Ett kort samtal

Fem minuter varade väl samtalet och jag som hade hoppats på att vi kunde prata om lite allt möjligt men jag hann bara fråga om hon gjorde något med sin killkompis hon var och såg på film med men det hade hon inte svarade hon. Samtidigt sa hon att jag trodde ju ändå inte henne så spelade ingen roll vad hon säger. Jag förklarade att jag försöker lita på henne men att vi måste prata ut om allt detta och då helst när vi kan ses i början av januari. Sen bad jag om förlåtelse om en dum sak jag gjorde för ett par dagar sen men här blir hon lite kall och säger att sånt finns kvar i minnet. Egentligen har jag ju inte gjort något utan enbart sagt något för att försvara mig själv när hon har sagt något men jag lyckas alltid säga saker som kan göra mest ont även om jag kan lova att jag haft lika ont. Jag förklarade att jag själv förlät henne för något av det värsta man kan göra mot en annan i ett förhållande. Detta för att jag vet hur underbar Anna är i sina positiva stunder. Lika underbar som mig, men vi har väl båda en del negativa sidor men varför lägga så mycket fokus på dom? Man kan diskutera dom för att förbättra sig men man bör inte lägga 80% fokus på det för då kan allt bara sluta i kaos hur man än gör.

Vi skulle höras i morgon igen och jag hoppas att det kan bli lite bättre samtal igen som vi hade förra veckan. Jag förstår dock om Anna har satt sig i en försvarsställning just nu och inte vågar öppna upp sig för fem öre men jag hoppas att hon vill göra det för annars hamnar jag i samma försvarsställning och man är tillbaka i en låst och tråkig ställning där båda mår dåligt. Det känns stundtals som att allt man gjort för Anna enbart var förgäves. Varför ställde man upp så mycket, varför offrade man så mycket och varför spelade jag t o m mina datorspel i mindre fönster - enbart för att kunna chatta med henne för att hon behövde det? Min kamrat som också blivit dumpad nyligen berättade om än mer han hade gjort. Dom har bott tillsammans en längre tid coh varit ett par i 3½ år och ingen av oss förstår någonting. Nu vet jag inte om dom har haft några problem alls i deras relation men just att man inte får reda på en sanning är jobbig. Anna kanske har försökt att ge mig den men allt som jag mottagit har varit myrornas krig på tv. För jag förstår inte och det är där jag hoppas att vi kan lösa det jag behöver i alla fall men även att vi kan få Anna att må bra igen. När man läser hur sjukt mycket man älskar varandra så undrar man hur fan ett förhållande kan ta slut om det inte är så att någon varit otrogen eller slagit sin partner etc. Då finns det ju något konkret som gör att det avslutas snabbt. Här avslutades något snabbt utan anledning. Eller rättare sagt fick jag väl 25 anledningar men det känns mest som dåliga ursäkter då. Jag mår verkligen så sjukt dåligt att det inte finns. Vet inte om hennes telefonsamtal hjälpte, fick ju nästan panik när hon bara ville lägga på igen men hon ska till skolan i morgon så det är klart att hon behöver sova. Vi ska ju prata i morgon som sagt. Må gudarna vara med och se till att det här kan redas upp och att vi kan stå som två segrare i slutändan.

Tänkte faktiskt att allting känns som en hollywoodfilm med allting som har hänt mellan oss och dom brukar ju sluta lyckliga så man får väl be en stilla bön att även detta kan sluta lyckligt. Första steget är en bra kommunikation och andra steget är att vi kan träffas och fortsätta kommunicera och umgås. Vilka övriga steg är vet jag inte men det kanske kan bli några bra steg om båda är ärliga och vill varandra väl.

Ska försöka sova lite nu då jag själv ska upp tidigt i morgon. Känns dock som en mardröm att bara lägga sig. Känns fel att fantisera iväg och bara drömma om andra tjejer också. Det är inga andra tjejer jag vill ha även om det kanske skulle varit så om jag inte träffat Anna, men Anna är tjejen i mitt hjärta och jag hoppas hon förstår det. Fel gör alla människor men det viktigaste är att försöka göra rätt i framtiden. Annars hade jag och Anna hatat varandra redan efter två veckor när vi varit tillsammans. Det fanns något större där och det är så stort att mirakel borde kunna ske. Ja, jag kanske är lite optimist men jag vill åtminstone ha ett bra avslut på allting vilket jag absolut inte fick när det kom ett sms den 8 november. Och just att dumpa någon via sms hade Anna blivit riktigt förbannad på tidigare när någon i hennes kamratkrets blivit dumpad så. Är det konstigt att jag inte får ihop pusslet? Har Anna älskat mig som hon sagt så finns det alla möjligheter för att vi kan få det bra igen, även om det så ska ta ett halvår. Har det inte varit äkta kärlek så är det helt döfött att ens vara vänner för då är allt bara ett spel för gallerierna och "players" har jag inte mycket till övers för. Var står Anna? Det kändes som äkta kärlek i alla fall så jag tror och hoppas det!