En jobbig dag,..

Rättare sagt flera jobbiga dagar! Det började gå uppåt och jag såg mer ljus än på länge men samtidigt så åker jag som en jojo. Vet inte varför jag bara faller omkull vissa dagar! Samtidigt känner jag en enorm stress som också har fått mig att få dessa allergiska reaktioner som även gav mig utslag på kroppen i dag. Svalde lite kortison så blev det bra men allt detta tyder ju på att något inte är helt som det ska och att ens mentala hälsa påverkar den fysiska hälsan.

I onsdags så förlorade det lilla hoppet jag hade om något positivt, nämligen Tyskland mot Spanien. I dag brakade jag in i väggen och började tänka på mitt ex istället för att vara glad och framåt. Det är så svårt att förklara när man mött den som man var helt connectad med, som yin och yang. När sen bitarna faller från varandra så klarar sig inte den ena utan den andre längre. Man står och fryser och blåser omkull för minsta lilla vindpust. Förstår inte hur hon bara kunde glömma och gå vidare men det är väl enklare när man har ett silverfat att äta från varje dag!

Själv blir jag knappt glad längre när jag vinner 1500 kronor och när jag förlorade 2 200 på Tyskland i onsdags var det som papperspengar. Kändes lite men inte så mycket. 200 euro för mig i dag ser jag inte som pengar ifall jag inte har dom i handen. Allt detta spel håller jag mest på med enbart för att tänka på andra saker. En vinst på 150 000 skulel nog påverka mig positivt i några veckor, eller kanske några månader men vinster på 10-15 000 är glömda efter några dagar! Jag vill inte ens veta hur mycket pengar jag gjort av med respektive fått in de senaste månaderna. Folk hade skakat på huvudet och trott jag var galen, vilket jag kanske är men något ska man ju göra. Trivs inte alls med livet just nu, men det vänder väl snart. Kroppen hade behövt alkohol för att lugna ner sig men har lovat mig att inte dricka något fram till jag fyller år minst. Sen dessa utslagen gör ju också att man inte vågar dricka typ.

Träningen blir uppskjuten igen och det får jag bara acceptera. Funkar inte när man bryter ihop. Har lyssnat på Xavier Naidoo med låten Was wir alleine nicht schaffen hela dagen också och det är en så fin låt. Men mår jag bättre av den? Ensamhetskänslan är alldeles för stark just nu och den går inte bort även om jag umgås med vänner eller liknande. Jag saknar grunden helt enkelt.

Det får väl bli ändring på det till i morgon, men hur vet jag inte. Orkar knappt gå och lägga mig i kväll eller natt. Jobbigt att sakna Anna så mycket även om jag inte ens vet hur jag reagerat om hon hade kommit hit. Jag vet inte och det gör ännu mer ont på något märkligt sätt! Att se ett tåg köra från en och man inte ens vet när nästa ska gå, vad gör man då?