Jag har ingenting!

Innan Big Bang så fanns det ju bara en liten prick någonstans och runt denna pricken fanns det ingenting, inte ens tomrum. Det är ungefär där "utanför" den pricken som jag befinner mig, typ ingenstans. Jag känner mig dock helt tom och har konstant spykänslor. Vad har man sen att se fram emot egentligen? Ingenting känns det som. När inte saker som man normalt älskar att göra känns det minsta lockande så kan man lika gärna lägga sig på soffan och glo upp i taket till det slutat brinna i helvetet. Någon dag måste ju syret ta slut och då släcks elden och man kan gå upp och se all aska. Det är dock där jag befinner mig, i en värld utan syre där det inte går att andas och i en värld där allt i mitt liv blivit aska.

Det är som den rike säger till den fattige, "ta tag i dit liv". En sån människa vill jag flå och sen kasta sten på. Under tiden ska jag be honom rycka upp sig. Vad är det folk inte förstår egentligen? Allting är inte som i ditt liv. Det finns så sjukt mycket saker som påverkar en som människa och som gör att man är där man är och mår som man gör. Så vad gör man då när hela ens liv rasat samman och man inte ser något ljus? Jo, man försöker klättra upp igen som amn gjort så ofta förut men när då ens ben slås undan gång på gång börjar man undra hur mycket människor vill att det ska gå illa för en.
Läste Job ur Bibeln för någon dag sen och när du läst den så förstår du hur jag nästan känner mig. Jag har väl inte haft samma helvete men i själen är känslan densamma. Och frågan man ställer sig är bara ett enda ord. Varför?

God? What is happening?

Som en fisk på torra land

När man känner att man inte kan andas och man inte längre orkar kämpa utan mest ligger och hoppas på något under, ja då befinner man sig där jag och den stackars fisken finns just nu, på torra land. Man gör allt för att försöka se någon glädje med livet längre men allt jag ser är människor som ljuger, människor som sviker, människor som beter sig som svin och en jävul mitt ibland alla dessa som ivrigt hejar på.

Kärlek kan krossa en människa mycket hårdare än vad fjorton meteoriter någonsin kan lyckas med ifall dom slår ner exakt där man står och tittar ut mot himlen. En svart himmel som inte visar något ljus längre. En mörk natt där solen har gått ner för sista gången och där fåglarna kvittrat en sista gång. Träden brinner bakom en och man står ensam kvar på stranden och ser ett hav fullt med gifter framför sig. Man känner sig törstig och försöker dricka men ju mer man dricker ju mer faller man ihop.

Till sist ligger man där på torra land och kippar efter andan och bredvid ligger en fisk och tittar mot en med hjälplösa ögon och med en dödsångest som sprider sig lika fort som en tanke föds. Det finns inget som kan rädda en längre och man tittar tillbaka med tårar i ögonen och önskar att man åtminstone kunde hjälpa fisken tillbaka till havet, men det hade ändå inte hjälpt, då det inte verkar finnas någon utväg.

Att då ligga där utan kärlek är en smärta som sakta äter upp en och man önskar att det bara vore svart, slut och att det inte längre fanns något mer. Det är en kall natt och helvetet är på jorden i sin klaraste form. Lite längre bort hörs hjärtlösa skrik och det enda man saknar är en varm kärlek som aldrig någonsin kan dö, men när inte ens den finns, då finns det heller ingen ro!

Om man ändå aldrig hade fötts!

Det jag lever efter

Jag är inte en människa som lever efter att saker inte går att ändra på och att saker som hänt inte går att rätta till. Vad är det då som skiljer mig mot alla dessa människor som genom någon slags princip lever efter att en stängd dörr är en stängd dörr som aldrig mer går att öppna? Nä, den inställningen tror jag är farlig och den leder inte till något gott i slutändan. Men likväl känns det som att det finns alldeles för många som lever så. Det är väl också därför som det känns näst intill omöjligt att få en bra kontakt igen med Anna t ex. Men då jag själv lever på ett helt annat sätt har jag beslutat mig för att skriva ett långt brev till henne. Efter det ligger bollen hos henne vad som händer och sker. Då får jag svart på vitt om hon är den jag innerst inne tror hon är eller om hon inte är det på något sätt. Det är nog bara jag och en till som vet vad jag babblar om just nu.

Är nyvaken, trött och rätt orkeslös nu när jag sitter här och mest väntar på att ännu en dag ska passera. En egentligen underbar dag med strålande solsken och underbar temperatur - än så länge. En dag som har alla möjligheter men där det viktigaste saknas i mitt liv just nu. Ett liv som känner sig som ett hus som slitits upp från grunden av en orkan som drog över. Hus byggs upp igen och jag hoppas att även jag byggs upp helt igen. Jag behöver en enda byggsten bara så är det klart. Efter det ska jag bara möbleras och inredas för att det ska vara som förut igen.

Det finns människor som lever enbart efter pengar, som inte bryr sig om relationer och som ser människor som handelsvaror i alla dess former, sen finns det människor som lever efter att ha underbara relationer och ser pengar som något nödvändigt ont i samhället typ. Jag har sagt det innan och säger det igen. Med den man älskar kan man leva i en grotta även om jag hellre lever på ett klart bättre ställe. Men jag vet vad som är viktigast i mitt liv och vad det är som är det centrala som för hjulet att snurra som det ska. Utan ett nav fungerar det inte fullt ut....

Det finns flera sätt att vakna på

Det underbara och fantastiska sättet att vakna på är att ha sina armar om den man älskar. Att låta tankarna bli ord och man berättar vad man tycker om den man älskar och man ser solen så sakta gå upp och man har en förväntansfull dag framför sig. Dagen är levande och man vill få ut max av den. Man går upp och äter frukost tillsammans innan man gör sig i ordning och ger sig ut på äventyr tillsammans. Man älskar allt som sker så länge hon är hos dig. Det viktiga är inte vad man gör tillsammans utan att man gör det tillsammans.

Sen finns det andra sättet man också kan vakna på. När man vaknar och känner en ensamhet och meningslöshet. Man går upp och solen känns mer irriterande än skön och man har inte lust att göra något alls. Inte ens de mest roliga sakerna känns ens genomförbara - man orkar helt enkelt inte. Man har inte den energin som man är van vid och vill ha. Det som tidigare varit så fantastiskt att göra är numera världens tråkigast - enbart för att hon inte är med.

Hur länge ska jag orka vakna på det här andra sättet?

The forgotten tears

Som ett batteri som inte är inkopplat känner jag mig just i dag. Från att ha haft en usel gårdag så brukar det kunna vända när man sovit ett tag men det är som ett vakuum som aldrig vill ta slut. Det går inte att andas och det finns ingen energi och tankarna bara snurrar. Jag tänker på Anna hela tiden nu. Går inte en enda timme utan att jag tänker på vad vi gjorde förra sommaren och hur glada båda var och hur vi trivdes. Att det sen finns människor som verkade göra allt för att detta inte skulle bli en lång tid med mycket leende hos två människor mot varandra är för mig oförståeligt.

Men det finns väl både gott och ont på den här platsen och dessa slåss mot varandra, men att två goda ting inte vinner över all ondska i världen är för mig sorgligt. För i dagens meningslösa tankar så vandrar jag på en lina över Niagarafallen. Jag håller på att ramla hela tiden men jag lyckas klänga mig fast där då det finns något jag vill ha, om jag bara kommer över.

Jag har funderat mycket på varför jag reagerar som jag gör och det bottnar nog i min barndom. Det här med lögner och svek är något jag inte kan hantera helt enkelt. Det slår slint i huvudet och det blir en känsla av panik som knappt är hanterbar. När en människa lämnar en och det enbart kan ses som ett svek så förstår jag inte hur det är möjligt ifall man älskar varandra. Jag skulle inte ens i min vildaste fantasi få ihop en sådan berättelse och då är min fantasi i stort sett obegränsad. För jag själv skulle aldrig kunna svika någon jag älskar. Jag kanske skulel göra misstag men jag skulle alltid finnas där, oavsett tid på dygnet för att lyssna, hålla om och försöka lyfta upp den andre. När man just gjort det, lagt ner all den kraft och energi och sen någon bara tackar för sig så börjar tankarna snurra om varför!


Vad var det som hände? Var det inte kärlek? Var det ormens kluvna tunga som talade till mig bara? Alla ord, löften och känslor som fanns där? Var det bara en illusion bakom dimman? Var det t o m så utstuderat att jag sen skulle sitta i min ensamhet och nästan gräva ner mig helt och hållet? Det där trygga stödet som jag såväl behöver när det blåser kallt var som bortblåst. Jag kände mig som en vilsen varg på en savann och bara sprang för livet. Inte för att jag visste vart jag skulle springa utan för att jag sökte något, vad vet jag inte men jag hittade det aldrig.

Krafterna tog slut och jag la mig ner under en buske och när andningen återhämtat sig efter många timmar så började tankarna komma igen. Hur ska jag rädda mig ur detta? Jag behövde hitta min flock igen, den som gav mig trygghet och kärlek. Den flocken som jag lagt ner hela mitt liv för att få att fungera men där det fanns lömska rävar som drog i min flockmedlem och drog så hårt att hon försvann ut med mitt hjärta. Där låg jag utan flock och utan hjärta och hade andnöd.

När man legat där tillräckligt länge börjar man så sakta resa sig upp för att ta nya steg på sin vandring genom livet. Men när man sen vandrat omkring och inser hur meningslösheten tittar en i vitögat och man är orkeslös så är det svårt att se något hopp om att det ska finnas vatten bakom nästa krök. Det är i dessa stunder det hade underlättat att vara ett icke flocklevande djur. Något som inte bryr sig och som bara lever för att äta, sova och dö.

Varför söker jag då denna trygghet och varför kan jag inte hantera mina känslor när det kommer till svek och lögner då? Alkoholism stavas det! Jag växte upp ensam med min far - som älskade mig mer än något annan på jorden. Men i vissa perioder drack han väldigt mycket alkohol och allt slogs i spillror. Har man inte upplevt detta går det inte att sätta sig in i hur man känner. Det är något som påverkar en hela livet, det som gör att man är den man är. När andra säger, det är bara att gå vidare, så är det inte lika självklart för mig. Klart det går att gå vidare om den där tryggheten finns, men när inte den finns, hur går man då vidare? Det är då man faller ihop i fosterställning och vill spy, spy och åter spy. Det är då man undrar om det finns kärlek längre och varför det är så kallt i ens liv.

Känslan av att ständigt vara orolig och undra om ens far lever när man kommer hem tär på en. Känslan av att komma hem och se att ens far dricker fastän man fått så många löften att det inte ska ske igen, det får en att bryta ihop inombords och bara gråta. Han sa ju det, tänker man om och om igen. Man mår så dåligt att man vill vända in och ut på sig själv. Man blir den mest kreativa människan i världen på att lösa en annan persons problem med drickandet och man tror man kan lyckas med det bara man gör si eller så. En dag långt senare inser man att man aldrig kommer kunna lyckas med det hur hårt man än anstränger sig - det är en omöjlighet nämligen. Men i ens barndom så tror man, man jobbar stenhårt på det och man är helt övertygad om att man kommer lyckas. Funkar inte den ena taktiken så fungerar den andra.

Detta tar så mycket kraft från en när man istället kunde fått vara barn och leka och njuta och slippa tänka på problem och ha oroskänslor i kroppen. Att umgås med en kamrat men aldrig vilja ta hem dom till sig själv och sen när man är hos kamraten tänka på hur det är där hemma istället för att fokusera på det roliga man ska göra, det går inte att förklara. Att vakna om morgonen och rusa upp för att se om ens far andas och bli lättad för att senare under hela dagen ständigt vara på sin vakt vad som sker. Ska han dricka ännu mer eller ska han sova och bli nykter. Att som 10-åring ha detta helvetet runt sig i runt tio dagar i rad är en misär, ett helvete som ingen så ung människa borde uppleva.

När man en dag kom upp och ens far låg redlös i sängen med spyor i halsen och det knappt gick att få kontakt med honom och han knappt andades och då som ung tonåring ringa till 112 (då 90 000) för att ens far måste överleva och sen få instruktioner gråtandes via telefon för att öka chanserna att han ska överleva. Vilket barn ska få dessa uppgifterna på sina axlar? Är det då konstigt om jag vet vad känslor är och inte orkar med att stå ensam högst uppe på ett berg när det blåser? Är det då konstigt att man kan älska andra människor något så jävulskt om man bara kommer nära inpå dom. Är det då konstigt att man önskar för allt i världen att deras ord och löften ska vara sanna? Är det då konstigt att man bryter ihop och blir ett vrak när man känner sig sviken återigen?

Men vem fan förstår vad man pratar om egentligen? Vem fan förstår varför ens kinder är helt fuktiga och varför man har en stor klump i halsen? Det är bara att gå vidare, säger dom! Gå vidare? Dom vet inte vad dom pratar om, men hade jag också haft den trygga uppväxt som många andra och haft folk omkring mig som stöd och som älskar mig, ja då kanske jag också kunde gått vidare! Nu har jag iaf fastnat och min kärlek dör aldrig även om andras verkar kunna göra det, för hos dom är det ju bara att gå vidare och strunta i konsekvenserna och hur andra har det! När jag säger något så menar jag det och det kommer inte brytas för jag vet hur mycket ett löfte kan såra.

Hold me!

Läste en dikt i kväll

Eller det var nu i natt. Jag har suttit uppe och chattat och läst och försökt komma på lite tankar för att göra världen bättre! Jag har fått flera idéer om vad jag ska göra, nu återstår bara framtiden för att se om detta infrias eller inte.

Men jag orkar inte skriva mer nu då jag varit helt nere och haft sjuk ångest i dag. Men jag måste bara publicera en dikt som jag läste nyss och definitivt är en av de tio bästa som jag någonsin läst! Dessvärre vet jag bara att tjejen som skrivit den heter Madelen!

-----

Jag önskar mig ett par vingar då mina ben inte bär,
så jag kan flyga till en plats där det inte existerar några besvär.
Inte för en evighet utan endast för ett tag,
tills jag känner att jag orkar ta mig igenom även den stormigaste dag.

Jag önskar mig en ängel med vingar utav guld,
en ängel jag kan belasta med all min skam och skuld.
Alla känslor jag bär i mitt hjärta som jag inte behöver ha,
men som jag ändå tar på mig kan ängeln komma och ta.

Jag önskar mig en framtid utan vingar på min rygg,
en framtid då mina ben alltid bär och jag kan känna mig trygg.
Då ängeln vid min sida kan flyga till en annan famn,
då jag känner i mitt hjärta att jag äntligen hittat en trygg hamn.

Madelen

Pustar ut

Dagens enda(?) träningspass är slut. Det blev ett tufft program om än kortare än de lätta och normala. 19.11 blev min tid i dag och sista 70 sekunderna var det inte kul att trampa runt men vetskapen att det skulle ta slut innan 19.30 beroende av att jag cyklat så fort på de lägre motstånden gjorde att jag kunde bita ihop och skrika rakt ut när klockan stannade då jag cyklat min mil i dag. Hade varit underbart om jag körde ett kvällspass också men kroppen ska orka med det utan för mycket yrsel och spykänslor.

Min tanke i dag är annars att gå upp och köpa 1½ kilo entrecôte och sen göra en god måltid utan kolhydrater. Blir sallad och grönsaker till köttet bara. Ser framför mig hur fantastiskt gott det kommer att bli. Men just nu i den närmaste framtiden är uppgifterna en dusch, fylla tvättmaskinen samt diskmaskinen och få ordning på köket även om det inte är så stökigt där.

Man känner sig faktiskt nöjd efter ett träningspass då kroppen är tömd på energi och man eftersvettas. Det är som att vinna en innebandymatch som betyder mycket men att man är för trött för att fira. Ja, när jag ändå pratar innebandy tänkte jag nämna mina fem bästa ögonblick i ej inbördes ordning.

1. När vi med elitlaget Vanlöse Floorball (jag huvudtränare) i Danmark kvalade oss kvar i högsta ligan mot Vallensbaek. Allt gick enligt mina taktiska planer i första matchen borta då vi vann med 5-2. Det blev de fasta situationerna som blev avgörande i ett nervigt kval där det var fullsatt. Min hjälptränare Reino Grayholm var lika glad som mig när vi tog oss hemåt den kvällen. Hemmamatchen vann vi med 8-1 eller något liknande.

2. När jag tillsammans med Peter Jönsson tränade DJ17 i Röke IBK säsongen 01/02 och vi mötte IBC Engelholm borta (som kom trea i SM det året) låg under med 3-4 med mindre än minuten kvar men vände och vann med 5-4 och därmed vann silvret i serien. Detta är en känslosam vinst som jag aldrig kommer glömma. Underbart också att spela mot Engelholm då det alltid var jämna matcher.

3. När jag spelade med Ekör IBK nere i Czech Open runt sekelskiftet och vi snackade med några Tjeckiska tjejer och jag förklarade att jag var lagets stjärna och dom mest skrattade och fnissade. Sen kom dom och tittade på matchen vi spelade efteråt och jag gjorde tre mål och en assist om jag inte minns fel. Underbar känsla att spela nere i Prag! Vill även nämna när jag assisterade Peter Jönsson bakifrån mål i vårt första byte i en annan match där nere och han stänker upp bollen i krysset. Lagkänsla och innebandy i kombination är oslagbart.

4. När jag förra säsongen tränade IK Stanstad i div 2 och vi möter FBC Malmö (som föll på målsnöret i kvalet till Allsvenskan mot Örebro) hemma i Bråhögshallen och vi vinner med 6-5. Vilket dessvärre blev min sista match där. Gick ner i en depression totalt sett där efter att för mycket gått emot mig.

5. Vill även nämna när jag spelade för Ekör IBK borta mot Sösdala IBK och jag får en passning från en back (minns ej vem) och jag spelar den i blindo bakom min rygg ut på kanten där den löpande "militären" kom och skjuter direkt. Jag hann inte ens vända mig om och se skottet gå in. Att höra en fullsatt hall "wow:a" till den passen och det avslutet var också mäktigt. Mycket var den fina lagsammanhållningen och mitt fina samspel med "militären" som gör att man minns sånt här. Fan vad jag saknar den tiden. Kan även nämna att jag samma kväll kom hem helt slutkörd till min flickvän som då ville ha sex men jag hade tömt allt i min kropp redan. Det var det sämsta sex vi hade någonsin *skratt*

Det finns sjukt många fler minnen och jag ska försöka nämna fler efterhand. Men dessa fem kommer alltid tillhöra toppen.

Förresten känner jag mig som killen i "High Fidelity". Sjukt egentligen, blev nästan rädd när jag läste boken för fem, sex år sedan.

Nä, nu ska det bli en härlig dusch och dricka vatten. See you all again creepy idiots!

Vilodag i går!

Det blev en hel vilodag i går vilket faktiskt var skönt på ett sätt även om man saknade träningen på ett annat sätt! I dag har jag dock redan gjort dagens träningspass och i kväll blir det kanske fotboll med ungarna. Körde ett klart tuffare program i dag än vad jag gjort hittills. Det här programmet körde jag dock ofta för drygt ett år sen när jag köpte cykeln. Det blir tuffare och tuffare ju längre tid man cyklar. Nu är den inställd på att den höjer motståndet var sjätte minut och jag cyklar 10 km på det här sättet och försöker göra så bra tid som möjligt! Nu har jag inte mitt personliga rekord framför mig men det är strax över 15 minuter har jag för mig. Då går det undan kan jag säga. I dag tog det drygt 21 minuter och mina ben hade varit helt mjölksyrebelastade de sista sex minuterna vilket gjorde att jag knappt kunde trampa runt på slutet och faktum är så sänkte jag ner nivån ett steg sista fyra minuterna då jag annars inte hade kommit i mål. Jag ser det inte som någon stor förlust även om jag hatar att inte genomföra passen på det sättet som jag satt upp.

Men jag minns första gången jag körde det här programmet vilket var en plåga då det tog över 25 minuter och då är det riktigt tungt motstånd på slutet, men det sporrar en att cykla snabbare också. Har även kört ett liknande program på 15 kilometer vilket också är en pina.

Behöver börja äta mer nu tror jag efter att ha tömt mina kolhydratlager vilket märks på vågen. Över tre kilo har jag gått ner sen i måndags morse och faktum är så är det nästan fem kilo sen jag hade någon notering tidigare i helgen.

Nu blir det chill och flädersaft och sen hem till min syster! All the others, screw you!

En månad kvar

Den 14 augusti fyller jag år och då ska första målet vara uppnått, dvs att ha gått ner ytterligare 10 kilo. Tror jag ska försöka komma iväg en vecka på semester runt när jag fyller år också. Slappa, grilla och bara chilla. Sånt får mig att må bra så jag ska se om jag kan trycka in det på något sätt. Nu låter det som jag har sjukt mycket att göra och så kanske det är också.

Funderade ett tag att sluta döma innebandy men kommer nog att ta upp det igen till hösten. Min förra domarkollega verkade sugen och vi hade jävligt skoj ihop och det ger en del fina extra slantar. Samt är det träning för kroppen så det finns egentligen ingen anledning att inte börja döma igen. Jag har även planer på att börja spela igen för att på så sätt tillfredsställa mitt behov av att vinna och ha jävligt skoj på planen. Förstår egentligen inte varför jag slutade men det var väl ohållbart att både träna lag på hög nivå samt döma och spela själv. Tiden räckte inte till helt enkelt och om jag inte är ute och cyklar så hade jag ett fulltidsjobb vid sidan om :)

Får se lite hur det blir med träningen i dag! Min systerson skulle ringt mig på morgonen för fotbollsmatch och det hade varit nog med träning i dag men nu har han inte ringt så jag får se om det blir ett enklare träningspass eller om det blir vilodag. Jag gillar egentligen inte vilodagar men kroppen behöver samtidigt återhämta sig lite då och då. Ska även lägga upp ett träningsschema till en kamrat, det borde jag kanske få klart i dag.

Och nu funderar jag på om jag ska bo kvar i min lägenhet där jag bor. Egentligen är allt perfekt här men är det värt att lägga 6 000 i månaden på boende? Trivs ypperligt här på alla sätt och så men det hade varit lite roligare om man haft någon att dela tiden med här. Vi får se vad som sker där. Vill egentligen bo centralt i Köpenhamn, men jag vill även bo avsides på ett lugnt område i ett hus. Tänk vad livet kan vara krångligt ibland av alla dessa tankar.

When will I be happy again all you motherfuckers!

Märker redan skillnad

Efter ytterligare ett träningspass i kväll märker jag faktiskt redan skillnad på flera sätt! Dels börjar man redan hitta tillbaka till toppformen när man pratar om konditionen. Men det mesta är nog mentalt men just det mentala påverkar det fysiska i väldigt stor utsträckning. Körde ett lättare 30 minuters pass i kväll och det kändes bättre än jag trodde även om det enbart var på runt 80% av hur passen brukar vara.

I morgon ska jag spela fotboll med min systerson igen. En kul kille det som dock är i kaxigaste laget. Fick höra i flera minuter att Spanien hade vunnit VM :) Jaja, får täppa igen truten på honom i morgon. I morgon blir det annars bara ett lättare träningspass på kvällen då det blir lite fotboll på dagen. Senare i veckan blir det antagligen lite tennis också och det kan bli riktigt skoj eftersom det är flera år sen jag spelade sist. Behövs väl några bollar bara innan man har hittat rätt med slagen igen.

För övrigt maler jag mig igenom Rederiet och har sett drygt 50 avsnitt på två veckor nu. Youtube är fantastiskt. Men hur ska jag veta vad jag vill göra med mitt liv? Ändrar mig hela tiden men det brukar bli rätt till sist. Det har ju blivit bra varje gång tidigare även om man sprungit in i någon vägg ibland men det ger en ju lite vidare perspektiv på livet. I mitt liv är jag bara säker på att en flickvän får mig att mycket enklare veta vad jag vill - märkligt nog. Saker känns mer meningsfulla om det finns 100% kärlek, men det verkar vara väldigt svårt att hitta. Även om jag redan hittat det.

Jaja, i morgon är det en ny dag!

En regnig tisdag morgon

Träningen ska fortsätta i dag även om jag just nu bara känner för att dra något gammalt över mig. Trivs inte alls med situationen i helhet och känner det mesta som meningslöst. Jag har alltid varit en person som sökt efter kärleken och som mår extremt bra av att ge och få 100% kärlek. Allt underbart man gör tillsammans och allt som man ser fram mot. När man sen engagerar sig fullt ut och blir sviken pga brusta löften, ord och leenden så faller man ihop. Tilliten minskar till mänskligheten i stort och man känner för att hämnas hela världen.

Det hade varit enklare på ett sätt om man fötts som en korkad människa som inte hade förstått något eller som inte haft empati och känslor och välvilja. Mycket enklare men om det varit bättre vet jag inte! Jag brukar ofta tänka att Einstein måste haft ett helvete när han snackade med sin omgivning, inte en kotte kunde förstå honom och hur frustrerad blir man inte då?

Hela världen kommer brinna snart. Den här jakten på pengar där folk går över lik är inte sund helt enkelt. Ju fler katastrofer desto bättre. Den där oljan som sprutar ut utanför USAs kust är bara ett steg i hur girigheten får världen att gå under. I hope you all die very soon!

Spykänslor efter tredje passet

Första två passen kändes hur enkla som helst men det tredje och sista för i dag var riktigt jobbigt. När tio minuter återstod så kom spykänslorna och jag ville mest bara rusa ut till vasken men jag är van att få dessa när man tömmer kroppen på kolhydratlagret. Egentligen borde jag dricka enbart vatten efter träningspassen men just nu blir det svag flädersaft istället som min syster haf gjort efter att vi förra måndagen var ute och plockade fläderblommor.

Nu har jag en månad och två dagar kvar till jag fyller år eller för att vara exakt 33 dagar. Jag ska då ner 13 kilo på den tiden vilket är mitt första mål och sen blir mitt andra mål att nå exakt den vikten jag hade för ett år sen, vilket var 90 kilo. Senaste dagarna har jag funderat extra mycket på Anna och det har nog att göra med att det är ett år sen exakt hon var nere hos mig för första gången och vi blev tillsammans. Mycket underbara minnen från den tiden när vi var runt och gjorde hur mycket som helst tillsammans. Det är svårt för andra att förstå när man hittar exakt rätt. Det är så enkelt att säga "glöm och gå vidare". Det funkar kanske hos personer som bara tar vem som helst och där man inte har dessa känslorna som jag har.

Jämför det med att det finns en Gud och han överger en, hur fan går man vidare då? Det är ju som att gå rakt ner i helvetet bara! Det funkar inte! Men jag är också en person med mycket känslor som drömmer om en perfekt värld - vilket verkar vara en utopi!

När jag är i form om några veckor ska jag se om det finns någon tjej i det här landet eller i något annat land (Tyskland?) som jag skulle passa perfekt med! Inte för att jag tror det längre då jag redan träffat två perfekta tjejer för mig! Varför det gått åt skogen har jag fortfarande inte fattat men det är då inte min kommunikation som har brustit. Snarare är det väl så att jag ger sanningen alltid till min omgivning!

Mitt nästa projekt inom läsning är att läsa Job i Bibeln. Då kanske jag ser att det finns dom som haft en jävla massa mer motvind än jag haft senaste året. Känns nästan som jag är nutidens Job!

Den 11 augusti, tre dagar innan jag fyller år ska jag till Parken i Köpenhamn och se mitt älskade Tyskland spela fotboll! Kommer hända mycket runt min födelsedag, kanske hittar man en flicka också i den vevan, eller kanske har man börjat samtala med Anna igen! Det fanns ju faktiskt något som gjorde att vi hade det så sjukt kul ihop! Det går inte att förneka eller blunda för!

Nu ska jag chilla ner och sen sova.

Lika bra att gå ända in i kaklet

Körde mitt andra träningspass för i dag. 13.5 kilometer på cykeln och 30 minuter med 530 cal förbränt. Sen ska det där multipliceras med 1000 förvisso men enklare att skriva som ovan antar jag. Benen är ändå rätt fräscha tycker jag och även övriga kroppen. Tränar lite annorlunda nu än vad jag brukar. Det borde ge ungefär samma resultat även om efterförbränningen inte är lika påtaglig tror jag. Innan brukade jag ju köra en viss sträcka med tyngre och tyngre motstånd ju längre jag cyklade i tid, vilket fick en att trampa på som en iller i början. Har för mig att det var en mil på ca 16-17 minuter tror jag. Och då var det tungt som fan i slutet. Benen skakade och man ville mest spy i vasken minns jag. Nu känns det klart behagligare i att cykla på lagom motstånd i 30 minuter i sträck. Men när jag blir mer vältränad ska jag nog ge mig på att sätta personligt rekord på det andra sättet även om det inte är något man ser fram mot. So you can all go screw yourself a little bit more fuckers!

Första riktiga träningspasset avklarat!

I går tjuvstartade jag min träning genom att spela fotboll med min systerson.... tre enkla segrar blev det också men det var skoj som attan även om det var jobbigt att spela en mot en. I dag tog jag så tag i statistik och träning på riktigt. Jag har precis avslutat 30 minuter cykling i lagom hårt tempo faktiskt. Tänkte först cykla en timme eller flera men man märker att krafterna försvinner ju mer man cyklar. Så nu delar jag upp det och kör ett kvällspass också. Det kommer dock bli klart tyngre då jag nu börjat tömma mina kolhydratlager.

Jag ser redan fram emot att ha tränat hårt i två veckor och gått ner drygt sex kilo vilket jag kommer att klara om jag bara fokuserar på rätt saker. Tankarna flyger dock hela tiden mot Anna men samtidigt så är det skönt att cykla och bara stirra in i en vägg och hata allt och alla typ. Tankar som att man borde bli det största svinet som vandrat på den här jorden är fan rätt sköna. Att liksom inte ha en enda vän eller någon som tycker om en och sen verkligen bara gå bärsärk. Inte för att det är rätt men det skulle på något vis vara en skön melodi. Jag kan verkligen förstå personer som går in och skjuter ner x antal i en skola eller liknande. När folk har behandlat en illa så fylls en bägare med hämnd oavsett om man vill eller inte.

Känner mig redan återhämtad efter mitt första träningspass och tankarna flyger om att köra 30 minuter till direkt men jag vet att benen kommer skrika efter mindre än åtta minuter och sen kommer det bli ett lidande på cykeln. Jag får se vad jag gör.

Min vikt i dag var i alla fall 113 kilo vilket är smått komiskt. Men jag ska vara glad att jag har en kropp som snabbt tar åt sig av träning, även om det är likadant åt andra hållet att den snabbt förfaller om jag slarvar med mat och motion. Men klart värre för folk som inte kan träna sig i form snabbt. Mått på midja och rumpa låg på runt 120 cm. Skriver upp allt och ska göra en fin redogörelse här sen men kommer skriva upp mått och vikt samt träningsdos här lite då och då.

Har inte satt upp så mycket mål mer än att den 14 augusti ska jag väga under 100 kilo och det är inga problem om jag bara håller rätt kurs. Måtten vet jag inte men kläderna ska sitta hyfsat på en sen. Därefter ska jag fortsätta ner till 90 kilo som jag vägde när jag träffade Anna. Vid den vikten mår jag som bäst och allting känns lätt. Det är skönt att ha gett fingret åt världen och den som försöker stoppa mig kommer aldrig få se morgondagen! Fuck off and go screw yourself!

VM-final

Så är det söndag och det är VM-final i kväll, dessvärre utan Tyskland men en nästan lika viktig sak är att VM-traditionen nu bryts och det blir en ny världsmästare vilket är tråkigt. VM i fotboll ska enbart vara dessa som redan sen tidigare vunnit VM och enda undantagen är ifall man har hemmaplan som England -66 och Frankrike -98. Men nu kommer Holland eller Spanien att få mottaga den ärofyllda bucklan vilket inte är bra. Men så är det och inget man kan göra något åt. Tyskland fick sitt brons iaf och är den nationen med flest VM-medaljer, nu hela elva stycken.

Det har varit de två varmaste dagarna på året och i går var det tydligen värmerekord sen -94 eller vad det var. Rent känslomässigt för mig är det jobbigt varje dag jag kommer hem och parkerar bilen då jag hela tiden minns tillbaka på tiden då även Anna var med mig. Minns hur underbart det var om kvällen när vi tog våra dopp vid Ribban och sen grillade efter det. Det är för jävligt att falla från världens topp eftersom det är jobbigt att ta sig dit igen. Allt detta funderande om varför det tog slut och så, det stör jag mig än mer på. Hur ärlig var hon och vad var sant respektive lögn?

Men så är det väl. Försöker man ge mycket av sig själv för att andra ska må bra så är dom flygfärdiga och efter det är man bortglömd. Det går igen om och om igen. Var jag än tittar i samhället fungerar det likadant. Goda personer som vill gott blir utnyttjade. Att kämpa för att få saker att fungera måste vara 1800-tal för så mycket separationer och skilsmässor som vi har i Sverige i dag så undrar man vad det är som gör att folk blir tillsammans och sedan gifter sig. Den smärtan det orsakar hos andra när man enbart är ute efter lite skoj och sen sticker, dessa falska löften som ges. Hur kan en människa bli så ond - även om det inte är genomtänkt?

Själv känner jag vissa dagar för att ge upp. Världen är för ond för mig och när inte ens Anna kunde följa sitt hjärta eller höll det hon lovade, vem ska man då kunna lita på? När tankarna får en på spår som att man borde bli så ond man kan och bara tänka på sig själv oavsett vad det kostar för andra, då är det något som är fel. om det sen är hos mig eller om det är alla andra, det får någon annan svara på. Jag vet ju vad jag har upplevt i det här livet åtminstone.

Ska köra mina första träningspass i dag även om det egentligen är alldeles för varmt. När jag sen fyller år kommer jag att vara i hyfsad form och efter det är det bara att jobba vidare. Jag ska resa mig igen, som jag gjort förut men det tar tid och man blir mer rädd och osäker på sin omgivning. Har man träffat tillräckligt många falska personer så är det svårt att lita på någon mer i hela sitt liv. Det tråkiga är att jag nog aldrig kommer få uppleva den lycka jag kände med Anna. Inte ens om hon hade velat komma tillbaka. Jag tror inte jag skulle kunna lita på henne men likväl saknar jag henne! Att se foto på oss när vi är som sötast och det verkligen lyser i ögonen om hur äkta allt är, då gör det ont. Varför är det jag som ska ta smällarna? Jag kunde lämnat henne tidigt men jag är inte den som bara ger upp och sticker om något känns tungt, men när man sen ger allt man har och den andre bara sticker, då har man inget kvar som räddar en själv. Så är det att bry sig om andra! Jag har som sagt haft några riktigt dåliga dagar den här veckan.

Jag kommer nog skriva ett brev till henne, om inte annat till hon fyller år och sen får hon kontakta mig ifall hon vill. Tror det kunde vara bra att prata ut med henne även om det gått lång tid. Som det är nu så har man ju tankar på att förinta allt, om inte bara sig själv!

Vad har man egentligen att se fram mot?

En jobbig dag,..

Rättare sagt flera jobbiga dagar! Det började gå uppåt och jag såg mer ljus än på länge men samtidigt så åker jag som en jojo. Vet inte varför jag bara faller omkull vissa dagar! Samtidigt känner jag en enorm stress som också har fått mig att få dessa allergiska reaktioner som även gav mig utslag på kroppen i dag. Svalde lite kortison så blev det bra men allt detta tyder ju på att något inte är helt som det ska och att ens mentala hälsa påverkar den fysiska hälsan.

I onsdags så förlorade det lilla hoppet jag hade om något positivt, nämligen Tyskland mot Spanien. I dag brakade jag in i väggen och började tänka på mitt ex istället för att vara glad och framåt. Det är så svårt att förklara när man mött den som man var helt connectad med, som yin och yang. När sen bitarna faller från varandra så klarar sig inte den ena utan den andre längre. Man står och fryser och blåser omkull för minsta lilla vindpust. Förstår inte hur hon bara kunde glömma och gå vidare men det är väl enklare när man har ett silverfat att äta från varje dag!

Själv blir jag knappt glad längre när jag vinner 1500 kronor och när jag förlorade 2 200 på Tyskland i onsdags var det som papperspengar. Kändes lite men inte så mycket. 200 euro för mig i dag ser jag inte som pengar ifall jag inte har dom i handen. Allt detta spel håller jag mest på med enbart för att tänka på andra saker. En vinst på 150 000 skulel nog påverka mig positivt i några veckor, eller kanske några månader men vinster på 10-15 000 är glömda efter några dagar! Jag vill inte ens veta hur mycket pengar jag gjort av med respektive fått in de senaste månaderna. Folk hade skakat på huvudet och trott jag var galen, vilket jag kanske är men något ska man ju göra. Trivs inte alls med livet just nu, men det vänder väl snart. Kroppen hade behövt alkohol för att lugna ner sig men har lovat mig att inte dricka något fram till jag fyller år minst. Sen dessa utslagen gör ju också att man inte vågar dricka typ.

Träningen blir uppskjuten igen och det får jag bara acceptera. Funkar inte när man bryter ihop. Har lyssnat på Xavier Naidoo med låten Was wir alleine nicht schaffen hela dagen också och det är en så fin låt. Men mår jag bättre av den? Ensamhetskänslan är alldeles för stark just nu och den går inte bort även om jag umgås med vänner eller liknande. Jag saknar grunden helt enkelt.

Det får väl bli ändring på det till i morgon, men hur vet jag inte. Orkar knappt gå och lägga mig i kväll eller natt. Jobbigt att sakna Anna så mycket även om jag inte ens vet hur jag reagerat om hon hade kommit hit. Jag vet inte och det gör ännu mer ont på något märkligt sätt! Att se ett tåg köra från en och man inte ens vet när nästa ska gå, vad gör man då?

Tyskland är i semifinal!

Först tänkte jag säga att det nu är tredje dagen i rad utan alkohol och det märks redan tycker jag även om jag var extremt trött i morse men det berodde nog på många andra faktorer. Skulle städa upp det sista i dag då jag fick besök men det har jag skjutit upp. Borde dock ta tag i det snart så det blir gjort men det fanns knappt tid till det i dag då jag haft besök också.

Gjorde en riktigt god potatissallad i dag och jag är verkligen stolt över den. Därefter var det dags för fotboll och Tyskland vann med hela 4-0 mot Argentina och det gläder mitt hjärta. Detta är mina hjältar och jag är faktiskt lite gladare med framgången. Dessvärre gick Spanien till semifinal efter en match som nästan nådde upp i samma höjder som matchen mellan Uruguay och Ghana i går. Men det är väl bara att acceptera att Spanien för första gången når en semifinal. Jag hoppas verkligen att Tyskland tar revansch från den hemska förlusten i EM för två år sen. Allting talar för att Tyskland eller Uruguay vinner VM-guldet. Så slipper vi förstöra den fina traditionen med statistik över VM. Beklagligt att Müller är avstängd nästa match men det får väl gå vägen ändå.

Har ej kommit igång med någon träning ännu, men det går ändå uppåt rent mentalt och jag känner att det börjar gå lite enklare i livet igen. När jag sen kommer igång och tränar också borde det gå ännu lättare! Det mesta går enligt planerna och en dag när Tyskland vinner behöver man ingen flickvän. Men det kommer oftast en vardag efteråt och då är det ju såklart trevligt! Ska börja kasta ut lite krokar tror jag! Nu ska jag bara försöka njuta av segern i dag!

Dag två på mitt nygamla liv

Jag har fortsatt att städa i dag och det mesta är klart nu även om jag måste fortsätta i morgon. Glömde köpa en lampa till badrummet så svårt att städa där just nu. Men resten av lägenheten har blivit uppstädad även om det ska finslipas i morgon. Efter det blev det fotboll och Holland vann så det kändes bra, men viktigaste matchen spelas i morgon.

I dag kom jag fram till att jag skulle göra en god potatissallad av färskpotatis, så jag är nyss hemkommen från inköpet. Det blev en massa smarriga kryddor som ska grovhackas i kväll men dessvärre hade dom ingen entrecôte kvar så jag köpte en bit fransyska istället men det är ju potatissalladen jag mest ser fram emot. Kan bli riktigt spännande detta. Jag har även bestämt mig för att verkligen minimera inköpen av färdiga produkter utan det mesta ska tillagas från grunden i mitt liv nu. Kanske ger det mig ett litet lugn och att jag sakta men säkert bygger upp mig igen.

Ingen alkohol i dag heller vilket jag ser som positivt och faktum är att jag mer ser fram emot kall flädersaft (som min syster har gjort) eller god apelsinjuice när jag sitter här och ser på fotboll. Enda jag saknar är faktiskt lite grillning men jag ska inte klaga. Dessvärre har jag inte tränat i dag heller men det beror mest på att jag städat och haft fullt upp med annat. Var och hälsade på min syster innan i dag också. Men jag har inte ätit på två dagar nu så jag börjar bli riktigt hungrig men detta är en bra start då jag ska ner i vikt. Vågen har kommit på plats men det blir invägning till helgen istället. Lite uppskjutet men allt går enligt planerna och lite bättre också faktiskt.

Ska snart gå igång med att fixa ordning allt i köket så det blir en fantastisk potatissallad. Sen blir det fotboll där jag tror Uruguay vinner enkelt mot Ghana. I morgon så får jag besök av en kamrat och då hoppas jag han avnjuter min goda potatissallad med något gott kött. Mår faktiskt relativt bra i kväll då jag har lite att se fram emot och jag börjar ta tag i saker jag njuter av, såsom matlagning. Synd bara att man inte har en flickvän som är här och myser med mig, eller rättare sagt lagar mat med mig! Men det kommer senare i sommar, det har jag bestämt mig för. Ner tio kilo och sen är det full satsning för att hitta en drömflicka, dom växer inte på träd och jag har redan trott att jag hittat henne två gånger i livet och det har jag väl också på ett sätt. Synd bara att det saknas lite livserfarenhet hos dom. Men men, det får jag ta. Nu kör vi vidare!

Efter en tids frånvaro

Bloggen blev som någon slags självterapi eftersom jag inte mått speciellt bra under nästan hela det senaste året. Vissa dagar hjälpte det mycket medan det andra dagar mest blev en tur neråt på spiralen. Helt plötsligt slutade jag skriva och jag minns inte riktigt varför. Antingen kände jag att jag inte behövde mer självterapi eller så orkade jag inte med att skriva om mitt liv längre!

Men nu är jag tillbaka och ska skriva dagligen om mitt nygamla liv där jag ska tillbaka till förra våren då jag mådde som bäst i hela mitt liv. Men fallet blev stort pga svek och annat helvete som förföljde en. Kanske är det någon som verkligen har velat mig illa men det känns lite långsökt men man vet inte. En del människor är ju dessvärre inte som dom utger sig för att vara.

I slutet av april det här året började jag faktiskt må riktigt bra igen efter en del mörka vintermånader. Det mesta började gå min väg igen och jag köpte en schäfervalp, Mach, som jag hade i två månader innan jag var tvungen att avliva honom. Det onda förföljde mig och jag hade det återigen tufft. Ovanpå allt detta så har jag känt en inre stress som har gjort att jag försökt hantera det hela med för mycket alkohol. Det blir väl lätt så när man ser hur en del som man trodde betydde mycket för en svek. Lägger man därtill att ens kamratkrets som bor nära inte har exakt samma intresse som mig kan det helt enkelt kännas väldigt ensamt alldeles för mycket och även detta löstes med alkohol.

I dag har jag satt ner foten och slagit näven i bordet att jag ska vända hela skutan på rätt köl igen. Aldrig att något eller någon ska kunna dra ner mig för evigt på havets botten. Jag har rest mig så många gånger förr och jag gör det igen. Även om jag i mitt liv har mycket enklare för att fungera om det finns en älskad flickvän i min närhet som jag kan falla på i vissa stunder. Det ger mig en trygghet som jag behöver för att ha ett lugn i kroppen och slippa all stress som jag upplever annars. Inte för att all negativ stress försvinner men tillräckligt för att jag ska kunna segla skeppet mot en ljusare framtid.

Men nu ska jag lägga en massa krut på att gå ner i vikt och komma i form till min födelsedag och i samband med det ska jag hitta en underbar och ärlig flickvän som kan stå mig nära. Jag har bestämt mig för att redovisa allt här i min blogg för att enklare kunna fullfölja det hela också. Träningsdos, vikt och alkoholintag är en del saker som ständigt kommer att uppdateras. Jag har satt upp en del enklare regler som att alkohol enbart får intas i sällskap samt att det max får bli 12 öl i veckan, eller liknande. Kanske låter mycket men det är en övre gräns för att jag inte ska misslyckas med det hela. Min förhoppning är att det inte kommer drickas mycket alkohol fram till min födelsedag och sen kunna ha alkoholen som en sällskapsdryck bara. Jag vet att det kan vara svårt ibland, speciellt om man känner sig nere men min tanke är ju att jag ska stråla som en sol från nu av. En dålig dag ska jag genast vända till en positiv dag och jag ska kämpa för att lyckas. Det blir säkert ingen dans på rosor men jag har lyckats många gånger förr med att nå dit jag vill, och det kommer jag lyckas med nu också. Finns det sen folk som hoppas att jag misslyckas anser jag bara att de har ett ännu mer tragiskt liv än vad jag någonsin haft och det är synd att dessa personer inte själva försöker nå dit dom vill istället för att försöka hugga benen av andra.

Måste nämna att jag för andra gången på kort tid drabbats av något liknande en allergisk reaktion då mina läppar svullnat upp som negerläppar och än värre. Verkligen hemskt men det går ju över. Har varit på akuten bägge gånger även om det i dag inte var så farligt längre efter drygt två timmars väntan i väntrummet. Men jag undrar vad det hela beror på då jag i stort sett aldrig varit med om något liknande tidigare! Kanske en knäpp på näsan av Gud men då hoppas jag också att han kan leda mig rätt nu i framtiden. Faktum var att jag läste Bibeln rätt mycket när jag mådde som bäst för ett år sen. Kanske var det en slump, eller så fanns det ett samband. Mina planer är ju att återigen ta upp läsningen där.

I dag har jag dessutom städat min lägenhet vilket jag ska göra klart i morgon innan kvartsfinalerna i fotbolls-VM börjar. Funderar dock på att flytta till hus istället och då i Danmark men jag får se hur det blir med det. Drack dessutom ingen alkohol i dag vilket jag inte kommer göra i morgon heller. Nu kör vi mot nya mål och underbara människor.

För exakt ett år sen i dag eller i morgon, beroende på hur man ser det träffade jag förresten Anna för första gången. Det som kunde blivit så bra var det en del andra som ansträngde sig för att det inte skulle bli så. Ja, då kanske det blir jobbigt för en ung tjej. Synd men det kännetecknar väl mest människan som ond och grym och egoistisk. Var glad för andra människor när dom är lyckliga istället för att se till så att människor blir olyckliga! Men finns det en Gud finns det väl även en jävul och då styr han väl en del på den här jorden men från nu kan han sticka och brinna själv. Jag är så fruktansvärt trött på det onda altså! Det ska bort från mitt liv för alltid på den här jorden nu.

Vikten uppdateras först i morgon då jag fått vågen på plats igen när allt är färdigstädat.