Tomheten är påtaglig nu

Men på ett sätt är det skönt! Jag skiter i hur många Anna knullar med eller vad hon gör och så. För jag litar inte på henne och skiter i vad hon gör med sitt liv. Jag vet att hon tackade nej till den bästa för henne och det gör att jag kan stå rakryggad och säga att jag svek aldrig, jag ljög aldrig och jag var inte egoistisk ut i fingerspetsarna. På något sätt önskar jag att jag vore ett svin som hennes första kille som bara var otrogen mot henne för det är sådant hon behöver för att förstå att man inte kan bete sig som ett stort jävla egocentriskt väsen som inte tror att något annat existerar än en själv. Ingen människa behöver väl lida men vissa behöver fan få känna av smärta för att förstå vad man orsakar andra människor, det tror jag faktiskt. Åtminstone ibland. Ibland tänker jag hemska tankar som att kanske borde hon bli våldtagen eller misshandlad av en kille hon träffar. Jag vet att det är dåliga tankar och jag står inte för dom men kanske behöver hon en rejäl jävla knäpp på näsan för att förstå att man är sårbar fastän man kan få allt man pekar på.

Jag vill inte hata henne och jag vill inte hämnas på henne även om jag känner så inom mig. Jag skulle eventuellt kunna förlåta henne men då får det vara från hjärtat som hon ber om det och verkligen menar det men nu är hon så långt ifrån den situationen som det finns. Jag vet att jag kan få vilken människa som helst på den här jorden att falla och komma så långt ner att det inte finns något kvar. Den ondskan kan frambringas genom mig. Det är en jävulsk vrede och den slår så hårt för jag vet exakt vilka knappar jag ska trycka på för att förinta en människa rent mentalt. Samtidigt försöker jag leva ett mycket bättre liv än så och den här konflikten kan upplevas som jobbig när människor beter sig så illa som vissa har gjort, senast Anna!

Avslutare med några - enligt mitt tycke - fantastiska bibelcitat.

Syr 25:13
Vilket sår som helst -
bara inte sår i hjärtat;
vilken elakhet som helst -
bara inte från en kvinna.

Syr 26:5
Tre ting fyller mig med fruktan,
och ett fjärde målar skräck i mitt ansikte:
skvaller i staden, en folkhop som samlas
och en falsk anklagelse - allt detta är värre än döden.

Syr 26:6
Men en svartsjuk kvinna betyder pina och elände
och sårande ord som alla drabbas av.

Syr 28:2
Förlåt din nästa den orätt han har gjort,
så utplånas dina egna synder när du ber.

Ja, det får räcka för i kväll, jag tycker faktiskt att samtliga borde läsa hela den boken som finns med i Bibeln 2000. Nämligen Jesus Syraks vishet!

Vi får se vad som händer i framtiden, jag vill inte lovat något jag inte kan hålla men vreden inom mig är inte bra just nu!

Så är det slut

Den största lögnaren och svikaren är mitt ex. Anna heter hon. Jag har skrivit mycket om henne i bloggen och jag har försökt att lita på henne men det har funnits så många små lögner i hennes liv att jag började bli misstänksam. För ett par veckor sen var hon hos en Tobbe och jag frågade vem det var och fick till svar att det var en gammal kompis. Jag hade aldrig hört talas om honom och undrade varför hon inte hade umgåtts med honom under tiden vi var tillsammans. Svaret jag fick var att hon alltid var hos mig ju, och inte hade tid att umgås med sina vänner, inklusive Tobbe. I dag frågade jag henne om Tobbe igen och hur länge hon känt honom. Hon visste inte exakt men ungefär en månad. Så sjukt falsk kan en fd flickvän vara. Men även under tiden vi var tillsammans fick jag upp ögonen för hennes lögner. Vid två olika tillfällen frågade jag henne hur många hon hade haft sex med och fick två olika svar. Det gjorde mig misstänksam men kärleken är blind ibland och jag tyckte att det gjorde väl inte så mycket. Men sen kom det så många bortförklaringar på vissa frågor att jag undrade hur det stod till med henne. Nu vet jag! Sanningen har vunnit. Hon, Anna, borde gå runt med en varningstriangel i huvudet då hon bara utnyttjar situationerna coh vill ha lite sex och spänning i sitt liv. Då får man fan vara rak med det och inte låtsas en sak och sen göra en annan. Jag vill inte känna vrede men just nu är den enorm inom mig och jag önskar på något sätt all ondska över henne. Det låter hårt och är det också men just nu är min känsla sådan. Kanske är jag lugnare om några dagar. Hon trodde hon kunde ha mig runt lillfingret med sin charm men lögnerna fick hennes lillfinger att trilla av. Lögner är det värsta som finns, speciellt när det finns ett direkt uppsåt med om.

Nu är det i alla fall slut, och jag är ytterst tveksam om jag som människa kan förlåta henne för detta. Det där får högre makter ta hand om för jag känner bara aggression i hela min kropp nu. När människor behandlar mig direkt illa finns det ett hämndbegär. Jag avskyr verkligen hennes handlingar och snudd på även henne som person. Det finns inga ord som kan beskriva det jag känner men en dag kommer hon falla hårt, det är jag övertygad om. Och som jag nämnt tidigare tror jag så lyckades hon vara otrogen mot mig 10 dagar efter att vi blev tillsammans. Där ringde varningsklockorna men jag brukar förlåta men onda människor utnyttjar det bara. Jag är inte det minsta förvånad om det hänt ett flertal gånger till. En sista fråga innan jag la på luren med henne så undrade jag hur många hon haft sex med men det visste hon inte helt, det är ju inte som så att man räknar sa hon. Då borde det vara mellan 10-20 menade jag men det var det ju absolut inte..... VISST! Innan fick jag rätt direkta svar så nog fan knullar hon runt med allt och alla. Så kåt hon är och sån sexlust hon har så behöver hon kuk hela tiden. Allt annat är bara skitsnack.

Och inte för att tala om det där samtalet en Jonas ringde medan vi var tillsammans och han sa att han hade haft sex med henne för några veckor sen. Sen ljög hon ihop en historia om att det var en annan Jonas och hon visste inte vem det var som ringde och jag vet inte allt. Det har hon erkänt nu i efterhand åtminstone. Jag är i stort sett säker på att den här Jonas hade legat med henne, allt annat är bara absurt att tro, det finns ingen logik i något annat och framför allt inte såsom Anna betedde sig under den kvällen. På något sät är jag glad att det är över och jag slipper den här lögnaren för det är fan det värsta jag råkat ut för någonsin. Man skulle kunna tro att hon har en sjukdom där hon måste ljuga, som är lika stark som hennes svartsjuka! En sak är säker i alla fall, många kommer bli lurade men hon kommer aldrig kunna nå någonstans dit hon vill med alla sina lögner.

Mitt ex

Ja, mitt ex är nog världens mest komplicerade person. Det behöver inte vara något negativt i och för sig men ibland så blir jag väldigt förvirrad och stundtals har det även upprört mig. Varför beter hon sig som hon gör mot mig vid vissa tillfällen? Är hon medveten om hur jag mår och ifall hon är det, varför gör hon det i så fall? Jag hoppas det har med hennes ålder att göra att hon inte kan se hur andra i omgivningen mår på grund av hennes beteende men samtidigt är hjon mogen och klok och borde inse det. Hon märker ju t ex direkt jag närmar mig en gräns där hon eventuellt kan missuppfatta något och då blir hon ledsen och säger att hon mår dåligt. Och varje gång vi hamnar där vägrar hon prata. Typiskt kvinnligt drag förvisso men om det inte hände hela tiden och hon sökte fel så hade jag kunnat acceptera det lite mer. Allting hamnar där jag varit innan, ljuger hon eller talar hon sanning till mig. Det hemska är att jag inte vet och tvivlar nu. Än värre är att hon har prövat mig så mycket och jag har gett henne alla sanningar som går att ge men ändå litar hon inte på mig. Det är märkligt.

Jag fick uppfattningen att hon blev glad för julklappen och att hennes hjärta berördes. Lite senare skickade jag en länk till henne på nätet och sen var det samma gamla visa igen. Hon attackerar mig direkt utan att först prata igenom om saken. VARFÖR? Skulle hon nu ta illa upp får hon väl framföra det lite konkret eftersom hon vet hur jag är som person och det går alldeles utmärkt att diskutera med mig. Det slutade med att hon sa att hon mådde dåligt och inte ville prata mer med mig i natt och att hon skulle må bättre i morgon. Jaha? Visst, jag vet hur hon fungerar men för den här - i mina ögon lilla saken - så borde hon inte svänga över så mycket och må dåligt. Men vi är alla olika och hon borde ge mig en chans att lära mig att förstå henne. Hon borde prata ut med mig om allt detta, för hon vet svaren på det mesta, medan jag inte vet svaren på alls mycket. För julklappen borde ju i så fall fått henne väldigt glad men där hoppades det och jublades inte på vägar ens liknande motsatsen till det andra.

Tiden får utvisa vad som sker. Jag orkar i alla fall inte med att hon ljuger, det är det sista min kropp och själv orkar med. Det är bland det värsta jag vet hos människor, eftersom det är medvetna handlingar för att indirekt såra andra. Hellre tar jag ett slag mitt i huvudet även om det kanske inte heller är så skönt. För vad jag än säger så vill hon inte förstå känns det som, men likväl så har hon känslor gömda i sitt hjärta, det märks när jag pratar med henne. Nä, vi behöver träffas någon dag och verkligen bara ha trevligt och prata ut i stillsam miljö. För när hon säger att jag har förändrats 0ch hon inte känner igen mig längre, ja men då kanske man kan få reda på hur jag har förändrats. Det är så tråkigt med alla dessa standardfraser som folk har lärt sig och sen kastar ur sig stup i kvarten. Och har jag nu förändrats så kanske det beror på en psykisk misshandel som fått mig att halv rasera men där jag ändå känner att jag sakta men säkert är på väg att klättra upp igen. Hon vet att jag älskar henne så om hon nu talar sanning, varför tvivlar hon då på min kärlek och ärlighet? Det får hon svara på en dag när hon orkar. Jag får ge henne den tid hon behöver. Hon får höra av sig när hon vill prata. Jag kanske skickar något sms ibland men jag vill inte höra av mig och få världens utskällning, det orkar jag inte bara. Och hon har ju lovat att hon är ärlig mot mig och är hon det ser jag inga problem alls. Nu blir det snart sängen! Nyår snart, ska man ta det lugnt eller bara köra världens fest? Det sistnämnda lockar mer i dag måste jag säga! Varför orkar jag inte ens gå in på.

Jag orkar inte skriva vad jag känner

Helt tomt känns det nu. Som om något stuckit vassa spjut genom min kropp och lämnat mig ensam kvar att förblöda på marken. Och då är det långt ifrån vad jag faktiskt verkligen känner ändå. Frågan "varför?" skulle jag kunna ställa en miljon gånger just nu och sen bara avsluta allting. Enormt att det kan svänga så. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Var ska jag ta vägen? Jag blir bara förvirrad av allt! Jag litar inte på människor längre! Jag har fått så många törnar. Nu viftar jag med vit flagg och ber om hjälp! Jag återkommer antagligen sen!

Alla dessa drömmar

Ja, det är fan jobbigt att drömma så underbart om Anna och sen vakna och inse att hon inte alls finns bredvid mig. Men jag funderade på henne alldeles för mycket i går. Återigen funderar jag på om hon talar sanning eller ljuger. I det första fallet så känns det som att vi kommer hitta varandra igen. Även om det inte är aktuellt just nu. Men jag blir inte riktigt klok på vad hon vill när hon ringer mig just nu när hon är i Spanien. I går kallade hon mig sötnos dessutom, antagligen hade hon väl druckit lite vin då. Hon kramade mig hårdare också i ett sms men som svar när jag i morse skrev att hon skulle komma hit och ligga bredvid mig fick jag bara ett "hehe" som svar. Jag ska som sagt sluta tolka en massa och sen får det bli som det blir. Vissa dagar är jag dock svagare och börjar likväl ändå tolka. Jag inbillar mig i alla fall att vi behöver varandra. Men jag tvivlar också ibland på det. Därför som jag är lite förvirrad.

Är fortfarande trött, och det beror nog på att jag sov dåligt nu om morgonen och mest drömde och vaknade hela tiden. Vet inte riktigt vad jag ska göra i dag faktiskt. Stannar nog hemma och börjar plocka så smått i min lägenhet, det skulle kunna vara ett startskott på mitt nya positiva liv efter en mindre lyckad höst. Kanske kastar jag mig i sängen ett tag till då jag känner mig alldeles för trött för att börja aktivera mig.

Trött på allt

Vaknade tidigt i dag, och jag hade inte räknat med något annat heller. Dels är jag trött och ska in och sova en stund till men jag börjar verkligen tröttna på allting på den här planeten. Orkar inte ens skriva ner vad exakt jag tänker på för det skulle krävas en hel bok för det. Nä, jag får allt sätta mig ner en dag snart och komma fram till vad det är jag ska göra med framtiden. Ena sekunden tänker jag Thailand, nästa tänker jag något annat och jag vet snart inte ut eller in. Ibland har jag lite för mycket planer och idéer tror jag och stundtals har jag inga planer alls. Då irrar jag mest omkring och söker inspiration. Nä, det får bli sängen nu igen. Om jag bara förstod situationen bättre!

Julafton

Nyss ringde mitt ex till mig. Vi pratade inte så länge och hon lät ledsen i telefonen. Jag undrar vad det var med henne. Kändes som att hon inte alls var glad fastän det var julafton och på något sätt kändes det som att hon saknade mig och tänkte på mig. Vet inte vad jag kan göra för henne men jag skickade ett sms till henne och sa att jag tänkte på henne i alla fall. kanske var det något hon behövde men jag vet inte säkert. Önskar att hon var här hos mig nu istället så kunde man haft en julafton värd namnet. Det här året blev ju inte riktigt som planerat och tänkt vad gäller julen men det får jag väl ta. Om fyra dagar är Anna hemma igen och då ser hon sin julklapp från mig, det är som jag skrev tidigare den enda julklappen jag gett bort i år. På något sätt känns det som att kärleken brinner men att det ändå är en massa andra problem som vi båda tänker på, men jag kan ha fel. Jag älskar henne i alla fall även om flera personer undrar hur jag kan göra det.

Dricker lite vin i dag och ser på tv mest. Just nu är det "Kan du vissla Johanna" vilket är en riktigt bra film. Jag borde skicka iväg en massa sms och önska god jul till folk också men vet inte om jag orkar. Men det får jag väl göra ändå. Usch, nu blev jag ju ledsen då Anna inte verkade må bra. Vill ju att vi båda ska må bra nämligen. Hon är ju en helt underbar tjej innerst inne.

Så var det den 23 december

Och snart ska jag hem till min syster och äta lite mat. Sen väntar en ensam jul dessvärre. Ja, så kul kan man ha det när ens föräldrar är borta och man saknar flickvän. Ja, då blir man helt ensam under julen. Men jag får väl köpa lite vin och försöka ta mig igenom dessa dagar på något sätt. Långa dagar kommer det vara men varför ska jag ens söka lycka? Jag har insett att det inte finns någon lycka att söka efter. Vin och Bibeln är det jag ska underhålla mig med över jul. Borde åkt iväg och ätit julbord i dag alltså men det blir ju jul även nästa år antar jag så det får bli då istället. Tråkigt att jag bryter min tradition nu men så får det väl vara. Inget jag kan ändra på nu ändå.

Annars vet jag faktiskt inte hur jag mår, om det är bra eller dåligt eller vad det är. Märklig känsla när man inte vet hur man mår. Svårt att beskriva men det närmaste är att stundtals så svänger det lite och man tycker att man lika gärna kan ta livet av sig och nästa sekund så är man glad och ser allt det positiva. Men totalt sett så svänger det inte ens utan det bara är. Någon slags likgiltighet inför allting. Kan inte någon lyfta upp mig lite så att jag vet hur jag mår? Ska citera lite ur Bibeln här under julen. Finns mycket bra att läsa i den boken alltså. Ja, nu ska jag hem till min syster.

Hur många tårar kan man producera?

Även om jag förhållandevis bra i dag så blir oftast kvällarna helt annorlunda. Normalt kommer ångest och annat obehag men i kväll har jag sluppit allt detta. Men vad händer då? Jo, jag sitter och chattar med några kamrater och lyssnar på musik och försöker dela med mig av det jag tycker är bra. Allting slutar med att jag sitter och gråter och jag har typ gråtit i en timme i sträck nu. Allting känns bara så jobbigt. Jag har lagt ner all framtid i en väska och sen stängt den känns det som. Jag har tappat allt hopp i en vulkan som jag inte kan bege mig ner i. Det enda man egentligen önskar medan man lever är att vara älskad. Jag förstår inte alla dessa människor som bara springer efter pengar och makt. Vad får dom ut av detta? Själv kan alla pengar brinna upp och all makt bara försvinna men världen är ju som den är och vi människor påverkar hur den ska fungera. Ibland passar jag helt enkelt inte in bara men ändå längtar jag efter denna fantastiska lycka att få ha en underbar tjej bredvid mig som jag älskar över allt annat och där hon älskar mig över allt annat. Ibland tror man sig ha kommit dit men smärtan som kommer när man sen inser att det kanske inte är så blir alldeles för övermäktig för mig. Jag gräver ner mig och slutar tro på människans existens som helhet. Ja, det är svårt att förklara!

Jag ska sammanställa en lista på låtar som kan få vilken person som helst att gråta ifall man har kärleksproblem. Varför är det just kärleksproblem som får folk att må så dåligt egentligen? Jag ska fundera på det där ett tag och jag hoppas jag återkommer med något klokt svar. För att vara älskad av alla men inte ha den som står så nära som en partner är ändå inget jag skulle gilla - möjligen för stunden då. Jag behöver egentligen bara en att älska och älskas utav, där det är 100% äkta. Resten får komma som det gör. Därför jag kanske ska läsa Bibeln lite mer och ofta faktiskt. Kanske kan jag hitta en sanning där. Hela världen är sne och jag kämpar fortfarande emot men kanske är det inte så klokt i långa loppet. Får jag min Anna tillbaka eller ska jag verkligen behöva ut och se mig om på nya jaktmarker? Känns som jag ändå inte kommer kunna glömma henne så jag kan lika gärna åka till Thailand och bara bry mig om mig själv och sen får man se vad som sker. Jag har starka funderingar på att skriva en bok också, men det lär aldrig bli av om jag känner mig rätt.

Ja, ni som vill gråta lite kan ju lyssna på följande låtar. En längre och mer genomtänkt lista kommer en dag snart.

Johnny Logan - Hold Me Now
Richard Marx - Right Here Waiting For You
Assemblage 23 - 30Kft

Är det jul snart?

Så var man ute och skulle posta sin enda julklapp i år och det gick fint även om det tog bra mycket längre tid än jag trodde. Självklart så kör man ut precis vid rusningstid ifall det nu är några som ska hem från jobbet. Dessutom var det ju alldeles för mycket folk ute och bara gjorde av med pengar. Var faktiskt längesen jag var ute och julhandlade på det sättet, och jag kan nästan förstå varför. Fick ett julkort i dag av min faster och det är väl risk att det är det enda kort som dyker ner hos mig faktiskt. Har man tur får man ytterligare ett eller två i morgon. Morgondagen kommer annars att spenderas hemma hos min syster men utan julmat. Blir något annat gott att äta istället och det lutar åt stekt abborrfilé med potatismos och skirat smör.

Började läsa lite i Bibeln igen efter ett längre uppehåll och jag ska nog fortsätta läsa den. Synd att jag har fullständig kaos i min lägenhet annars hade det kunnat vara rofyllt att sitta och läsa lite över julen men jag kanske städar upp på julafton så lär ju ändå inte folk tro en sen ifall dom frågar vad man aktiverade sig på julafton med. Behöver ha något att äta i dag sen är det inte så mycket mer utan att vänta in morgondagen först och främst. Tänker en del på mitt ex och jag hoppas hon har det trevligt i Spanien. Åter till maten, vad ska man äta tro?

Så är jag äntligen klar

Ja, nu är min enda julklapp i år klar. Om den blev lika bra som jag hoppades på? Nej, det blev den ju inte men jag har i alla fall gjort en och det blir inte alltid så bra som man vill. Tidigare i mitt liv hade jag inte fått den klar om jag inte hade tyckt att den skulle vara helt perfekt utan minsta misstag. Jag har så mycket tankar och projekt att allting inte blir klart och mycket börjar jag inte ens på men jag jobbar på att bli bättre! Sitter faktiskt och kollar på julklappen nu och försöker se om den är tillräckligt bra. Men det måste den vara. Ska ner och skicka iväg den mes posten här om någon timme. Får verkligen hoppas att den uppskattas. Mår faktiskt lite bättre i dag, sluppit hemska mardrömmar i natt, åtminstone vad jag kommer ihåg, eller rättare sagt vad jag inte kommer ihåg.

Saknar julmaten något enormt i år. Har som jag skrivit tidigare haft tradition att åka iväg på julbord med min mor på Ängavallen och det har alltid varit helt toppen. Jag kan rekommendera alla att åka till Ängavallen om man vill ha ett av Sveriges bästa julbord. I år verkar jag knappt få någon julmat och det gör mig faktiskt lite nedstämd. Trodde jag kunde följa med min syster och fira jul men dom ska inte till samma ställe som vanligt så jag känner mig inte så välkommen att följa med i år dessvärre. Min faster mådde inte så bra heller så vi skulle träffas efter jul istället så nu sitter jag helt ensam och vet inte vad jag ska göra. Jag har i och för sig firat jul helt själv de senaste åren och det har fungerat bra. Men då har det varit ett eget aktivt val men i år tvingas jag till det när jag minst behöver det. Ensamheten kan knappt bli mer påtaglig men jag kan åtminstone tänka på alla andra som så ofta får fira jul helt själva. Så egentligen är det inte synd om mig utan om övriga som det kanske betyder mycket mycket mer för. Julen är väl ensamhetens tid - vilket är extremt tragiskt. För några år sen hade jag stora planer på att hjälpa till på ett alternativt julfirande för alla ensamma människor eftersom jag ändå inte skulle fira jul och då kunde jag ju lika gärna göra något gott för andra. Det blev ju inte av, men jag letade faktiskt efter information på nätet hur jag skulle gå till väga. Jag hoppas det finns en Gud som kan hjälpa till och se till att människor inte behöver sitta ensamma på sådana här högtider.

Vad gäller musik kan jag tipsa om kanske världens bästa band, nämligen Assemblage 23. Ett relativt okänt band som bara är så sjukt bra, i alla fall om man gillar synth och åt det lite tyngre hållet. Fantastisk sångare och enormt bra melodier och texter. Ja, lyssna själv så förstår ni.

Sakta dras man ner igen

Mitt ex åkte ju till Spanien i går och det kändes väl ok mellan oss innan hon åkte även om hon inte skrev så mycket, men hon ringde ju och pratade med mig kvällen innan. Gårdagen var väl hyfsad även om jag saknade henne. Fick inte gjort så mycket och slutade med att äta en bit mat och snacka med några som jag inte kände sen tidigare. Det var väl trevligt med lite socialt sällskap men jag mådde väl inget vidare i mig själv men jag försökte vara den jag brukar ändå, glad, rolig och positiv. Vet inte hur jag lyckades med det men vid 22.00 traskade jag hemåt i alla fall.

I dag har man vaknat efter att ha sovit lite och oroligt. Kände mig väldigt trött samtidigt som jag hade fallit flera meter kändes det som. Mardrömmar om både mitt ex och min far blev extremt jobbigt och hela dagen har gått åt för att försöka reparera sig enbart för i dag. Har fällt många tårar i dag då jag tänkt tillbaka på underbara minnen med Anna när vi har umgåtts och haft det underbart. Ibland undrar jag om jag kommer sluta gråta på något annat sätt än att det blir vi igen. Hon är nämligen för underbar för att förlora. Jag vet att jag måste jobba mycket med mig själv på olika sätt för att det ska lyckas bli vi igen men jag ser att det är möjligt.

Annars har jag skrivit mängder med texter i dag, inte så mycket som jag dessvärre är så nöjd över men lite godbitar tycker jag mig ha funnit. Dock har jag ingen melodi eller så och har inte kunnat sjunga in något i dag. Men det får bli en senare fråga om nu texterna håller. Halva dagen har gått nu och jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Funderar på att ta mig ut och äta och så men ser knappt något nöje i det heller. Borde städa upp lägenheten och komma in i en positiv snurr men jag har inte den kraften i dag.

Det finns extremt mycket bra musik med bra texter faktiskt. Men jag vet inte om det hjälper att lyssna på för känns mest som jag blir ledsen när jag lyssnar på en del av det bästa. Kommer nog lägga upp en lista här någon dag på låtar alla borde ha lyssnat på men det blir efter jul någon gång. Sitter annars och funderar på om jag kommer höra från Anna något medan hon är i Spanien. Jag är extremt tveksam till det men om hon hör av sig kommer jag bli väldigt glad kan jag lova. Tankarna flyger fram och tillbaka om hon verkligen är en ärlig tjej men jag måste utgå från det, allt annat blir ju självmål på något sätt. Just det att drömmarna om henne i natt handlade om hur mycket hon hade varit otrogen mot mig, det var jobbiga drömmar. Jag kan leva med sanningen oavsett hur den ser ut nästan men att inte veta eller bli lurad är värre.

Äntligen säger jag

Äntligen har jag lyckats få ihop fler texter och jag är faktiskt rätt nöjd över låtarna jag skrivit. Visst, jag saknar som sagt musik till allt men jag vet ungefär hur sången ska vara och allting går framåt med mitt långa projekt som hållit på i flera år. Målet är som sagt att en dag göra ett album som jag själv tycker håller väldigt hög klass och om det blir om en vecka eller om 10 år spelar mindre roll faktiskt. Just nu försöker jag få lite feedback av folk för att se vad andra tycker men det är inte så viktigt. Det viktigaste är att jag själv är nöjd med det jag har presterat och kreerat. Sen får jag bara hoppas att någon duktig musiker kan sätta musik till det hela, annars får jag lära mig att spela gitarr eller synth och själv ordna det också. Kan ju vara bra att kunna, eller kul åtminstone.

Kommer antagligen att lägga ut lite utav texterna här när jag väl är helt färdig med dom eftersom flera texter jag skrivit tidigare har varit bra just då men en dag eller vecka senare undrar man hur man kunde tycka det var bra. Så detta är vad jag har roat mig med i ett par timmar i dag och det känns bra att min skaparlusta börjar hitta tillbaka faktiskt. Men nu känns det som jag är tom på idéer och har fått ner det jag vill på papper. Anna hörde av sig precis också förresten och undrade vad jag gjorde, själv tittade hon på tv. Hoppas hon får en trevlig resa till Spanien över jul och att jag själv får en hygglig jul här hemma. Saknar verkligen traditionen att äta julbord med min mor. Det är lite sorgset när jag tänker på det. Nu rinner det några tårar igen. Vet inte riktigt hur jag ska komma ur den här ensamheten faktiskt.

Mer drömmar

Allt detta knäcker mig som händer i mitt liv just nu. Ensamheten är så påtaglig även om jag har flertalet vänner som bryr sig. Men min kropp vill inte fortsätta ticka och vara glad som den brukar. Krisen är enorm och jag åker som en roulettekula som ska landa på ett nummer. Men det känns som roulettehjulet aldrig slutar snurra och om det stannar så verkar någon snurra igång det direkt igen. Jag kan vara nere stundtals i mitt liv men inte på det här sättet. Känns som jag gett upp allt hopp om framtiden. Hjärtat är så enormt blödande och jag tänker på Anna alldeles för mycket. Just osäkerheten vad som kan komma att hända är nog det som gör att jag mår som sämst. Men jag vägrar se ett definitivt slut samtidigt och allt beror på att Anna borde ha känslor för mig, annars skulle vi inte haft det så underbart som vi haft. Tankarna snurrar också runt och jag känner mig sviken oavsett om det är så eller inte.

Drömmen jag hade nu senast när jag lyckades få några minuter sammanhängande sömn handlade i alla fall om att jag träffade Annas mor vid en sjö där vi satt och pratade om allt. Jag fick så mycket positiv energi från henne och hon stöttade upp mig väldigt mycket. Jag förstod helheten kändes det som och efter en stund anslöt Anna och började prata och busa som hon brukar. Minns att alla tre grät väldigt mycket och det var väldigt mycket folk runt omkring som lyssnade på våra samtal. En kommenterade till och med att det var de bästa samtalen han någonsin hört. Jag förklarade hur mycket jag älskade Anna. Sen hämtade Annas mamma lite kiwifrukter som vi åt, jag åt mina med skal på och sa att det fanns mycket vitaminer i skalet och då testade även Anna att äta skalet, vilket jag aldrig trodde hon skulle göra. Men jag minns just alla tårar som rann i ansiktet på oss alla och alla var rörda med äkta känslor.

Jag vet som sagt inte vad jag ska göra. Jag älskar henne för mycket för att ge upp henne. Jag plågas för mycket av hur situationen är nu. Jag sover för lite och alldeles för nervöst då jag inte har någon trygghet i mitt liv. Den tryggheten fann jag i Anna och hon vet hur mycket jag kan ge när jag mår bra i mitt liv. Det är dit vi måste ta oss igen. Jag hoppas verkligen att Anna håller dörrar öppna för det och inte försöker hitta någon annan för att glömma bort mig. Snart kommer det några kamrater till Malmö och vi ska umgås, just nu är jag lika sugen på det som att bryta upp helt med Anna, dvs inte alls. Men jag kanske kan få en positiv spinn på dagen men jag vet inte om det är möjligt såsom jag mår just nu. Jag vet att Anna inte vill höra att jag är ledsen eller inte mår bra, för på något sätt blir hon själv ledsen då och kan börja gråta. Livet är så komplicerat ibland, men kärleken är väldigt enkelt tycker jag. Bara älska så kan man gå genom alla hinder på vägen. Det finns inga hinder för äkta kärlek! Om Anna bara inser det!

Drömmar

Lyckades sova i några små perioder nu på morgonen men vaknade hel iden och drömde en massa. Drömmarna handlade om Anna i framförallt i två av drömmarna som jag minns.

Den ena drömmer så får jag ett sms om morgonen där det står att Anna har tagit sitt liv, jag blir panikslagen och ringer "Youkon" som tydligen är hennes bror eller kompis men det är Anna som svarar ledsen som fan. Jag rusar över till henne för tydligen bor vi nära varandra. Snackar lite med henne i telefon men hon har sin mor bredvid sig som hela tiden pratar med henne. När jag kommer fram till deras hus så snackar jag lite hastigt med som som står och väntar där, hennes familj och någon kompis. Jag måste ner och träffa Anna och beger mig ner mot bryggan där hon sitter. På väg dit möter jag Anna och hennes mamma och Anna rusar mot mig allt vad hon kan och är på väg att kasta sig i mina armar men stannar upp och kommenterar mitt hår, varför jag inte har fixat det. Jag svarar att tror du jag prioriterar mitt hår när jag får ett sånt sms när jag vaknar? Du är alldeles för viktig för mig så jag Sprang genast hit. Hennes bror som skickat sms:et skämdes men gjorde det då Anna var på väg att ta sitt liv. Hemsk dröm men slutade ändå lyckligt som fan. Det var verkligen Anna också att skoja om mitt hår istället för att krama om mig direkt.

Den andra drömmer handlade om att Anna sov över hos Tobbe, som i min dröm hade blivit en kamrat till mig istället på något märkligt vis. Jag och tre kamrater kör dit för att kolla läget och vi kommer in i huset på något märkligt sätt. Då ser jag Anna ligga på golvet på en madrass med denna killen och han ligger precis bakom henne. Jag tar en madrass och lägger mig framför Anna så att jag kan titta på henne men gör inget. Snackar lite med killen bara som är kaxig som fan och så. Anna vaknar till och öppnar ögonen och vinkar mot mig för att hon är glad att se mig. Killen lägger handen på hennes sida och Anna kastar bort den direkt. Hon kastar sig sen om mig och kramar om mig så att jag hamnar över henne, Därefter känner hon en hand på sitt bröst och hon blir heltokig på den andra killen och är så tacksam att jag är tillbaka hos henne. Riktig kärlek som sagt och vi hoppar in i bilen där det nu sitter säkert nio människor och alla är glada. Vi åker hem till Anna där det hålls fest och allt är toppen. Sen börjar jag bygga ett lego som hela tiden ramlar ihop och Anna skrattar exakt som hon brukar göra, sen slår jag mig ner vid ett bord och dricker lite vin och pratar med hennes mamma och övriga samtidigt som Anna hela tiden kommer och kramas och pussas.

Ja, jag hoppas verkligen hon förstår hur mycket jag älskar henne alltså. Att hela tiden drömma om den personen man älskar mest av allt i världen. Hoppas verkligen att dessa två drömmar är sanndrömmar i den mån att slutet är lyckligt att jag och Anna finner varandra igen. Jag kan förlåta mycket av vad Anna gjort, även sånt som jag inte vet om hon har gjort. Jag behöver den här tjejen i mitt liv och jag vet att hon behöver mig men jag måste bara komma upp ur den svacka jag haft i höst efter att min mor gick bort. Snälla Anna, kom tillbaka.

Hade också en tredje dröm där vi träffades och sen var ute och handlade som kamrater. Jag tog tag i henne och frågade om vi skulle bli tillsammans igen. Hon började gråta då och jag minns dessvärre inte vad som hände i slutet av den här drömmen men ett svagt minne säger att detta var början till den första drömmen som jag skrev om. Har för mig att hon först var förvirrad och velade och var osäker på sig själv men när hennes mor talade med henne så visste hon innerst inne och sen varför hon ville ta sitt liv handlade nog mest på att hon hade ljugit för mig och sånt ;/

Jaha, vad ska man göra nu? Jag vill ju bara ringa henne och låta henne höra drömmarna. Vet inte om hon skulle skratta eller bara vara likgiltig. Hon har fortfarande inte svarat på mina sms vilket jag tycker är konstigt då hon alltid brukar göra det förr eller senare även om hon tycker vissa sms enbart är lite jobbiga. I dag är ju sista dagen hon är hemma innan hon åker till Spanien och jag hoppas vi kan ha ett bra samtal i dag och där hon fortsätter berätta sanningen för mig. Det känns i alla fall extremt jobbigt att vakna upp och inse att det bara var drömmar men jag hoppas verkligen att det blir verklighet och det tror jag om Anna bara är så ärlig som jag hoppas. Hon vet ju om att hon är min prinsessa och att jag skulle göra allt för henne för att hon ska ha det bra.

Omöjligt att sova

Jämför jag perioden nu när jag sover dåligt som fan och den perioden när jag sov underbart gott bredvid Anna är det ungefär som att jämföra en underbart solig dag med en dag då en naturkatastrof inträffar. Jag snittar ca tre timmar sömn per natt och är helt slut i kroppen. Detta har aldrig inträffat tidigare oavsett vad som hänt i mitt liv. Och när man vaknar och bara får tanken om att Anna sover över hos Tobbe får ju en att vilja rusa ut på toaletten att spy. Inte att hon sover över där i sig utan att det inte känns som det finns ett enda spår av sanning i det hon säger. Ja, falskhet är bland det värsta jag vet och det är ren ondska bakom det.

Gick upp och satte mig vid datorn för att skriva av mig lite men vet inte vad jag ska skriva. Jag är bara så trött på den här planeten nu med alla lögner och besvikelser då människor över lag enbart bryr sig om sig själva. Inget fel med att bry sig om sig själv men när det går till den graden att övriga får lida extremt så är det inget kul att vara med längre. Kanske har jag fel, troligtvis inte. Jag är helt förstörd då jag inte får någon sömn.

Så var det helg

Dagen förvandlades från en bra dag till en dag som slutade i katastrof nästan. Mitt ex svarade inte ens på mitt sms som jag skickade och jag är nästan säker på att hon sover över hos Tobbe. Varför är hon inte ärlig mot mig i så fall? Snart orkar jag inte engagera mig alls längre. Hon kunde inte finna en bättre pojkvän än mig om hon söker kärlek och ärlighet men något gick fel. Det var definitivt inte mitt fel. Som jag skrev innan handlar nu allt om Anna verkligen är ärlig mot mig eller inte. Det finns inget annat utrymme känns det som. En kamrat gav mig också numret till en tjej han trodde skulle passa mig. Jag vet inte vad jag ska göra av det riktigt. Ena sidan säger ring för jag orkar inte mer och den andra säger att äkta kärlek dör aldrig och om Annas kärlek var äkta så ska jag inte dejta någon annan. Jag vet inte vad jag ska göra nu eftersom Anna beter sig som hon gör. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag litar på henne på ett sätt men jag får absolut inte ihop någon logik och flera svar är, jag vet inte.

Tur man har bra kamrater, både killar och tjejer som verkligen ställer upp för en till 100%, det är sådana människor jag behöver i mitt liv. Ni är guld värda ska ni veta och även om jag inte visar det alltid så ska ni ändå veta det, inte för att ni läser här kanske men ändå. Jag är faktiskt glad som fan och tycker att saker är rätt kul nu även om jag på något sätt ändå är nere. Det är svårt att förklara men det handlar väl lite om att jag känner mig sviken och lurad men ändå står upp och visar att jag är större än så. Samtidigt känns det som att jag inte har tillit till någon längre och borde flytta till Thailand och bara bry mig om mig själv för när man gör allt för någon annan människa så får man bara ett helvete ändå :(

Dömde innebandy i kväll och det var det mest tragikomiska jag varit med om. Det går knappt att berätta vad som hände men jag kunde skratta och vara glad även om samtliga spelare undrade va fan som hände :) Tur man är en positiv kille iaf, glad som fan men med mycket känslor och som värdesätter kärlek mest av alla som jag någonsin mött tror jag. Läste att 40% av alla unga är otrogna och jag tror jag har läst att 70% av alla har varit otrogna. Inser folk vilken sjuk värld vi lever i då? När människor är sådana svin att dom inte ens kan säga hur dom vill ha det i ett förhållande utan går bakom ryggen på sin partner. Det är avskyvärt tycker jag och borde fan straffas lika hårt som våldtäkt för det sårar sin partner så sjukt mycket. Men otrohet anses som fullt normalt och är inget brott. Varför är då våldtäkt ett brott frågar jag mig. Ni som inte ser logiken i det hela, kommentera inte. Inte för att folk brukar kommentera här men ändå.

Nu ska jag snart sova men först snacka med lite trevliga människor.

Känslorna svänger snabbt

Vaknade och mådde väl inte helt på topp, eller ja långt i från topp kan man ju säga. Sen efter det så flippade Anna ut fullständigt på mig då vi missförstod varandra kan man väl sammanfatta det. Efter det pratade vi lite och sen pratade vi lite mer och till sist pratade vi väl en timme i telefon och jag fick förklarat mycket av det jag ville, även om Anna inte sa så mycket. Men det kändes ändå som ett bra samtal men jag hoppas hon vill prata mer ibland bara. Efter det snackade vi lite på msn och det var fortsatt uppåt. Sen känns det så jobbigt när jag frågar vad hon ska göra i kväll och hon meddelar att hon ska hem till någon Tobbe. Tydligen umgicks hon inte med honom när vi var tillsammans men det är tydligen en gammal kompis till henne. Jag måste lita på Anna när hon säger att dom bara är kompisar men det är så svårt och den svartsjuka jag kan känna nu är den Anna genomled medan vi var tillsammans och hennes var då klart mycket starkare tror jag. Man tänker på hur hon klär upp sig och allt och hur hon ler när hon pratar i telefon med honom. Jag borde inte utsätta mig för detta men jag har väl inte gett upp Anna helt enkelt. Och jag vet att hon har lämnat en dörr öppen för mig i alla fall. Ja, det måste hon annars vet jag inte riktigt.

Det viktiga är först och främst att vi bygger upp en bra vänskap mellan oss och med allt vad det innebär, speciellt ärlighet. Det verkar vi vara överens om och det är där vi måste börja innan vi kan gå vidare, hur det nu skulle kunna bli. Är hon ärlig så finns det hopp men det är mycket arbete och viljor som måste hanteras under den långa vägen. För Anna är den mest underbara person man kan ha i sitt liv och dessutom den vackraste. Pratade lite som hastigast med hennes mor i dag också eftersom hon fyllde år i går. Gratulerade henne och växlade några korta ord med henne. Så vägen till Annas hjärta igen är genom hennes mor och det har jag vetat hela tiden men förhållandet bara flög framåt och jag borde väl insett att jag var tvungen att få en bättre kontakt med hennes mor långt tidigare. Det insåg jag väl men jag kan inte lastas för allt eftersom vi bara fick en ok kontakt. Jag vet exakt hur framtiden ska se ut och det är bara vi människor som kan påverka den och som tur är så är jag inblandad där.

Så nu mår jag bara sådär igen alltså men jag får se allting större än bara här och nu och då kan jag se det underbara som skall komma. Vi löser det här är jag övertygad om. Jag vet att hon behöver tid, mindre press och större frihet. Det är också saker jag ger henne och hade gett henne om vi kommunicerat bättre tidigare. Men jag gjorde bara allt jag kunde för att det skulle bli som hon ville hela tiden nästan. Gud får helt klart hjälpa till här. Det man söker skall man finna ju. Jag söker ju efter Annas hjärta igen. Det som känns positivt i det hela är att om jag och Anna hittar varandra igen så kommer allting bli bra mycket starkare då vi kommer att ha pratat igenom allting om hur vi behöver ha det. Det ger mig styrka att tro på något stort! För jag vill vara den Anna älskar mest av allt.

Är bara ledsen om dagarna

Trodde för någon vecka sen att jag slutat att gråta över mitt ex för att jag saknar henne så sjukt mycket men det har jag tydligen inte. Gråter ännu över att sakna henne och jag vill så gärna att allting ska bli bra mellan oss. Hon är en alldeles för fin tjej för att mista. Det låter kanske patetiskt men i så fall vet inte folk vad kärlek är. När man skulle göra allt för henne för att hon ska ha det bra, det är väl höjden av kärlek. Men då behöver jag också få hennes kärlek annars skulle jag aldrig orka, eftersom kärleken fylls på genom att både ge och få kärlek.

Det är den mest underbara prinsessan på den här jorden. Tänker fortfarande på alla jobbiga saker hon sagt till mig och det får mig att gråta, speciellt om jag samtidigt tittar på allting fint hon sagt, skrivit eller skickat till mig. Då kan det inte sluta såhär. Drömmen måste få ett lyckligt slut.

Sommaren är här
och solen skiner klart
jag vet att jag är kär
det är så underbart

och känslorna är heta
och hjärtat slår för dig
och låt mig få veta
ja, älskar du mig

Det här ovan var början till en sång som jag skrev till Anna när hon fyllde år. Nu gråter jag bara jag började skriva den här. Jag vet ärligt talat inte om jag orkar mer. Man försöker göra allt för att det ska fungera men när det sen ändå slutar i ledsamhet så vet jag inte varför något någonsin ska bli bra med mig. Det jobbiga är att jag var på topp i livet när jag träffade Anna i somras och därefter så gick allt åt helvete som kunde gå åt helvete kändes det som. Det enda som kan få mig att växa till samma höga nivå som jag var i somras är just Anna. Jag vet vad som behöver göras men hon måste också våga se mig som den jag verkligen är och inte måla upp missvisande bilder i huvudet hos sig och sen få stöd från andra att dessa stämmer. Hon vet ju själv hur underbart vi haft det tillsammans. Jag vet det i alla fall och det är därför jag innerst inne vill ha tillbaka henne.

Vintern den har kommit
för att kyla ner
våra heta känslor
som inte finns nåt mer

Kriget det är över
och ingen vann nåt där
jag undrar hur jag kunde
bete mig sådär

Känslorna är borta
men hjärtat det slår än
och låt mig få veta
var ska jag resa hän

Och finns det något mål
och finns det en planet
där kärlek existerar
bara Gud han vet

Jag orkar inte leva (leta)
för träden saknar löv
och finns det nån som ropar
känns som jag är död (döv)

Men nu händer något här
en blomma den slår ut
och låt min hemska dröm
få ett lyckligt slut

Själv är jag extremt nöjd med min text ovan och jag behöver bara någon som vill göra musik till den. Jag vet själv hur jag vill att den ska gå men jag är omusikalisk och kan inte spela några instrument. Ja, jag skriver en del texter och jag är nöjd med mycket som jag skrivit. Jag vet inte om andra håller med men en del tycker i alla fall att det är bra. Kommer lägga ut lite mer här på min blogg tänkte jag. Nu vet jag ju inte ens om jag har några läsare men någon är det väl som återkommer hoppas jag. Det är ju faktiskt bara ett fåtal personer som vet att den finns. Just nu är den väl rätt ointressant om man inte orkar läsa om all sorg jag bär inombords.

Jag vet fortfarande inte om jag ska till Thailand eller inte. Det viktigaste är att Anna vill ha mig tillbaka en dag i framtiden. Får hoppas jag överlever tillräckligt länge bara, i alla fall själsligt.

Ännu en natt snart

Jag har sovit kanske sex timmar de senaste nätterna och jag är helt slut just nu. Vill bara gå och lägga mig och sova men samtidigt är det ångest över det men jag tror jag hamnar i säng rätt snart faktiskt. Har tänkt väldigt mycket på Anna i dag och jag har kommit fram till väldigt mycket som jag har gjort som jag kunde gjort bättre och ångrar faktiskt mycket jag gjorde. Jag vill utvecklas som människa ju och då vet jag att man gör fel ibland men det är viktigt att man är medveten om det så att man kan göra rätt i framtiden. Samtidigt förstår jag verkligen hur mycket jag älskar henne. Det är sådan stark kärlek att även om hon också gör fel så är kärleken ändå så stor att jag vill ge henne allt hon behöver. Jag ska inte säga att jag hoppas att vi blir tillsammans igen men jag hoppas vi kan ta steg för steg tillbaka till en härlig relation där vi i framtiden vill ha varandra och där vi kan få ett fungerande förhållande utan att både hon och jag ska känna press i det hela. Det viktigaste för mig är faktiskt att hon inte jagar efter andra killar just nu. Även om jag inte kan förbjuda henne så skulle det såra mig något enormt i just den fasen vi befinner oss.

Tänkte ringa hennes mor i morgon - som fyllde år i dag dessutom - och prata en del med henne om allt som har hänt samt gratulera henne i efterskott. Vet inte om det hjälper något men eftersom jag ville ha en bra kontakt med henne under vårt förhållande så kan jag ju åtminstone prata en del med henne så att jag förstår mer och vet lite hur hon ser på det hela. Pratade med henne i måndags dock men då var jag så trött att jag knappt kommer ihåg något och dessutom hade jag druckit en del öl för att överhuvudtaget kunna somna. Men annars dricker jag i stort sett ingen alkohol längre. Trött på den eftersom den saboterar så mycket - kanske även förhållandet jag hade med Anna. I så fall ska jag jobba för att få tillbaka henne utan alkohol, även om det kommer att ta tid. Vi pratar inte så mycket med varandra just nu jag och Anna. Det är förståeligt men jag hoppas vi kan få samma bra kontakt som vi hade förra veckan och det är jag övertygad om att vi kan få. Bara hon förstår hur ledsen jag är över det som hände för några dagar sen. Det är nog bland det mest idiotiska som jag någonsin gjort i hela mitt liv men det skulle aldrig ha skett om jag inte älskade Anna så mycket som jag verkligen gör. Kanske låter löjligt att säga att man älskar någon som man inte är tillsammans med men då får jag väl vara lite naiv. Vi pratar med varandra någorlunda och jag får ge henne lite tid så kan det nog gå att hitta tillbaka. Men det gäller att man inte hela tiden ser det som vinster och förluster, för det är oftast det största problemet till alla bråk.

Ska försöka skriva mer om andra saker som sker i mitt liv också i den här bloggen. Dock har jag typ bara tänkt på Anna dagligen senaste veckorna men jag försöker att distansera mig på ett bra sätt för att vi ska kunna nå varandra igen. Jag har ju faktiskt varit bra mycket mer ovän med andra personer i mitt liv, t ex min syster och där vi ändå reder upp allting på sikt. Älskar man bara någon så löser det sig alltid. Jag är glad att jag föddes med så mycket positiv energi även om det ibland kan blir lite deprimerande bakslag då och då. Men det är jobbigt att enbart leva med sina egna tankar, då dom kan plåga en något enormt stundtals.

Ett kort samtal

Fem minuter varade väl samtalet och jag som hade hoppats på att vi kunde prata om lite allt möjligt men jag hann bara fråga om hon gjorde något med sin killkompis hon var och såg på film med men det hade hon inte svarade hon. Samtidigt sa hon att jag trodde ju ändå inte henne så spelade ingen roll vad hon säger. Jag förklarade att jag försöker lita på henne men att vi måste prata ut om allt detta och då helst när vi kan ses i början av januari. Sen bad jag om förlåtelse om en dum sak jag gjorde för ett par dagar sen men här blir hon lite kall och säger att sånt finns kvar i minnet. Egentligen har jag ju inte gjort något utan enbart sagt något för att försvara mig själv när hon har sagt något men jag lyckas alltid säga saker som kan göra mest ont även om jag kan lova att jag haft lika ont. Jag förklarade att jag själv förlät henne för något av det värsta man kan göra mot en annan i ett förhållande. Detta för att jag vet hur underbar Anna är i sina positiva stunder. Lika underbar som mig, men vi har väl båda en del negativa sidor men varför lägga så mycket fokus på dom? Man kan diskutera dom för att förbättra sig men man bör inte lägga 80% fokus på det för då kan allt bara sluta i kaos hur man än gör.

Vi skulle höras i morgon igen och jag hoppas att det kan bli lite bättre samtal igen som vi hade förra veckan. Jag förstår dock om Anna har satt sig i en försvarsställning just nu och inte vågar öppna upp sig för fem öre men jag hoppas att hon vill göra det för annars hamnar jag i samma försvarsställning och man är tillbaka i en låst och tråkig ställning där båda mår dåligt. Det känns stundtals som att allt man gjort för Anna enbart var förgäves. Varför ställde man upp så mycket, varför offrade man så mycket och varför spelade jag t o m mina datorspel i mindre fönster - enbart för att kunna chatta med henne för att hon behövde det? Min kamrat som också blivit dumpad nyligen berättade om än mer han hade gjort. Dom har bott tillsammans en längre tid coh varit ett par i 3½ år och ingen av oss förstår någonting. Nu vet jag inte om dom har haft några problem alls i deras relation men just att man inte får reda på en sanning är jobbig. Anna kanske har försökt att ge mig den men allt som jag mottagit har varit myrornas krig på tv. För jag förstår inte och det är där jag hoppas att vi kan lösa det jag behöver i alla fall men även att vi kan få Anna att må bra igen. När man läser hur sjukt mycket man älskar varandra så undrar man hur fan ett förhållande kan ta slut om det inte är så att någon varit otrogen eller slagit sin partner etc. Då finns det ju något konkret som gör att det avslutas snabbt. Här avslutades något snabbt utan anledning. Eller rättare sagt fick jag väl 25 anledningar men det känns mest som dåliga ursäkter då. Jag mår verkligen så sjukt dåligt att det inte finns. Vet inte om hennes telefonsamtal hjälpte, fick ju nästan panik när hon bara ville lägga på igen men hon ska till skolan i morgon så det är klart att hon behöver sova. Vi ska ju prata i morgon som sagt. Må gudarna vara med och se till att det här kan redas upp och att vi kan stå som två segrare i slutändan.

Tänkte faktiskt att allting känns som en hollywoodfilm med allting som har hänt mellan oss och dom brukar ju sluta lyckliga så man får väl be en stilla bön att även detta kan sluta lyckligt. Första steget är en bra kommunikation och andra steget är att vi kan träffas och fortsätta kommunicera och umgås. Vilka övriga steg är vet jag inte men det kanske kan bli några bra steg om båda är ärliga och vill varandra väl.

Ska försöka sova lite nu då jag själv ska upp tidigt i morgon. Känns dock som en mardröm att bara lägga sig. Känns fel att fantisera iväg och bara drömma om andra tjejer också. Det är inga andra tjejer jag vill ha även om det kanske skulle varit så om jag inte träffat Anna, men Anna är tjejen i mitt hjärta och jag hoppas hon förstår det. Fel gör alla människor men det viktigaste är att försöka göra rätt i framtiden. Annars hade jag och Anna hatat varandra redan efter två veckor när vi varit tillsammans. Det fanns något större där och det är så stort att mirakel borde kunna ske. Ja, jag kanske är lite optimist men jag vill åtminstone ha ett bra avslut på allting vilket jag absolut inte fick när det kom ett sms den 8 november. Och just att dumpa någon via sms hade Anna blivit riktigt förbannad på tidigare när någon i hennes kamratkrets blivit dumpad så. Är det konstigt att jag inte får ihop pusslet? Har Anna älskat mig som hon sagt så finns det alla möjligheter för att vi kan få det bra igen, även om det så ska ta ett halvår. Har det inte varit äkta kärlek så är det helt döfött att ens vara vänner för då är allt bara ett spel för gallerierna och "players" har jag inte mycket till övers för. Var står Anna? Det kändes som äkta kärlek i alla fall så jag tror och hoppas det!

En hemsk ny natt

Det är kväll och mörkret har lagt sig för några timmar sen. Ångesten har kommit och den var hanterbar ett tag, men efter att ha pratat lite med mitt ex så slog ångesten i taket och jag har mått riktigt dåligt i kväll. Gråten har också kommit efter att jag sen tittade på en massa underbara bilder och filmer som hon skickat via mms tidigare. Självplågeri kanske men jag kan inte låta bli eftersom min kärlek var 100% äkta och jag har fortfarande enorma känslor för henne, fastän jag kanske inte borde ha några. Men jag är den jag är och tänker inte förneka mina egna känslor som min kropp/själ ger mig. Mitt ex var i alla fall och såg på film hos en killkompis och det får mig att må dåligt då jag inbillar mig att hon gör en massa annat också. Känns nämligen som att vi måste reda ut allting först innan vi kan gå vidare åt varsit håll men jag kan förstå henne om hon saknar mig som fan att hon söker substitut för den känslan. Men vi behöver reda ut så mycket som bara blev kvarlämnat i en stor hög. Hur jobbigt är det inte när en människa har sagt hur mycket dom älskar en och sen vips ändå lämnar en? Det känns overkligt och det är därför jag har ett litet hopp att en gång i framtiden korsas våra vägar igen. För har hon känslor kvar för mig så vet hon innerst inne hur underbar jag är och det borde göra att hon vill ha mig, i alla fall om allting hon har sagt till mig stämmer, men sånt vet man ju inte. Hon skulle ringa mig när hon kom hem nu i kväll och det känns faktiskt lite bra. Jag hoppas vi får ett bra samtal och kan respektera varandra och verkligen jobba för att inte såra varandra något mer än vi redan har gjort. Sen är det enda rätta för oss att träffas och prata ut ordentligt där vi liksom kan göra det avslappnat och så. Ju tidigare i januari desto bättre.

Tillbaka till natten som kommer. Jag vet inte om jag kommer sova något alls och det gör mig rädd. Alla tankar jag har i huvudet får mig att vilja spy och bara gräva ner mig stundtals. En sån här kväll när vi var tillsammans hade jag spelat datorspel och varit glad och skickat söta sms, men nu är det som förbytt mot en svart mardröm. Lite små och söta sms kan jag skicka än i dag men jag vet ju inte hur situationen är riktigt. Den har varit väldiga vågor senaste veckorna men jag hoppas hon förstår hur mycket hon har betytt för mig och jag hoppas verkligen att jag har betytt en massa för henne också. För alla problem vi hade med förhållandet är egentligen bagateller. Visst är det jobbigt att sakna varandra och speciellt om det inte finns tillit till varandra men jag hoppas vi reder ut allt förr eller senare. Har tänkt en del på ord som hon sagt som verkligen har sårat mitt hjärta. Det är när hon sa att det inte kändes som att jag älskade henne. Sen finns det andra saker hon också sagt som jag tagit illa åt mig av. Men innerst inne borde hon förstå och allting handlar om kommunikation för att få förhållande att fungera.

Pratade med en kamrat i dag och han förklarade för mig att jag hade handlat fel vid ett par tillfällen och det är ändå skönt att höra, men jag tycker inte att dessa felen ska kunna få så stora konsekvenser som det fick. Det största felet man kan göra stod Anna för men min kärlek förlät det. Jag behöver också förstå mer hon Anna vill och behöver bli behandlad så hade det säkert fortfarande varit bra eftersom jag har en större toleransförmåga än henne antar jag. Det är därför man bygger på ett förhållande för att man ska förstå varandra bättre och kunna göra rätt saker. Jag är som sagt dålig på att tolka signaler, ja urusel rent av. Men det visste hon om. Samtidigt förstår jag än i dag inte varför hon gav mig dubbla budskap hela tiden samt klagade på mig det mesta hon gjorde. Sånt kan jag inte begripa. Jag tycker vi borde backa bandet och snacka ut om allt och sen fortsätta umgås som vi har gjort under förhållandet och sen får vi se om vi vill mer en dag igen. Fördelen för Anna är att hon vet alla mina tankar medan jag mest för gissa mig till hennes.

Jag är så sjukt trött och ska upp tidigt i morgon men jag vet inte hur jag ska lyckas somna och kunna sova ut i natt. Jag skulle tvättat också men det har jag fullständigt glömt bort. Får kasta in en maskin nu så jag har lite kläder i morgon. Så jobbigt att älska en person som man inte vet var man har. All hennes osäkerhet och rädsla får mig bara att bli ledsen. Vi förtjänar bättre än detta!

En jobbig natt

I natt kunde jag inte sova något alls nästan. Är helt slut just nu och det här fungerar inte längre. Vet inte vad som ska till för att jag ska komma i balans med mig själv och kunna sova om nätterna. Ett steg på den vägen är ju att få en bra kontakt med sitt ex och prata ut. Det är det enda jag kan tänka mig skulle hjälpa just nu, eller att bara lägga ner allting men det vore väldigt tråkigt tycker jag, även om både hon och jag har sagt en del saker som vi inte menar. Oftast får jag en massa jobbiga drömmar när jag sover så här dåligt också för när jag väl somnar så kommer jag in i drömmar som handlar om mig och Anna. Då blir det extra jobbigt när man vaknar till men samtidigt är man för trött för att gå upp ur sängen.

I dag har jag inga planer alls men annars försöker jag döma en del innebandy för att kunna tänka på annat och göra det jag i grunden tycker är kul men det är inte lika kul längre då jag saknar ett hjärta inom mig nu. Jag hoppas att Anna ringer mig i kväll så vi kan snacka lite. För vi kan ha väldigt bra samtal också även om vi nästan har lika lätt för att gå varandra på nerverna. Jag borde bli mer prestigelös inom vissa delar av mitt liv och borde se att Anna inte är så gammal alltid och då borde jag kunna visa vägen. Oftast fungerar det men även jag är bara en enkel människa med brister och fel och ibland lyser dessa igenom alldeles för mycket. Man hamnar i en försvarsställning och det sista man vill är att förlora kampen. Även om det nu kanske inte ens finns någon kamp. Ja, det viktigaste är att vi kan prata lite normalt och jag kommer göra vad jag kan för det men då måste även Anna anstränga sig för att det ska fungera.

Det svänger som sagt väldigt från dag till dag hur jag mår just nu. Ibland är man tillbaka på noll och ibland har man lyckats klättra rätt högt upp. Det viktiga är att jag försöker hitta något att hålla fast mig i när jag väl kommit upp för alla dessa fall som jag haft på sistone har slitit mig i stycken. Jag vill bara att folk kan bli ärliga fullt ut, det är så mycket enklare för mig då. För då kan jag förstå situationerna runt omkring mig också. Min självkänsla är verkligen i botten nu och jag behöver en riktig plusgrej i mitt liv nu för att den ska öka. Är alldeles för trött för att skriva mer nu men återkommer säkert under dagen och då hoppas jag att jag mår lite bättre!

Det har gått ett par dagar sen sist

Och anledningen till det är väl för att jag har mått under all kritik. Känns som att hela mitt liv har slagits i spillror och jag är inte helt i balans med mig själv känner jag. Just känslan när man tror sig ha blivit sviken är hemsk. När man har folk i sin närhet som inte litar på en. Sådant kan få mig att helt helt galen, i alla fall inombords. Jag kan då kasta ur mig saker som jag inte menar för att vinna matchen och inte känna mig som en förlorare som bara har blivit utnyttjad. Tragiskt men sant så är väl detta en av få dåliga sidor hos mig men det känns ändå lite bra att det just enbart är när jag känner mig lurad som dessa sidor visar sig. För när ens omgivning behandlar mig bra så är jag nog den mest underbara människa att ha och göra med. Egentligen handlar väl allting om Anna som jag skriver här just nu och det har varit lite turbulent mellan oss de senaste dagarna. Extra jobbigt är det när hon tror hon är världens mitt och att allt kretsar kring henne och där hon tar sig rättigheter som inte andra får ha. Sen går det inte att förklara för henne heller och så blir det kalabalik istället. Visst, man är två som dansar tango och även två som bråkar så jag är lika fullt delaktig i det hela. Men jag vet i alla fall om när jag gör fel och behandlar andra dåligt och försöker reda upp det. Vi får väl se om jag och Anna någonsin kommer få en bra relation till varandra igen. Känns ju inte så sannolikt just nu men hon borde bjuda till lite och inte bara se allt omkring sig som negativt, oavsett vad som sker. Det var likadant när vi var tillsammans. Fanns det bara två alternativ så spelade det ingen roll vad jag valde för det var fel ändå. Att en människa kan bryta ner en annan på det sättet är för mig märkligt. Är det då konstigt om jag blir så ursinnigt förbannad inombords när jag själv har lagt ner all tid och kraft jag haft för att få saker att fungera? När man får höra hur illa jag behandlat henne under tiden vi var tillsammans enbart för att jag hade min innebandy som jag var tvungen att sköta enligt kontrakt? Är det då konstigt om jag känner mig ledsen och sårad? Varför ska man överhuvudtaget ge något av sig själv i framtiden när det bara känns meningslöst? Visst, det känns väl inte meningslöst just då men efteråt när man blir behandlad på det här sättet. Om hon känner att jag behandlat henne dåligt dom senaste dagarna så är det inget hur jag har blivit behandlad. Varför skulle jag annars må så extremt dåligt att mitt liv senaste tiden har gått sönder? Men jag får läka mig nu i lugn och ro och jag hoppas att Anna är vuxen nog att kunna reda ut allt öga mot öga, för det behöver vi båda annars är risken att vi bara fortsätter bete oss som två sandlådebarn.

Vad vågar man skriva?

Jag har precis kommit hem efter att ha varit ute och ätit. Jag drack några öl också och funderade mycket på vad mitt ex egentligen menade med allt sitt prat. Det känns ibland som det är 100 ursäkter och enbart lögner faktiskt. Ibland känns det som att hon enbart har problem med sin familj vad hon borde tycka. Jag vet inte sanningen men jag vet vad som sägs och vad som sker. Ibland kan det nästan koka inom mig när jag känner mig lurad och sviken. Jag avskyr när människor ljuger för mig nämligen. Nu vet jag inte hur det är här men tankarna kommer, precis som att tankar kommer för den som är svartsjuk.

Jag har inte träffat någon jag känner, oavsett hur lite jag känner dom som har klagat på mitt ex ålder. Frågan är då varför alla hon känner klagar. Är det verklighet eller påhitt? Ibland tvekar jag. Jag vill inte döma någon utan bevis och egentligen vill jag inte döma någon även om jag har bevis. Men någonstans inom mig så säger en röst att jag måste tänka på mig själv i första hand.

Så om nu mitt ex tyckte att jag drack för mycket alkohol och det var en av 100 anledningar varför hon gjorde slut så ställer jag mig frågan varför hon själv dricker så mycket, ja t o m så mycket att hon tydligen har spytt i kväll. Vidare skulle hon vara hemma hela helgen och det var därför hon inte kunde träffa mig nu. Men ändå åker hon iväg till sin kamrat som hon spenderade hela helgen hos. Vad ska man tro? Driver folk med mig så kommer dom få se sanningen i vitögat, så mycket står klart. Det finns så mycket jag vill skriva i bloggen men jag väljer att låta bli ibland för att en del information inte ska komma till folk det inte berör. Jag vill inte hänga ut någon egentligen.

Ena sidan av en säger att jag ska ha en bra kontantakt med mitt ex och att jag ska göra det som krävs för att vi ska bli ett par igen, för det är fullt möjligt även om det kanske inte är så lätt. Den andra sidan säger att jag borde skita i henne fullständigt då hon bara ljuger och klagar och saboterar mitt liv. Enkelt att välja som utomstående men svårt för mig. Jag väljer att avvakta så länge. Kanske vet ajg mer en dag och då lär jag också agera med full kraft.

Snackade med en av mina domarkollegor i dag och han rekommenderade Thailand fullt ut och tyckte att jag skulle åka. Jag är faktiskt extremt sugen på det även om jag är lite flygrädd men dör jag så, vad spelar det för roll? Efter måndag vet jag mer då jag har pratat med min psykolog. Hon kanske kan råda eller avråda mig från det. Oavsett vilket är det jag som har allt beslut i mina egna händer till sist :)

I dag var jag även och kollade på min systerson som spelade fotbollscup. Dom hade vunnit sina två första matcher när jag var tvungen att åka för att döma innebandy. Dömde en dammatch i dag och eftersom mitt ex är så hård så går det inte att låta bli att titta på andra tjejer. Vet dock inte om jag vill dejta någon just nu. På ett sätt behöver jag någon som jag kan älska men på ett annat sätt så vet jag inte just nu, det är hårt efter ett avslutat förhållande. Jag vet inte vad som kommer hända med mig och Anna i framtiden även om jag vet att vi var som gjorda för varandra, men Annas självkänsla klarade inte av det och påverkades för mycket utav sin omgivning. Men jag har inte gett upp även om jag börjar öppna andra dörrar. Men jag vet inte om jag verkligen vill det.

Har ingen innebandy i morgon så då vet jag inte vad jag ska göra, kanske bara sova ut och försöka kontakta mitt ex och se hur hon har det. Det är fan sjukt att spy men att samtidigt klaga på sin/sitt kille/ex för att han dricker för mycket. Och då vet jag att det inte var Annas ord utan hennes morsa och hon tror att hennes morsa är den som ger henne bäst råd. Jag vet om att Annas mor är den som bryr sig mest om henne men det betyder inte att allt blir rätt ändå ;/ Jag bryr mig som sagt sjukt mycket om henne men ändå blir det kalkon av många beslut!

Till sist vill jag säga att jag har ett extremt hat generellt mot poliser. Det är något som är så sjukt att det känns som en cancerböld när man pratar om poliser. Det är till den största delen enbart folk som njuter av makt och kan utöva den som polis. Det jobbiga är att flera oskyldiga drabbas men väljer man den där yrkeskåren så får man väl också inse att man är ett hatobjekt. Poliser är enligt mig ett av världens största avskum tillsammans med parkeringsvakter. Och säg inte att alla behöver ett jobb och därför jobbar man inom detta. För sanningen är att enbart folk med dessa tendeneser söker inom detta.

Jag avslutar med att alla hitlers män som bara gjorde vad som var rätt är skyldiga. Alla människor har ett eget ansvar oavsett vad man tycker eller vad man anser att någon annan borde tycka! Jag har nu lämnat bloggen men kommer även skriva i den i fortsättningen! Men tro inte att jag kommer bry mig speciellt mycket vad jag skriver!

Ska snart sova men funderar fortfarande på vad mitt ex gör. Är hon ute och raggar, eller knullar hon runt eller ligger hon i en soffa och mår dåligt? Jag vet inte och snart bryr jag mig inte mer. Hade hon känslor för mig får hon fan visa det snart om hon vill att det ska finnas någon glöd kvar!

Nu är jag på väg ner igen

Efter att ha dömt en bra innebandymatch i går och där jag kunde tänka på annat så är jag på väg ner nu igen. Tre timmars sömn blev det i natt och det kommer jag inte orka en längre tid. Dessa drömmar som jag sen har är så jobbiga för det påminner mig om en massa saker och känns så verkliga och när man sen vaknar upp blir ens hjärta så tungt att man knappt tror man kan komma ur sängen. Utan alla mina vänner hade jag gått under för längesen. Men jag får försöka fylla på med krafter under de närmaste dagarna, och när jag pratar med en del människor får jag så kloka råd och jag vet att jag borde följa dom rakt av men ibland är det inte lika enkelt rent praktiskt när man befinner sig i den här situationen som jag gör just nu.

Förklarade lite för Anna i dag hur jag kände eftersom jag sover för lite och inte kan tänka klart riktigt. Fick svar att allt bara var jobbigt men hon orkade inte förklara närmare än så. Jag får väl låta henne tänka själv ett tag framöver även om jag samtidigt vill ha en bra kontakt med henne. Men jag vill inte vara efterhängsen utan jag vill mest bara förstå hela situationen eftersom jag känner mig förvirrad fortfarande men det går väl över med tiden. Egentligen borde jag åka iväg till Thailand så jag kommer bort från allt och bara försöka satsa lite på mig själv. Om det nu blir så vet jag inte ännu och just nu vet jag knappt åt vilket håll det lutar heller.

Har lyckats tvätta lite kläder för en gångs skull nu också efter den tyngsta perioden. Och jag ska försöka koncentrera mig lite på innebandy de närmsta dagarna så kanske det blir lite enklare. För jag orkar inte ens tänka på allt det här andra längre även om jag ändå gör det alldeles för mycket. Det viktigaste enligt mig är att man har någon som man älskar och som man har kul med, jag själv tänker inte på familj, barn och giftermål. Jag orkar liksom inte förstora upp förhållande mer än vad det är egentligen.

Finns det ens hopp?

Det borde alltid finnas hopp då alla möjligheter finns eftersom vi människor kan ändra oss och vi kan även påverka vår omgivning. För även om jag är kluven och ibland funderar på vad som är bäst för mig så känner jag ändå att min kärlek är så sjukt stor och som följd till det finns det en enorm saknad. Just att jag slänger mig på telefonen och tittar på den hela tiden medan jag sover bevisar ju detta. Inte för att där kommer stå något speciellt nu men mitt beteende är detsamma som under tiden vi var ihop. Då hoppades man hela tiden på söta och gulliga sms och det fick jag många, och jag skickade även många. Nu skickar jag väl fortfarande en del söta sms men jag får knappt några och inget annat är väl att förvänta heller.

Jag sov extremt dåligt nu i natt och det är faktiskt inte så många nätter som jag har kunnat sova en längre tid i sträck. Och det gör att man hamnar i en ond spiral och allt blir jobbigt. I går pratade jag inte något med Anna förrän hon kontaktade mig sent om natten och undrade hur det var med mig. Hon tyckte det var tråkigt att vi inte hade pratat något med varandra eftersom vi haft ett så fint samtal dagen före. Jag hade gärna pratat med henne varje dag och flera timmar och jag hade gärna träffat henne varje dag också, och sovit bredvid henne. Ja, hon hade gärna fått vara min flickvän igen. Nu känner jag mest att ibland behöver hon egen tid för att kanske komma fram till att jag är den rätta personen i hennes liv. För både vet att vi har det underbart ihop. Men jag behöver i så fall få en riktigt bra kontakt med hennes mor som kan stötta upp Anna i hennes beslut att återigen vilja ha ett förhållande med mig. Annars kommer det bli för jobbigt för henne. Det är väl denna lilla chans jag hoppas på måste jag ärligt säga.

Det är väl också därför som jag inte orkar bryta kontakten helt även om jag mår allt annat än bra just nu. Grät i går igen faktiskt när jag var ute och körde bil. Jag är lika förvirrad fortfarande och jag vet inte hur jag ska hantera situationen och att man bara sovit kanske tre timmar i natt gör ju inte saken bättre. Ska snart köra hem till min faster för att äta lite mat och det brukar kännas bättre när man kör hem igen. Men det är ändå jobbigt, oavsett vad jag gör så associerar jag till Anna. Det är ju med henne jag vill uppleva allting, med henne jag vill dela all glädje och henne jag vill trösta och finnas för.

Jag önskar så att jag hade facit framför mig i hur jag ska göra för att allt ska bli bra igen. Jag har en del idéer men allting handlar om hur Anna tänker och det kan jag inte ändra på utan det måste hon själv komma fram till. Jag kan bara vägleda henne och finnas där för henne så hoppas jag att hon förstår vad jag menar sen. Vi hade behövt träffas i alla fall, det är det viktigaste just nu. Men nu kommer det en jul och sen ett nyår som bara är i vägen. Jag har funderingar på att köra upp och träffa henne till och med för det förenklar en del och vill hon träffa mig som hon säger borde detta vara det smidigaste, även om hon menade på att det var stressigt just nu. Återigen dubbla budskap har jag fått här och det är jobbigt värre. Vad stämmer av det hon säger egentligen?

Lite mer ångest

Vaknade och tittade på min telefon det första jag gjorde. Inga meddelande och jag blir faktiskt lite ledsen på ett sätt när det är så. Inte för att det spelar någon större roll egentligen för hon har ju sagt vad hon vill. Att vi sen inte kan träffas på ett flertal veckor heller stör mig och ifrågasätter verkligen om hon vill träffas ens. Jag föreslog ju detta redan den 16 november ungefär och sa när det kunde vara lämpligt att träffas. Men gjorde hon något för att vi skulle boka in en helg? Ingenting faktiskt, det var precis som under tiden vi var ihop. Boka inte in något utan vi får se och sen bokades det biljetter samma dag. Varför det var på det här viset vet jag inte, speciellt när jag sa att vi behövde planera bättre eftersom jag blev nervös av alla dessa sista minuten köpen. Bor man långt ifrån varandra måste man - enligt mig - planera vilka helger man ska ses. Jag är övertygad om att Anna tyckte förhållandet blev jobbigt till sist utav ett flertal anledningar men hade vi kommunicerat bättre och planerat bättre hade de flesta av problemen inte uppstått och därmed hade förhållandet inte känts jobbigt i sig tror jag. För allt ledde bara till att vi drog ner förhållandet i träsket och om sen Anna pratade med sin mor om allt så fick hon kanske medhåll i att vi borde göra slut och sen har allt börjat snurra alldeles för fort. Det är just av dessa anledningar jag fortfarande tycker att vi borde ses relativt ofta för att se om det kan bli så att vi vill igen. Men man kan ju inte bara låta tiden rinna iväg. Det har gått exakt en månad i dag sen det tog slut och vi träffas tidigast om en månad. Om nu Anna verkligen vill träffas men hade hon inte haft någon familj så hade hon garanterat velat göra det. Nu vill hon inte bråka med sin familj men det behöver hon inte göra enligt mig. Man löser det mesta med kommunikation och hennes mamma älskar henne väldigt mycket och borde även förstå situationen.

Som sagt, så mår jag inte vidare bra i dag. Känner mig ensam och övergiven. Jag har inte ätit något sen i söndags och jag är inte speciellt sugen på mat heller. Eftersom Anna inte kommer ner den här helgen så känns det extra jobbigt och jag funderar allvarligt på att åka upp till Göteborg istället så att vi ändå kan träffas lite. Jag vet inte om något blir bättre av det men det finns möjligheter för att saker ska bli bättre av det. Vi måste nog båda två bara kunna njuta av varandras närhet och samtidigt kan vi prata och försöka ha skoj. Blir det inget bra så vet vi ju det också, nu vet vi ingenting. Varför har vi känslor för varandra egentligen? För att vi ska bejaka dom och gå vidare tillsammans, för hur svårt ska det vara. Men Anna behöver själv inse detta, det är inget jag kan tvinga i henne men jag kan ge henne möjligheterna att förstå det. För visst borde hon vilja ha mig som sin pojkvän i sitt liv och få allt det jag kan ge henne. Vem skulle inte vilja det, så jag funderar just nu.

Jag behöver verkligen en massa kramar eller en enda stor varm kram känner jag. Jag har fått en kram och det var av Johns flickvän Emma för några dagar sen och det kändes faktiskt bra. Men till sist är det ändå bara Annas kramar som kan få mig att sprudla av glädje och må toppen. Det är en så jävla svår situation just nu så jag vet inte. Om Anna bara kunde varit mer säker i sig själv och vågat följa sin egen känsla så hade allting ordnat sig direkt. Vad är det jag inte förstår? Visst, hon behöver tid och är ung, men det kan faktiskt gå att lösa även om man umgås och har skoj tillsammans. Frågan jag ställer mig till sist är om hon vill hitta någon ny? Jag skulle inte vilja hitta någon ny, för det skulle aldrig fungera om jag ändå bara tänker på Anna hela tiden. Love hurts!

Så matar vi ångesten

Eller egentligen gör jag väl inte det när jag ska skriva lite här på min blogg. Jag måste kunna ventilera mina tankar och det har jag kunnat göra lite i kväll. Faktum är att dagen har varit väldigt upp och ner samt lång. Jag satte mig i soffan när jag gick upp och sitter här ännu och jag har suttit här i ett sträck förutom något toalettbesök eller för att hämta vatten. Men ännu en dag har snart passerat och i morgon är det en ny dag man ska få överstökad. På onsdag har jag som tur är bokat in en middag hos min faster och det känns alltid bra att åka upp till dom för dom bryr sig verkligen om mig men samtidigt känns det som jag tynger ner deras axlar med mina problem och det vill jag absolut inte.

Den här världen består av mängder med underbara människor men även en hel del som inte är så goda. Flera av dessa är säkert inte ens medvetna om det hela och risken är väl att man själv tillhör dessa men jag tror inte det då jag har så mycket kärlek inombords som jag behöver lägga på rätt person i mitt liv. För just nu är det fullt slagsmål inom mig mellan olika takar om hur jag ska göra den närmsta tiden. Det finns en del punkter just nu och jag försöker att komma ihåg samtliga och gå igenom den ena efter den andra.

Först har vi det stora problemet och det är så klart Anna, mitt ex dvs. Att jag älskar henne är rätt uppenbart i min blogg men efter kvällens samtal som varade i över en och en halv timme så fick jag i stort bekräftat att hon har känslor för mig. Jag kan vara lurad men jag utgår från att jag inte är det. Samtidigt vill hon inte bli tillsammans med mig och gav mig en lång lista över saker som gör att hon inte vågar. Hennes pappa, hennes mamma, hela hennes familj, ålderskillnaden, avståndet mellan oss, giftermål, framtida barn, skolan, jobb för mig, andra tjejer, mitt liv i Malmö och hennes i Göteborg samt när kan vi ses ifall vi skulle bli ihop igen. En diger lista där jag direkt hade svar på alla hennes orosmoment. Nu var det väl inte svar hon ville höra från mig men jag skrev till henne vad jag tänkte i alla fall. Finns det känslor och kärlek så tar man problemen den dagen de uppstår och löser de som redan finns just nu. Man tar ett åt gången och sen går man vidare hand i hand.

I dag fick jag återigen höra att jag borde bryta helt med Anna. Dels för att jag ska kunna reparera mig själv samt så tyckte personen att Anna inte var bra för mig. Kanske är det riktigt men jag ser ju att alla problem som finns går att lösa. Jag är en sjuklig optimist och tror på människan som varelse även om man inte alltid gör rätt. Men jag förstår tanken. Jag matar mig bara med en massa jobbiga tankar just nu som får mig att bli förvirrad och inte må bra. Men det är fan lättare sagt än gjort när det finns enormt med känslor. Men om jag ska bryta helt, är det då för alltid eller bara för en viss tid framöver? Vill jag bryta kontakten? Nej det vill jag ju såklart inte men är det enda utvägen kanske? Nej, det är det såklart inte heller men om inte Anna vill följa sina känslor och lösa den där listan hon har i sitt huvud då stänger hon ju alla vägar och kvar blir att bryta kontakten för att jag som person ska överleva. Tråkigt värre men jag vet inte ännu. Samtidigt behöver hon mig men som någon sa "ibland måste man tänka på sig själv först". Ja, speciellt om alla andra runt omkring en gör på det sättet blir jag ju tvingad till det jag också. Jag är kanske bara för snäll?

Tanken att åka iväg till Thailand var ju för att komma bort från alla "problem" här hemma och se livet ur en annan synvinkel vilket jag tyckte lät toppen i går och faktiskt hela dagen i dag också. Men även här sa samma person som kommenterade det ovan att jag nog inte borde åka. Jag kan inte fly problemen utan jag kommer bara att fylla min ryggsäck med ännu mer smärta. Det ligger mycket i det men om jag bara åker iväg och lämnar min redan tunga ryggsäck här hemma då? Känns som att det borde vara fullt möjligt. Eller så kanske jag till och med hinner att rensa lite ur min ryggsäck vilket vore det klart bästa.

Som sagt så är det fullt slagsmål vad gäller dessa två punkterna i hur jag ska göra. Jag behöver ju inte ta ett beslut i morgon som tur är. Jag kanske aldrig kommer fram till ett beslut heller för den delen. Men jobbigt känns det faktiskt av allting.

Risken är också att Annas mamma har sagt att det bara är att släppa och gå vidare istället för att fortsätta tänka på mig. Lite som det jag fick höra i kväll men det vore ju så mycket enklare om vi liksom bara bejakar våra känslor och sen går vidare hand i hand i solnedgången och hjärtats brand. Det är ju det vi vill innerst inne båda två om jag har förstått det hela rätt. Men det finns en yttre påverkan som inte stöttar upp som jag alltid - kanske lite naivt - gör. Tro på kärleken och så kommer resten att lösa sig av sig själv. För den delen borde jag läsa mer bibelcitat tror jag. Ty, så älskade Gud.....

Men i kväll har det också skett något positivt. Jag fick ett underbart samtal på msn där det diskuterades en massa om livet och det kändes skönt att det finns andra som också har fått uppleva lite av det hårda här på jorden. Jag behöver helt klart mer sånt prat i mitt liv och tidigare är väl Daniel den enda som jag regelbundet pratat om djupare saker med. Det finns som sagt flera olika vägar att gå vad gäller livet. Det enda man behöver egentligen är en vägvisare och det är väl kanske här Jesus kommer in i bilden ifall han nu existerar. Jag borde lyssna på mitt hjärta och följa det. Lite som ens magkänsla och kanske är man då guidad av högre makter för att hitta rätt väg i livet som passar mig. Jag vet att jag har gått på så många felaktiga vägar men det har också lärt mig mycket av livet och förhoppningsvis kan jag även hjälpa andra en dag i framtiden, även om jag redan nu hjälper så många jag bara kan.

Jag borde lära mig att spela ett instrument också, gitarr eller synth hade passat bra så att jag kan skriva musik till mina låttexter som är en bearbetning av allt jobbigt i livet. Jag har nämligen skrivit en hel del bra saker. Mycket har gått förlorat då jag bara kastade min gamla dator utan att tänka mig för. Men mycket av det bästa finns kvar då jag memorerat det mesta. Men det får jag nog tänka på en annan dag.

Det viktiga nu är ju att veta vilken väg jag ska gå och vilken väg Anna ska gå. Jag hoppas verkligen att vägvisaren ger oss två stycken vägar som senare korsas i livet. Kanske går vi på två vägar som ligger parallellt med varandra fram till dess. Och vem vet, kanske leder vi in oss på en gemensam väg när våra vägar äntligen korsas. Om det bara är drömmar vet jag inte men låter man kärleken styra så kan jag redan skriva ner hela berättelsen om vad som kommer att ske och då blir det ett fantastiskt lyckligt slut oavsett om jag matar min jobbiga känslor i dag eller inte. Hur jag mår nu? Jag vet faktiskt inte.

Ett steg bakåt

I går sprang en gammal bekant in i mig och tyckte att jag skulle åka till Thailand. Klart intressant med tanke på att en kamrat var på mig för några dagar sen och menade att jag skulle åka utomlands och bara glömma allting. Så det kändes som ett kall i går och jag vill åka iväg faktiskt. Fly från allting och få lite nya perspektiv. Var rätt glad och uppåt i går men sen kan tydligen allt vända under en enda natt. I dag mår jag så fruktansvärt dåligt att jag gråtit för första gången på några dagar nu. Saknaden över Anna är så påtaglig i dag. Fick reda på att hon inte kommer ner nästa helg och det gör väl också att det känns mycket tyngre. I dag känns det som att jag inte orkar leva längre, just den känslan infinner sig nu. Jag är helt tom inombords, jag känner mig förvirrad och jag förstår inte situationen. Rent fysiskt känner jag mest för att spy. Känns som man har fullt med demoner som styr över en just nu. Känns som man lever i helvetet. Och allt detta enbart på grund av Anna. Jag saknar henne för mycket och det plågar mig. Men just att jag inte helt vet vad hon tycker, tänker och känner gör att jag inte kan gå vidare åt något håll, därför känns det så viktigt att träffa henne.

Sen har alla i ens omgivning alltid lite synpunkter på det hela och en del menar på att hon bara leker med mig, en del menar på att hon bara inte vet vad hon vill och behöver tid och att hon innerst inne älskar mig. Ja, det finns fler saker jag hört men jag är helt tom och kommer inte på något just nu. Pratade med henne en liten stund i telefon precis men vi hörde knappt vad vi sa till varandra då det var sånt liv där hon befann sig. Men jag uppfattade något om att hon sa "men du ska ju ändå åka till Thailand sen" och då börjar jag genast att analysera igen. Hade hon kanske kunnat tänka sig att bli tillsammans med mig igen om jag inte skulle åka? Eller var det inte lönt att träffas för att prata ut och ha kul om jag nu ändå ska åka iväg sen. Eller vad menade hon? Vad menar hon med allt hon sagt och gjort? Jag läste en del sms som hon skickat för några månader sen där hon skrev hon mycket hon älskade mig och en massa andra söta saker, vad menade hon med det? Jag blir deprimerad av den här situationen. Anna vet i alla fall att jag älskar henne och vill träffa henne och sen får vi se hur livet ska se ut efter det. Tänk om jag också hade vetat vad Anna vill innerst inne. Så mycket enklare allting vore då.

Så ska det bli Thailand eller inte? Kunde jag få Anna tillbaka så hade jag helt klart hoppat över Thailand. Sen håller väl ingen med mig där men så fungerar jag. Anna är viktigast, i alla fall om det hon säger och har sagt stämmer. Men sånt där vet man ju inte. Varför är det så svårt för vissa att inte vara helt ärliga och raka? Det hade underlättat i mitt liv då jag själv är sån som person, alla vet alltid var dom har mig men jag har klart svårare med sånt.

Just nu känns det som att den här dagen bara kommer att ticka på medan jag sitter stilla och har ångest. Sen blir det tisdag och man kan hoppas att man mår lite bättre då. Varför jag skulle göra det vet jag inte men kanske kan det bli så. Förresten börjar även ens tankar gå varför Anna har bytat telefonnummer, men framför allt varför hon bytat teleoperatör. Hon hade ju Halebop innan men nu har hon Telenor. Håller jag på att bli helt galen eller varför funderar jag på sådant alltså? Känns nästan som jag är besatt av henne men allt är bara en väldigt stark kärlek och eftersom jag vill hennes bästa och självklart även mitt så försöker jag få henne att inse att hon älskar mig. Ja, nu lät nog det där mer dumt än det var menat men jag brukar alltid stötta upp andra som inte vet hur dom ska göra med sin kärlek. Mina råd är alltid att dom självklart ska jobba vidare på det dom har och inte ge upp. Klart det finns problem ibland men man får jobba på det och även jobba på att hålla ens känslor på topp. Då blir det naturligt att jag även säger samma saker till Anna.

Känns mest som att jag ältar samma sak om och om igen i den här bloggen. Även om det ibland blir lite nytt så är grunden ändå den samma. Jag älskar Anna, jag saknar Anna och jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra. Jag kan i alla fall omöjligt glömma alla underbara stunder med henne och har man haft så kul med en person så är det självklart att jag vill fortsätta ha så kul. För mig var det äkta kärlek, och äkta kärlek dör aldrig. Hade hon kommit nästa helg hade jag även planer på att bjuda ut henne på julbord men nu gick det också i graven. Jag får fortsäta gråta här i min ensamhet i dag. Jag är helt nerslagen. Orkade inte ens prata med min faster som ringde innan. Jag är för ledsen bara, tårarna rinner och jag känner att mitt liv är slut. Död inombords! Jag är dock rädd att jag kommer sitta så här om en månad också. Sen blir jag rädd för hur allt detta kommer att sluta!

Förkyld med ångest

Sitter i min soffa och har varit ordentligt förkyld men är på bättringsvägen nu. Har dessutom en enorm ångest med oroskänslor i kroppen. Jag mår med andra ord inte alls bra just nu. Tänker på Anna hela tiden och jag hoppas hon talar sanning när hon säger att hon vill och ska göra allt hon kan för att komma hit nästa helg. Jag tror vi båda behöver det, i alla fall behöver jag det för att kunna följa med i tiden när dagarna tickar. För just nu står jag helt stilla och förstår inte att dagarna rusar iväg runt mig. Jag vill egentligen bara spy känns det som. Det blir extra jobbigt när Anna är borta hela helgen och festar och har skoj. Man undrar ju vad hon gör även om hon säger sakerna till mig men ibland vet jag inte om jag kan lita på det, det är en jobbig känsla. Som jag har sagt så många gånger tidigare i bloggen så hoppas jag att hon har känslor för mig som hon säger men jag vet inte. För då tror jag vi kan reda upp allt kaos som skett, ett kaos som egentligen bara är missförstånd och felaktigheter.

Jag ringde henne i natt när jag var riktigt nere samtidigt som jag var extremt förkyld, den kombinationen var inte bra men hon svarade dessvärre inte. Hon ringde mig nu på morgonen men hon sa inte så mycket. Ibland känns det som hon bryr sig extremt om mig och ibland känns det som att hon bara skiter i mig. Den förvirrande känslan är också jobbig att bära med sig.

Frågade henne för någon dag sen om hon verkligen tvivlade på om jag älskade henne när vi var tillsammans och hon svarade ja. Det gör mig ledsen faktiskt eftersom jag verkligen älskade den här tjejen och fortfarande älskar. Den betydelse hon har haft i mitt liv är så viktig och därför hoppas jag att hon vill vara en sådan viktig del i mitt liv även i framtiden. Jag vet att hon behöver enormt med bekräftelse och den kan jag ge henne. Fem dagar kvar så vet jag om det finns något att rädda typ eller om vi ska gå vidare som vänner eller hur vi ska göra. För hon måste bara komma ner och hälsa på. Så känner jag nu. Min saknad av henne är enorm, den är lika stor som min kärlek till henne. Så jag hoppas att hon förstår det och verkligen är den fina tjej som hon tidigare visat sig vara.

Hur ska jag överleva dessa dagar nu då? För den känslan jag har i min mage nu är hemsk. Jag vet inte om jag ska ligga i sängen, sitta i soffan eller gå ut och gå en runda. Jag känner mig rädd och ängslig och behöver bara få en stor varm kram så att jag kan börja andas som normalt igen.

En lite tråkig lördag

Så har snart ännu en vecka rusat förbi och i går funderade jag lite på vad som hänt under de senaste veckorna och jag kom fram till att absolut ingenting alls har hänt. Jag har mest varit som en lyktstolpe - där lampan har gått sönder - ute på någon landsväg i Sverige dit ingen hittar. Tankarna har dock mest handlat om Anna och jag får hoppas att hon kommer hit nästa helg. Tror det kan vara bra för oss båda att träffas och prata ut om allt. Hon verkar dock må bättre än mig och roar sig för fullt på helgerna numera. Det positiva med allt som har hänt är väl att jag fått en bättre insikt i vad hennes svartsjuka egentligen innebär och hur den påverkar henne. Känslan måste vara extremt jobbig att bära inom sig när det är så långa avstånd mellan varandra. Det är här tilliten och den stabila grunden är så viktig. Att lita på sig själv och lita på sin partner.

Det intressanta med framtiden är ju att vi inte vet hur den kommer att se ut men att vi själva kan vara med och påverka hur vi vill ha den. Jag minns tydligt när jag frågade Anna första gången under försommaren om hon inte ville komma till Malmö, då sa hon nej och att hon själv valde att komma när hon kände sig redo. Sen gick det någon vecka och vips ville hon komma. När jag såg henne första gången var hon klart vackrare än vad jag hade kunnat ana även om jag sett en del av henne i cam. Men en levande, glad och sprallig människa framför sig - som även var nervös - gör mycket i utstrålningen. Nu är väl inte läget likadant som i somras ifall vi nu ska träffas nästa helg men jag hoppas ändå att det kan bli en trevlig helg för det vet vi båda att det blir om vi vill. Anna är nämligen en sådan människa som jag älskar att umgås med och som jag vill dela alla mina positiva upplevelser med. Hade jag inte älskat henne hade jag ju inte pratat om "mitt liv" med henne och jag hade inte heller brytt mig speciellt mycket om hennes.

Men det är en svår sits just nu där antagligen båda har känslor för varandra men där det finns lite hinder och problem och olika känslor i hur man upplever allting. Själv har jag ju en önskedröm om att vi blir tillsammans igen och att Anna flyttar in hos mig - precis som hon skrivit på min dörr. Det vore det mest fantastiska men att enbart hitta tillbaka till varandra och våga tro på ett förhållande vore också helt underbart även om man kanske inte träffas lika ofta som förr. Jag ser också problemen och jag har också upplevt det innan med en enorm saknad och längtan när vi inte umgicks. Men vi hanterade det olika och därför står vi där vi gör just nu. Jag mitt ute i ingenstans som en förvirrad höna som helt tappat vägen tillbaka till hönsgården. Anna antagligen lika förvirrad med sig själv och hon har säkert lika många frågor i huvudet som jag.

Lyssnade annars en del på musik i går och då speciellt Assemblage 23 som jag älskar. Det är en mörk synth kan man väl beskriva det som och jag lyssnade mycket på dom i somras innan jag träffade Anna, därefter så blev det allt mindre och nu tyckte jag att det kunde vara ok att lyssna på dem igen. Jag får helt enkelt lägga pusselbitarna på rätt plats så att jag får en fin framtid och enligt mina pusselbitar kommer Anna att ingå där på ett eller annat sätt. Jag hoppas att blir som min fantastiska prinsessa som hon varit i höst. Men då är det ju en förutsättning att hon talar sanning och att jag kan lita på henne precis som tvärtom.

Svårt att skriva om något

Sitter ensam i min soffa och tänker på lite allt möjligt. Tillit är ett ord jag tänkt mycket på i dag, hur får man tillit till någon annan? Vad ska man göra för att omgivningen ska förstå att man talar sanning när man pratar om något? Jag säger typ alltid sanningen och det är väl enbart vid få tillfällen som jag kanske inte skulle säga exakt hur något var. Just nu kommer jag inte på något konkret exempel men jag ska fundera vidare under tiden som jag skriver. När någon inte har tillit till en blir det ofta likadant åt andra hållet tror jag. Man ställer sig ju frågan varför blir jag inte trodd och man börjar misstänka en massa andra saker istället om sin omgivning som inte tror på en. Nu händer ju inte detta så ofta för i så fall hade det kanske funnits något bakom det hela om nästan ingen litade på mig. Nu är det som tur är inte så. En kamrat för ett flertal år sen konfronterade mig med en sak, som han trodde att jag hade skickat in i hans namn för att ha lite skoj. Jag fattade inte ens vad han pratade om och försökte gång på gång förklara att det där var inte jag som låg bakom. Som tur var kom sanningen fram till sist och jag suckade lite uppgivet varför jag inte blev betrodd innan. Så känner jag att det är mellan mig och Anna också ibland. Flertalet gånger under tiden vi var tillsammans men även nu efteråt. Jag har hela tiden försökt bevisa att jag inte ljuger om dessa saker vi diskuterar men det är svårt att bevisa sin oskuld men jag har hela tiden försökt oavsett vad det gällt.

Jag tror jag ska ta det lugnt resten av kvällen bara. Vet inte om Anna är sur på mig nu eller om hon sover. Känns som att det inte ska mycket till för att hon ska bli sur ibland men jag kan hantera det bättre nu, ja mycket bättre och det borde jag väl gjort redan innan också. Nu var det inte så men jag vet inte om det hade hjälpt. Flera kamrater försöker ge mig en hård bild av det hela medan andra försöker ge en mer nyanserad bild av det hela. Samtidigt får jag en förvirrande bild av Anna själv. Så allt detta gör att det är fullständig kaos i huvudet. Jag åker som en pendel från att må bra, till att må dåligt och det kan svänga snabbt. Exakt vad tänker och tycker Anna om allting jag funderar? Ena sekunden vill hon vara med mig och det värmer i hjärtat på henne när jag skriver till henne, nästa så känns det sämre. Kanske är det bara mina känslor som jag inte riktigt kan få styr på och mitt förnuft blir utspelat med tvåsiffrigt i varje match. För mitt förnuft säger något helt annat än mina känslor och den kampen borde alltid det bästa beslutet vinna. Men hos mig är det en ständig kamp där det ibland blir fel.

Är rätt trött i kväll och känner nästan att jag håller på att få ont i halsen. Borde sova mer och må bättre medan man är riktigt och tränar mer. Enkelt att säga alltid men bara enkelt att göra när man är i rätt sinnesstämning vilket jag inte är i nu. Det sista som får hända nu är ju att jag går och blir sjuk för det har jag ingen ork till. Jag har haft det kämpigt nog som det varit i fyra veckor. Egentligen borde jag kanske bara bomma igen butiken men det känns också lite väl tråkigt. Borde tvätta upp lite och städa klart för jag började faktiskt grovstäda innan i dag, plockade undan en massa så nu är det mest att diskmaskinen ska fyllas upp och tvättmaskinen likaså. Sen får jag städa undan resten också, om det är klart innan helgens slut vet jag inte men jag hoppas. Jag hoppas mina krafter är så starka, därför har jag inte lust att bli sjuk nu.

Jag kanske borde åka iväg över helgen och bara fly allt, fly mina tankar - vilket inte är lätt - och bara försöka se nya möjligheter i livet? En kamrat tyckte jag skulle hyra ut lägenheten i andrahand nu och dra utomlands och få nya perspektiv i livet. Känns som ett stort projekt men klart intressant på ett sätt. Man behöver komma bort från sin miljö ibland när man deppat ner sig fullständigt.

Till sist undrar jag varför jag är så snäll och ärlig egentligen. Man verkar bara få skit tillbaka från alla håll och kanter ändå. Ett ex som inte hade någon tillit till mig, kvinnliga kamrater som beter sig illa och verkar njuta av att såra mig. Ändå försöker jag vara snäll och vänlig och fortsätter att tala om hur sanningen ser ut, i alla fall från min ögon sett. Får jag ut något av detta egentligen? Känns mest som att jag bryr mig mer om andra i min omgivning än jag bryr mig om mig själv. Tur man har fantastiska kamrater också som ringer och frågar hur jag mår, nu när dom vet att hela mitt liv har kraschat. En enorm kris har jag genomgått den här hösten. Frågan är hur hel jag kan bygga upp mig till igen. Den resan blir så mycket enklare ifall man har en underbar flickvän som kan stötta upp en i alla svåra situationer. Nu har jag inte det och jag vet inte om jag någonsin kommer att skaffa någon igen. Dock tänker jag på mitt ex och vill att vi ska hitta tillbaka till varandra men för att det ska ske måste båda vara medvetna om att förändringar måste ske hos sig själv. Den som lever får se vad som händer. Jag hoppas på en trevlig träff nästa helg i alla fall, där man på något sätt kan göra ett avtramp för hur framtiden ska se ut.

Lägger man alla negativa sidor samt positiva i en vågskål på varsin sida så tror jag att om känslorna får styra så väger alltid dom positiva sidorna mer medan om förnuftet får råda så är det nog mera jämnt i vågskålen. Men det går ju att plocka bort negativa bitar från vågskålen om man bara vill. Nu är frågan vad jag vill, och vad Anna vill. Jag blir mer och mer förvirrad hela tiden men jag vet det väldigt snart tror jag.