En liten uppdatering

Under hela vintern när jag precis blivit singel och uppsagd från mitt tränaruppdrag var jag helt nere och deprimerad och brydde mig inte om något alls. Det var en mörk tid och det fanns inget att göra ungefär, och det som fanns att göra orkade man ändå inte med. Jag stängde in mig i mig själv. Nu tittar man ut genom fönstret och det är vår i luften, knappt 10 grader i skuggan om dagen och fåglarna börjar kvittra. Det är alltså en helt underbar tid för att bege sig ut och njuta av allt det som skapats på den här planeten. Speciellt allt det naturliga som inte människan haft ett finger med i spelet. Men! Ja, nu faller man ner och känner att man än mer saknar en kärlek, och speciellt det underbara jag hade med Anna. Att få uppleva allt underbart med henne nu på sommarhalvåret och bara njuta och vara glad. Ringa och berätta vad man gjort och höra hennes underbara historier också. Men det kan man glömma. Här sitter man singel och ensam, halvt trött på det mesta. Jag har väldigt fina vänner och ibland räcker jag nog inte till där, speciellt när jag mått som jag gjort på sistone, men det saknas något. Jag är ingen människa som enbart kan leva genom att ha vänner. Jag behöver upp en nivå för att jag ska fungera fullt ut. Jag behöver det lugn och den trygghet som jag får ut av ett förhållande. Den lyckan man befinner sig i och det ruset man alltid har. När två människor passar perfekt tillsammans så glömmer man bort allting annat nästan. Kärlek är det absolut starkaste som finns och därav är det också det absolut jobbigaste att mista. Desto tyngre drog man provat desto svårare är det att sluta med den.

Jag vill inte förlora en hel vår och sommar, jag vill njuta av den som förra året då jag dels mådde väldigt bra samt träffade mitt ex. Men mörkret som finns framför mina ögon gör att jag inte riktigt kan glädjas åt något längre. I dag har jag dessutom känt extra mycket för att handla hem lite vin, varva ner inombords och försöka må lite bättre. Egentligen borde jag satsa all fokus på att vara nykter och träna till jag kommit under 100 igen, därefter enbart dricka måttligt. Jag hoppas jag klarar det - även om jag är ensam. Med en flickvän hade det varit enklare för då hade man haft henne att tänka på. Dessvärre är jag en person som lätt indirekt skadar mig själv ifall det inte är någon annan som drabbas. När andra eventuellt drabbas så är risken minimal att det inträffar. Jag har alltid varit en person som vill uppleva saker med andra, jag har aldrig varit den som vill vandra omkring ensam och göra saker. Varför gick allt åt helvete? Varför uppstod inte bara en väldigt bra vänskap med Anna? Jag kan inte se att jag gjorde något fel i det hela utan det var väl en studsande boll som kom in i mitt liv och jag såg inte det då kärleken är blind. Hon sa att hon kände för att vara singel ett långt tag, typ flera år efter att det tog slut med mig. Jag kan nästan garantera att hon inte är singel i dag. Det livet hon hade innan mig hoppade hon runt och var inte speciellt mycket singel mellan killarna. Och ändå var jag så försiktig i början men hennes charm var exakt det jag behövde i mitt liv, antagligen behövde hon mig lika mycket annars skulle hon inte fällt alla dessa tårar i min soffa eller hemma i sin säng. Men när andra människor ska lägga sig i går det bara alltid åt helvete.

Pratade nyss med en "vän" om detta med att tjejer nästan alltid vänder sig till en väninna när de tycker att något är fel i ett förhållande medan killen alltid tar upp det med den som är involverad i förhållandet. Hur ska något kunna bli bättre då, ifall något nu felar? Han sa även att detta hade påverkat hans förhållande negativt och de bröt upp efter sju år. Hans ex erkände att det var negativt för förhållandet och det kan jag förstå eftersom en person som klagar inför en annan alltid för medhåll nästan och ett litet hjärnspöke blir då helt plötsligt en brinnande stad och en sanning för den som hade det lilla spöket. Nä, ta reda på fakta och red ut problemen med den det berör! Jag blir bara så frustrerad att människor inte får lära sig att kommunicera med den det rör när de är små. Men ljuger föräldrar för sina barn så ljuger barnen i sin tur och sen är karusellen igång.

Men jag vet en sak, jag kommer alltid enbart att ha äkta vänner som alltid vet var de har mig eftersom jag är rak, medan det finns en jäkla massa andra som kommer att ha mångtalet vänner men där ingen vet vem man kan lita på då nästan samtliga är falska på ett eller annat sätt! Tragiskt men sant antar jag!

Nu blir det 30 minuter träning och vad som händer sen vet jag inte men den här dagen har varit bedrövlig. Mitt behov av något lugnande just nu är också alldeles för stort. Vill inte ner och handla någon alkohol men risken är att det ändå blir lite. I morgon ska jag snacka med en alkoholkonsult dessutom. Help me? Behandla mig väl då jag är en känslig människa, var nog bland det första jag sa till Anna när jag träffade henne. Det gjorde hon väl 90% av tiden men resten då? Och varför ljuga för mig? Jag fattar det inte. Jag får se vad som sker!