Det har gått ett par dagar sen sist

Och anledningen till det är väl för att jag har mått under all kritik. Känns som att hela mitt liv har slagits i spillror och jag är inte helt i balans med mig själv känner jag. Just känslan när man tror sig ha blivit sviken är hemsk. När man har folk i sin närhet som inte litar på en. Sådant kan få mig att helt helt galen, i alla fall inombords. Jag kan då kasta ur mig saker som jag inte menar för att vinna matchen och inte känna mig som en förlorare som bara har blivit utnyttjad. Tragiskt men sant så är väl detta en av få dåliga sidor hos mig men det känns ändå lite bra att det just enbart är när jag känner mig lurad som dessa sidor visar sig. För när ens omgivning behandlar mig bra så är jag nog den mest underbara människa att ha och göra med. Egentligen handlar väl allting om Anna som jag skriver här just nu och det har varit lite turbulent mellan oss de senaste dagarna. Extra jobbigt är det när hon tror hon är världens mitt och att allt kretsar kring henne och där hon tar sig rättigheter som inte andra får ha. Sen går det inte att förklara för henne heller och så blir det kalabalik istället. Visst, man är två som dansar tango och även två som bråkar så jag är lika fullt delaktig i det hela. Men jag vet i alla fall om när jag gör fel och behandlar andra dåligt och försöker reda upp det. Vi får väl se om jag och Anna någonsin kommer få en bra relation till varandra igen. Känns ju inte så sannolikt just nu men hon borde bjuda till lite och inte bara se allt omkring sig som negativt, oavsett vad som sker. Det var likadant när vi var tillsammans. Fanns det bara två alternativ så spelade det ingen roll vad jag valde för det var fel ändå. Att en människa kan bryta ner en annan på det sättet är för mig märkligt. Är det då konstigt om jag blir så ursinnigt förbannad inombords när jag själv har lagt ner all tid och kraft jag haft för att få saker att fungera? När man får höra hur illa jag behandlat henne under tiden vi var tillsammans enbart för att jag hade min innebandy som jag var tvungen att sköta enligt kontrakt? Är det då konstigt om jag känner mig ledsen och sårad? Varför ska man överhuvudtaget ge något av sig själv i framtiden när det bara känns meningslöst? Visst, det känns väl inte meningslöst just då men efteråt när man blir behandlad på det här sättet. Om hon känner att jag behandlat henne dåligt dom senaste dagarna så är det inget hur jag har blivit behandlad. Varför skulle jag annars må så extremt dåligt att mitt liv senaste tiden har gått sönder? Men jag får läka mig nu i lugn och ro och jag hoppas att Anna är vuxen nog att kunna reda ut allt öga mot öga, för det behöver vi båda annars är risken att vi bara fortsätter bete oss som två sandlådebarn.