Förkyld med ångest

Sitter i min soffa och har varit ordentligt förkyld men är på bättringsvägen nu. Har dessutom en enorm ångest med oroskänslor i kroppen. Jag mår med andra ord inte alls bra just nu. Tänker på Anna hela tiden och jag hoppas hon talar sanning när hon säger att hon vill och ska göra allt hon kan för att komma hit nästa helg. Jag tror vi båda behöver det, i alla fall behöver jag det för att kunna följa med i tiden när dagarna tickar. För just nu står jag helt stilla och förstår inte att dagarna rusar iväg runt mig. Jag vill egentligen bara spy känns det som. Det blir extra jobbigt när Anna är borta hela helgen och festar och har skoj. Man undrar ju vad hon gör även om hon säger sakerna till mig men ibland vet jag inte om jag kan lita på det, det är en jobbig känsla. Som jag har sagt så många gånger tidigare i bloggen så hoppas jag att hon har känslor för mig som hon säger men jag vet inte. För då tror jag vi kan reda upp allt kaos som skett, ett kaos som egentligen bara är missförstånd och felaktigheter.

Jag ringde henne i natt när jag var riktigt nere samtidigt som jag var extremt förkyld, den kombinationen var inte bra men hon svarade dessvärre inte. Hon ringde mig nu på morgonen men hon sa inte så mycket. Ibland känns det som hon bryr sig extremt om mig och ibland känns det som att hon bara skiter i mig. Den förvirrande känslan är också jobbig att bära med sig.

Frågade henne för någon dag sen om hon verkligen tvivlade på om jag älskade henne när vi var tillsammans och hon svarade ja. Det gör mig ledsen faktiskt eftersom jag verkligen älskade den här tjejen och fortfarande älskar. Den betydelse hon har haft i mitt liv är så viktig och därför hoppas jag att hon vill vara en sådan viktig del i mitt liv även i framtiden. Jag vet att hon behöver enormt med bekräftelse och den kan jag ge henne. Fem dagar kvar så vet jag om det finns något att rädda typ eller om vi ska gå vidare som vänner eller hur vi ska göra. För hon måste bara komma ner och hälsa på. Så känner jag nu. Min saknad av henne är enorm, den är lika stor som min kärlek till henne. Så jag hoppas att hon förstår det och verkligen är den fina tjej som hon tidigare visat sig vara.

Hur ska jag överleva dessa dagar nu då? För den känslan jag har i min mage nu är hemsk. Jag vet inte om jag ska ligga i sängen, sitta i soffan eller gå ut och gå en runda. Jag känner mig rädd och ängslig och behöver bara få en stor varm kram så att jag kan börja andas som normalt igen.