Så har man läst klart första boken i nya testamentet och det är ju lite enklare att läsa än när jag gav mig på det mer tungrodda gamla testamentet. Det slutade då med att jag gav upp och sköt fram mitt projekt att läsa hela Bibeln. Nu läser jag den inte i "rätt" ordning men jag ska ändå ha läst alla böcker förr eller senare. Klart intressant och jag skapar många tankar och som mitt liv kan svänga rent allmänt svänger även mina tankar vad gäller mycket som är skrivit i Bibeln.
Ibland känns det enbart som den är skriven av folk som ville lura människor för att bete sig på ett visst sätt. Att offra sig själv och vara en "tjänare" samt hjälpa allt och alla. Oavsett om man skulel må bra av detta eller inte så återstår ändå frågan om det ändå inte kan ha varit rika och egoistiska som enbart ville ha ännu mer. För finns ingen Gud kan man ju förstå deras tanke. Men om det nu finns en Gud och Bibeln är sann blir det hela klart mycket mer intressant. Varför göra allting så komplicerat och svårbegripligt? Inte enbart att ta in i läsningen då utan hela poängen med det hela. Men det kanske är något som vi människor inte ska kunna förstå men kunde inte Jesus ge lite mer tecken av att han faktiskt existerar ifall det nu är så? Eller är det bara jag som är blind för att se alla tecken han redan ger mig? Jag begriper ingenting ibland och tankarna om att man hade skött det här bättre kommer och går. Det var nog enklare för de som levde på hans tid att verkligen se att hans ord var sant. I dag är det klart svårare och ju mer kaos på den här planeten ju svårare är det nog att förstå eller ens vilja förstå. Men jag ska läsa klart Bibeln åtminstone så får vi se vad det kan leda till. Anledningen varför jag läser Bibeln är att min svensklärare (en av de bästa lärare som finns) i svenska B på komvux i Hässleholm sa att det fanns två böcker man skulel ha läst innan man dör och det var just ovan nämnda samt "Brott och straff". Den sistnämnda har jag redan läst och det var en bok jag slukade på tre dagar. Glad att den här läraren åter öppnade mitt intresse för att läsa, även om det är mycket annat som också sliter i en här i samhället.
Läste en intressant sak på den här bloggen om hur det är att dö för att sedan uppstå (rent mentalt på jorden typ) och så kan man nog se livet faktiskt. Det utesluter inte att det finns en Gud men skulle det ändå inte göra det så tror jag man ändå kan få kraft från just att se det på det här sättet.
Som sagt skulle jag nog kunna sitta och skriva ner mina tankar 24/7 här men det skulle nog sluta i kaos för mig så jag kör på i ett lagom tempo framöver och så får vi se vad som sker. Vill skriva en massa om innebandyn också men det kommer senare då jag just nu inte vill skapa mig några fiender i onödan. Nä, ge mig Anna tillbaka säger jag bara! Jag har påbörjat min resa för att komma tillbaka dit där jag var för ett år sen. Nu ska det städas här i tre till fyra timmar och jag hoppas jag får ordning på det hela nu. Ska bli intressant att se om jag sover i sängen i natt, för det var snart två månader sen. Känns ju rätt meningslöst att betala 6 000 i hyra och sen utnyttjar man inte lägenheten, och istället låter den förfalla så man inte ens trivs här. Ibland vill jag flytta också även om lägenheten är fin, ja underbar. Men kärlek kan få mycket på fall! Det är väl inte enbart det men det var det viktigaste just då.
måndag 5 april 2010
Lite listor...
Sport
1. Bayern Munchen - Hyfsat läge att slå ut Man U efter en fin prestation på hemmaplan för en vecka sen.
2. Newcastle United - Är i praktiken klara för Premier Leauge igen
3. Helsingborgs IF - Tvåa i allsvenskan
4. Innebandy - Det närmar sig finalspel i SSL och massa andra avgörande matcher nu
5. Fotbolls-VM - Närmar sig med stora steg
Musik
1. Soundtrack of our lives - The Passover (En helt underbar låt som jag matar rätt mycket just nu)
2. Remix av Basshunter - Levas Polka (Ja, en låt med mindre känslor men ett skönt tryck och den är väldigt glad)
3. R E M - Losing my religion (En låt som aldrig dör, den är helt underbar att lyssna på)
4. Ratata - Så länge vi har varann (En låt som tårarna enkelt faller till, mycket då den får mig att tänka på Anna)
5. Nena - 99 luftballons (En skön gammal låt från 1984)
1. Bayern Munchen - Hyfsat läge att slå ut Man U efter en fin prestation på hemmaplan för en vecka sen.
2. Newcastle United - Är i praktiken klara för Premier Leauge igen
3. Helsingborgs IF - Tvåa i allsvenskan
4. Innebandy - Det närmar sig finalspel i SSL och massa andra avgörande matcher nu
5. Fotbolls-VM - Närmar sig med stora steg
Musik
1. Soundtrack of our lives - The Passover (En helt underbar låt som jag matar rätt mycket just nu)
2. Remix av Basshunter - Levas Polka (Ja, en låt med mindre känslor men ett skönt tryck och den är väldigt glad)
3. R E M - Losing my religion (En låt som aldrig dör, den är helt underbar att lyssna på)
4. Ratata - Så länge vi har varann (En låt som tårarna enkelt faller till, mycket då den får mig att tänka på Anna)
5. Nena - 99 luftballons (En skön gammal låt från 1984)
Åter dessa drömmar
Vaknade extremt tidigt i dag och mådde helt ok och hade lite planer för dagen men la mig för att sova ett par timmar till och nu när jag vaknade för en stund sen så hade jag åter igen drömt om Anna. Det tar så mycket krafter från mig och jag blir ledsen och känner en enorm saknad. Att drömma att man träffas och håller om varandra och skrattar och diskuterar igenom problemen man hade och sen reder ut allt och det verkar toppen igen. Att sen vakna upp och inse att det inte är så i verkligheten är hemskt. Samtidigt ställer jag mig frågan om jag skulle vilja ha tillbaka henne, och där vet jag faktiskt inte. Hennes underbara och positiva egenskaper skulle jag ta tillbaka alla dagar i veckan men samtidigt har hon ljugit för mig och hennes svartsjuka var jobbig. Självklart skulle jag vilja ha tillbaka henne för ingen har fått mig att le lika mycket och må så bra som Anna när hon fanns vid min sida även om det inte alltid var en dans på rosor. Hur mycket tänker hon på mig egentligen? Jag förstår fortfarande inte vad som hände och varför hon inte kommunicerade bättre med mig. Vi kunde fått det hur bra som helst och jag blir både irriterad och ledsen att vi inte har kvar det som vi hade i höstas. Jobbigt att släppa henne också när man tänker på alla positiva minnen och allt som vi gjorde. Varför göra saker med någon annan ifall det ändå inte blir lika kul som med Anna. Och den där vänskapen vi pratade om, var tog den vägen?
En kamrat undrade varför jag inte uppdaterar min blogg lika ofta som både han och jag vill och där är mitt svar antagligen att jag skulle spendera all tid jag har vid min blogg om jag skulle skriva om allt jag vill. Det blir jobbigt och frustrerande på något sätt och då tar man snarare avstånd från sin blogg. Men jag hoppas ändå att jag i framtiden ska kunna uppdatera den ett par gånger om dagen. Och då inte bara när jag saknar Anna.
Har i stort sett tagit ett beslut att införskaffa mig en schäfer men det svänger även där. Dagar då jag mår helt ok vill jag ha en men just nu i dag har jag mer inställningen att jag orkar inte bry mig, livet suger ändå. Men jag tror jag behöver en schäfer som alltid finns där för en. Mina planer om vandring i fjällen under fyra veckor verkar inte bli av då min tjejkamrat är på väg att köpa en hund och det är ju lite tråkigt på ett sätt men jag får hitta något annat att aktivera mig med under några veckor så att jag kommer ifrån allting ett tag. Kanske blir det två veckor på en ö med fiske och vedhuggning. Känns bara lite jobbigare mentalt då man måste fylla dagarna med en massa vilket man naturligt gör ifall man är ute och vandrar.
Är det normalt att gråta så mycket som jag gjort på sistone? Tycker jag gråter för allting. Ser jag något rörande på tv så kan tårarna komma, skriver jag egna texter kan tårarna komma och läser jag i Bibeln kan tårarna komma. Det positiva är åtminstone att jag är inte en kall människa som inte bryr mig. Jag påverkas dock väldigt mycket känslomässigt av det som sker runt mig. Jag vet att jag kommer ta mig upp på en "normal" nivå igen där jag kommer satsa fullt ut för att nå dit jag vill men på den resan skulle jag vilja ha med mig Anna. Att göra saker med någon annan är alltid roligare än att göra det själv. Samtidigt behöver man den trygghet, glädje och kärlek som ett förhållande ger. Och då menar jag inte att bara ha ett förhållande som går på lågvarv. Jag har skrivit det innan och jag upprepar det nu, att jag enbart går in i ett förhållande om jag tror på det till 100% för att det finns där där underbara som gör att hjärtat alltid slår lite extra. Att bara titta på sin flickvän och se hur underbart fin och snygg hon är oavsett om hon har fixat till sig eller inte. Min domarkollega tyckte förresten att jag skulle ringa till mitt ex och det finns inget att förlora på det. Frågan är bara om hon skulle vilja att jag gör det, för i så fall kunde hon ju lika gärna själv slänga iväg ett mail eller sms eller vad som.
Nu ska jag försöka städa och få gjort en massa vettiga saker i dag så att man gör det man lovade sig själv under påsken. Ja, en jobbig dag men livet går vidare som många säger, bara det att i mitt liv går inget vidare utan det som jag lagt ner min själ i. Önskar man kan få livet att sluta som en lycklig saga. Det ska väl inte vara så omöjligt ifall det nu har varit som himmelriket tidigare? Eller får jag väl bara vänta till jag hittar en ny tjej som är lika underbar men hur ofta gör man det?
En kamrat undrade varför jag inte uppdaterar min blogg lika ofta som både han och jag vill och där är mitt svar antagligen att jag skulle spendera all tid jag har vid min blogg om jag skulle skriva om allt jag vill. Det blir jobbigt och frustrerande på något sätt och då tar man snarare avstånd från sin blogg. Men jag hoppas ändå att jag i framtiden ska kunna uppdatera den ett par gånger om dagen. Och då inte bara när jag saknar Anna.
Har i stort sett tagit ett beslut att införskaffa mig en schäfer men det svänger även där. Dagar då jag mår helt ok vill jag ha en men just nu i dag har jag mer inställningen att jag orkar inte bry mig, livet suger ändå. Men jag tror jag behöver en schäfer som alltid finns där för en. Mina planer om vandring i fjällen under fyra veckor verkar inte bli av då min tjejkamrat är på väg att köpa en hund och det är ju lite tråkigt på ett sätt men jag får hitta något annat att aktivera mig med under några veckor så att jag kommer ifrån allting ett tag. Kanske blir det två veckor på en ö med fiske och vedhuggning. Känns bara lite jobbigare mentalt då man måste fylla dagarna med en massa vilket man naturligt gör ifall man är ute och vandrar.
Är det normalt att gråta så mycket som jag gjort på sistone? Tycker jag gråter för allting. Ser jag något rörande på tv så kan tårarna komma, skriver jag egna texter kan tårarna komma och läser jag i Bibeln kan tårarna komma. Det positiva är åtminstone att jag är inte en kall människa som inte bryr mig. Jag påverkas dock väldigt mycket känslomässigt av det som sker runt mig. Jag vet att jag kommer ta mig upp på en "normal" nivå igen där jag kommer satsa fullt ut för att nå dit jag vill men på den resan skulle jag vilja ha med mig Anna. Att göra saker med någon annan är alltid roligare än att göra det själv. Samtidigt behöver man den trygghet, glädje och kärlek som ett förhållande ger. Och då menar jag inte att bara ha ett förhållande som går på lågvarv. Jag har skrivit det innan och jag upprepar det nu, att jag enbart går in i ett förhållande om jag tror på det till 100% för att det finns där där underbara som gör att hjärtat alltid slår lite extra. Att bara titta på sin flickvän och se hur underbart fin och snygg hon är oavsett om hon har fixat till sig eller inte. Min domarkollega tyckte förresten att jag skulle ringa till mitt ex och det finns inget att förlora på det. Frågan är bara om hon skulle vilja att jag gör det, för i så fall kunde hon ju lika gärna själv slänga iväg ett mail eller sms eller vad som.
Nu ska jag försöka städa och få gjort en massa vettiga saker i dag så att man gör det man lovade sig själv under påsken. Ja, en jobbig dag men livet går vidare som många säger, bara det att i mitt liv går inget vidare utan det som jag lagt ner min själ i. Önskar man kan få livet att sluta som en lycklig saga. Det ska väl inte vara så omöjligt ifall det nu har varit som himmelriket tidigare? Eller får jag väl bara vänta till jag hittar en ny tjej som är lika underbar men hur ofta gör man det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
