtidigt ska jag försöka bena ut vad jag vill med livet, för som det är just nu har jag ingen aning och känner mig aningen förvirrad. Men jag får många tankar och jag får se var det slutar, eller rättare sagt börjar.
Tillbaka till OS. Först kritik till SVT som återigen visar att de inte ha någon som helst känsla för att visa OS på ett bra sätt. Lite senare om det. Men jag vill ge ros till uppvärmningen som sändes på webben. Avslappnat, roligt och medryckande. Tråkigt att det sen måste bli lite mer stelt när gemene man sätter sig ner för att slötitta lite på OS i tv-rutan. Men saker som är betydligt värre är ju att man visar för mycket i efterhand fastän man kan gå in och visa direkt även om man missar början på en tävling, ja och då pratar jag inte om slalom där bästa åkarna startat först. Exempel är bronsmatchen i damhockey eller flertalet freestyletävlingar. Det finns säkert mycket mer som jag förträngt men det är ändå ett stort framsteg sen OS i Peking så något måste SVT ha tagit till sig av all kritik sist.
Sen undrar jag hur de kan ha nästan noll ljudupptagning från bl a skidspåren så man hör inget annat än kommentatorerna och inlevelsen är i stort med noll. Jag är tacksam att Eurosport vet hur idrott ska skötas och bästa kommentatorn i dessa spel måste ha varit kungen på cykling - Roberto Vacchi. Hoppas att få höra mer av honom i rutan då han kan få en stillbild att bli intressant och spännande samt har han en enorm självdistans och bjuder på sig själv. Sen är jag glad att det finns fler på Eurosport som har bra kunskap om idrott och jag gillade framför allt bobkommentatorn. Men det finns många fler och även inom SVT finns det guldkorn. Speciellt Chris Härenstam och Niklas Wikegård som är klasser bättre än sina kollegor Lindeborg och Renberg.
SVT gör det ok men de riktar sig inte till rätt målgrupp enligt mig - nämligen de idrottsintresserade - utan de ser hellre att det sitter icke intresserade som ändå vill vara med i snacket på jobbet om hur det gick för svenskarna. Sen är det tragiskt att se Marie Lehmann som hela tiden koncentrerar sig på allt annat än Niklas Wikegård i periodpausen när det ska analyseras. Först ställer hon en fråga och får ett svar som även blir en fråga ifall hon håller med. Fågelholken har då inte en susning om vad Wikegård har sagt, och om det är hennes brist på engagemang eller om det är någon som stör henne i öronsnäckan vet jag inte men det är inte snyggt. Än värre var det när hon frågade Peter (förbundskapten damhockeylaget) om han fått sin bronsmedalj ännu efter förlusten i tredjeprismatchen. Visst, hon kanske var utarbetad men det känns som hon inte har intresse för det hon jobbar med, vilket är tråkigt. Så SVT borde satsa på intresserade personer i framtiden som har kunskap och kan förmedla den. Kanske inte det enklaste men jag hoppas de försöker åtminstone.
OS var väl annars en smärre katastrof i hur ett arrangemang får fungera. Allt är redan sagt här så har inget mer att tillägga. Vädret kan de ju inte styra över men visst kändes det konstigt att Malmö hade bättre vinterväder under ett OS än själva värdstaden. Men känns det inte tråkigt att de hela tiden jobar för att förhållandena för samtliga tävlande ska vara så lika som möjligt samt att de ska gynna de redan bästa? Börja med inomhusidrott i så fall enligt min mening. Själv finner jag nöje i att det börjar snöa under skidskyttet och det blir olika förutsättningar även om flera duktiga försvinner. Men det värsta är ju i backhoppningsdelen i nordisk kombination där det slutade komma fördelaktiga vindar och de sista åkarna bara föll direkt och hoppade nästan 30 meter kortare än vissa åkare tidigare. Då tar man beslut att starta om den delen och ledaren gjorde ett kalkon hopp i omstarten och hade ingen chans på medaljerna. Allt för att de bästa hopparna startade sist och inte fick lika bra förhållande. Låt vädret ha sin gång och se till att det enbart tas hänsyn till säkerhet istället för att det ska gynna favoriterna.
Själv är jag fortfarande irriterad på resultatet på femmilen då en seger för tvåan Axel Teichmann hade fått det att klirra till i min pengabörd. Men 0.3 sekunder ifrån så blev det minus på kontot istället. Jag hade då inga marginaler på detta OS vad gäller spelet, tråkigt tråkigt. Men nu får det bli laddning mot VM i fotboll istället som snart ska avgöras. Ska försöka få fram ännu fler OS-tankar i ett senare inlägg då jag tittar lite på prestationer i de olika grenarna. Kanske återkommer med en topp fem ranking inom lite olika saker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
