Finns det ens hopp?

Det borde alltid finnas hopp då alla möjligheter finns eftersom vi människor kan ändra oss och vi kan även påverka vår omgivning. För även om jag är kluven och ibland funderar på vad som är bäst för mig så känner jag ändå att min kärlek är så sjukt stor och som följd till det finns det en enorm saknad. Just att jag slänger mig på telefonen och tittar på den hela tiden medan jag sover bevisar ju detta. Inte för att där kommer stå något speciellt nu men mitt beteende är detsamma som under tiden vi var ihop. Då hoppades man hela tiden på söta och gulliga sms och det fick jag många, och jag skickade även många. Nu skickar jag väl fortfarande en del söta sms men jag får knappt några och inget annat är väl att förvänta heller.

Jag sov extremt dåligt nu i natt och det är faktiskt inte så många nätter som jag har kunnat sova en längre tid i sträck. Och det gör att man hamnar i en ond spiral och allt blir jobbigt. I går pratade jag inte något med Anna förrän hon kontaktade mig sent om natten och undrade hur det var med mig. Hon tyckte det var tråkigt att vi inte hade pratat något med varandra eftersom vi haft ett så fint samtal dagen före. Jag hade gärna pratat med henne varje dag och flera timmar och jag hade gärna träffat henne varje dag också, och sovit bredvid henne. Ja, hon hade gärna fått vara min flickvän igen. Nu känner jag mest att ibland behöver hon egen tid för att kanske komma fram till att jag är den rätta personen i hennes liv. För både vet att vi har det underbart ihop. Men jag behöver i så fall få en riktigt bra kontakt med hennes mor som kan stötta upp Anna i hennes beslut att återigen vilja ha ett förhållande med mig. Annars kommer det bli för jobbigt för henne. Det är väl denna lilla chans jag hoppas på måste jag ärligt säga.

Det är väl också därför som jag inte orkar bryta kontakten helt även om jag mår allt annat än bra just nu. Grät i går igen faktiskt när jag var ute och körde bil. Jag är lika förvirrad fortfarande och jag vet inte hur jag ska hantera situationen och att man bara sovit kanske tre timmar i natt gör ju inte saken bättre. Ska snart köra hem till min faster för att äta lite mat och det brukar kännas bättre när man kör hem igen. Men det är ändå jobbigt, oavsett vad jag gör så associerar jag till Anna. Det är ju med henne jag vill uppleva allting, med henne jag vill dela all glädje och henne jag vill trösta och finnas för.

Jag önskar så att jag hade facit framför mig i hur jag ska göra för att allt ska bli bra igen. Jag har en del idéer men allting handlar om hur Anna tänker och det kan jag inte ändra på utan det måste hon själv komma fram till. Jag kan bara vägleda henne och finnas där för henne så hoppas jag att hon förstår vad jag menar sen. Vi hade behövt träffas i alla fall, det är det viktigaste just nu. Men nu kommer det en jul och sen ett nyår som bara är i vägen. Jag har funderingar på att köra upp och träffa henne till och med för det förenklar en del och vill hon träffa mig som hon säger borde detta vara det smidigaste, även om hon menade på att det var stressigt just nu. Återigen dubbla budskap har jag fått här och det är jobbigt värre. Vad stämmer av det hon säger egentligen?