Det jag lever efter

Jag är inte en människa som lever efter att saker inte går att ändra på och att saker som hänt inte går att rätta till. Vad är det då som skiljer mig mot alla dessa människor som genom någon slags princip lever efter att en stängd dörr är en stängd dörr som aldrig mer går att öppna? Nä, den inställningen tror jag är farlig och den leder inte till något gott i slutändan. Men likväl känns det som att det finns alldeles för många som lever så. Det är väl också därför som det känns näst intill omöjligt att få en bra kontakt igen med Anna t ex. Men då jag själv lever på ett helt annat sätt har jag beslutat mig för att skriva ett långt brev till henne. Efter det ligger bollen hos henne vad som händer och sker. Då får jag svart på vitt om hon är den jag innerst inne tror hon är eller om hon inte är det på något sätt. Det är nog bara jag och en till som vet vad jag babblar om just nu.

Är nyvaken, trött och rätt orkeslös nu när jag sitter här och mest väntar på att ännu en dag ska passera. En egentligen underbar dag med strålande solsken och underbar temperatur - än så länge. En dag som har alla möjligheter men där det viktigaste saknas i mitt liv just nu. Ett liv som känner sig som ett hus som slitits upp från grunden av en orkan som drog över. Hus byggs upp igen och jag hoppas att även jag byggs upp helt igen. Jag behöver en enda byggsten bara så är det klart. Efter det ska jag bara möbleras och inredas för att det ska vara som förut igen.

Det finns människor som lever enbart efter pengar, som inte bryr sig om relationer och som ser människor som handelsvaror i alla dess former, sen finns det människor som lever efter att ha underbara relationer och ser pengar som något nödvändigt ont i samhället typ. Jag har sagt det innan och säger det igen. Med den man älskar kan man leva i en grotta även om jag hellre lever på ett klart bättre ställe. Men jag vet vad som är viktigast i mitt liv och vad det är som är det centrala som för hjulet att snurra som det ska. Utan ett nav fungerar det inte fullt ut....