Ett steg bakåt

I går sprang en gammal bekant in i mig och tyckte att jag skulle åka till Thailand. Klart intressant med tanke på att en kamrat var på mig för några dagar sen och menade att jag skulle åka utomlands och bara glömma allting. Så det kändes som ett kall i går och jag vill åka iväg faktiskt. Fly från allting och få lite nya perspektiv. Var rätt glad och uppåt i går men sen kan tydligen allt vända under en enda natt. I dag mår jag så fruktansvärt dåligt att jag gråtit för första gången på några dagar nu. Saknaden över Anna är så påtaglig i dag. Fick reda på att hon inte kommer ner nästa helg och det gör väl också att det känns mycket tyngre. I dag känns det som att jag inte orkar leva längre, just den känslan infinner sig nu. Jag är helt tom inombords, jag känner mig förvirrad och jag förstår inte situationen. Rent fysiskt känner jag mest för att spy. Känns som man har fullt med demoner som styr över en just nu. Känns som man lever i helvetet. Och allt detta enbart på grund av Anna. Jag saknar henne för mycket och det plågar mig. Men just att jag inte helt vet vad hon tycker, tänker och känner gör att jag inte kan gå vidare åt något håll, därför känns det så viktigt att träffa henne.

Sen har alla i ens omgivning alltid lite synpunkter på det hela och en del menar på att hon bara leker med mig, en del menar på att hon bara inte vet vad hon vill och behöver tid och att hon innerst inne älskar mig. Ja, det finns fler saker jag hört men jag är helt tom och kommer inte på något just nu. Pratade med henne en liten stund i telefon precis men vi hörde knappt vad vi sa till varandra då det var sånt liv där hon befann sig. Men jag uppfattade något om att hon sa "men du ska ju ändå åka till Thailand sen" och då börjar jag genast att analysera igen. Hade hon kanske kunnat tänka sig att bli tillsammans med mig igen om jag inte skulle åka? Eller var det inte lönt att träffas för att prata ut och ha kul om jag nu ändå ska åka iväg sen. Eller vad menade hon? Vad menar hon med allt hon sagt och gjort? Jag läste en del sms som hon skickat för några månader sen där hon skrev hon mycket hon älskade mig och en massa andra söta saker, vad menade hon med det? Jag blir deprimerad av den här situationen. Anna vet i alla fall att jag älskar henne och vill träffa henne och sen får vi se hur livet ska se ut efter det. Tänk om jag också hade vetat vad Anna vill innerst inne. Så mycket enklare allting vore då.

Så ska det bli Thailand eller inte? Kunde jag få Anna tillbaka så hade jag helt klart hoppat över Thailand. Sen håller väl ingen med mig där men så fungerar jag. Anna är viktigast, i alla fall om det hon säger och har sagt stämmer. Men sånt där vet man ju inte. Varför är det så svårt för vissa att inte vara helt ärliga och raka? Det hade underlättat i mitt liv då jag själv är sån som person, alla vet alltid var dom har mig men jag har klart svårare med sånt.

Just nu känns det som att den här dagen bara kommer att ticka på medan jag sitter stilla och har ångest. Sen blir det tisdag och man kan hoppas att man mår lite bättre då. Varför jag skulle göra det vet jag inte men kanske kan det bli så. Förresten börjar även ens tankar gå varför Anna har bytat telefonnummer, men framför allt varför hon bytat teleoperatör. Hon hade ju Halebop innan men nu har hon Telenor. Håller jag på att bli helt galen eller varför funderar jag på sådant alltså? Känns nästan som jag är besatt av henne men allt är bara en väldigt stark kärlek och eftersom jag vill hennes bästa och självklart även mitt så försöker jag få henne att inse att hon älskar mig. Ja, nu lät nog det där mer dumt än det var menat men jag brukar alltid stötta upp andra som inte vet hur dom ska göra med sin kärlek. Mina råd är alltid att dom självklart ska jobba vidare på det dom har och inte ge upp. Klart det finns problem ibland men man får jobba på det och även jobba på att hålla ens känslor på topp. Då blir det naturligt att jag även säger samma saker till Anna.

Känns mest som att jag ältar samma sak om och om igen i den här bloggen. Även om det ibland blir lite nytt så är grunden ändå den samma. Jag älskar Anna, jag saknar Anna och jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra. Jag kan i alla fall omöjligt glömma alla underbara stunder med henne och har man haft så kul med en person så är det självklart att jag vill fortsätta ha så kul. För mig var det äkta kärlek, och äkta kärlek dör aldrig. Hade hon kommit nästa helg hade jag även planer på att bjuda ut henne på julbord men nu gick det också i graven. Jag får fortsäta gråta här i min ensamhet i dag. Jag är helt nerslagen. Orkade inte ens prata med min faster som ringde innan. Jag är för ledsen bara, tårarna rinner och jag känner att mitt liv är slut. Död inombords! Jag är dock rädd att jag kommer sitta så här om en månad också. Sen blir jag rädd för hur allt detta kommer att sluta!