Just another day

I går var jag hos min faster i Ljungbyhed några timmar och åt mat och pratade. Sen när jag körde hem ringde Anna och vi pratade lite men hon var väldigt trött och somnade nästan. Kändes ändå bra att prata lite med henne. Hon skulle sova sen när jag väl kom hem och det kändes bra för hon behöver sova ut eftersom hon ska upp tidigt till skolan. Men hon fastnar för mycket vid datorn som jag själv alltid också gör, så jag känner igen det där. Jag gick ner för att äta lite och då ringde hon igen och var mest svartsjuk så det samtalet vill jag helst bara glömma men jag vet ju hur hennes svartsjuka är och det är inget hon kan hjälpa så jag får försöka att hantera det genom att inte lägga någon större vikt vid det. Blev något sms innan jag somnade och även nu på morgonen har det varit några fram och tillbaka. Fortfarande vet hon inte vad hon vill skriver hon, men jag vet inte vad hon tänker på då, om det är att träffas eller om det är ett framtida förhållande. Hon skriver att hon vill vara med mig och att hon tänker på mig samt att hon är orolig att jag ska hitta en annan. Sen vet jag sedan tidigare att hon tycker det är jobbigt att jag bor så långt bort men egentligen är det inte så långt. Visst, dom spontana träffarna uteblir och det är ju så klart något som påverkar men även svartsjukan då det lätt är hänt att man inbillar sig en massa. Här måste jag hjälpa henne helt klart. För min saknad och längtan till Anna råder det inga tvivel om och jag accepterar problemen runt omkring. Hon är min kärlek helt enkelt. Och kan en kamrat till mig inom innebandyn haft ett förhållande där hans tjej bodde i Thailand så är ju 30 mil ingenting. Nu har han tydligen gift sig med henne också.

Sitter just nu och är lite trött, fastän jag sovit klart mer i natt men det har samtidigt infunnit sig en oroskänsla i hela kroppen som gör att jag inte sover så länge åt gången om jag väl lägger mig igen. Har drömt hela tiden om Anna och det kan vara jobbigt för känslan av saknad blir så mycket mer påtaglig. Det sötaste som jag minns nu är när hon satt och grät vid ett bord och jag torkade bort hennes tårar medan hon sen lutar sig mot mig och jag lägger armarna om henne och trycker henne mot mig. Sen drömde jag att vi båda jobbade inom posten också, men jag hade tydligen inte delat ut min post på två dagar för att jag hela tiden var med Anna. Det kallar jag kärlek faktiskt.

I går kväll kände jag mig faktiskt klart bättre än jag gjort senaste veckorna men nu har det fallit lite igen. Kan nog ha med maten att göra samt så sitter jag i min lägenhet som måste städas upp. Frågan är om jag har ork att börja med den i dag. Jag måste men finns krafterna där? Jag får hoppas att Anna hör av sig snart, eller ringer mig sen efter skolan så jag kan prata lite med henne. Inte för att jag vet vad jag ska säga men blir samtalet bara bra så känns allt lite enklare även om jag vet att Anna inte riktigt vet vad hon vill. Önskar att hon kunde få lite uppbackning av sin mamma så att hon inte fokuserar på avstånd och åldersskillnad. Då kan även hennes tillit bli större och svartsjukan minska något vilket gör allt så mycket enklare. Jag kan bara finnas för henne just nu och visa att hon är den enda som jag bryr mig om kärleksmässigt. Sen får jag hoppas att hennes kärlek till mig får henne att vilja hitta tillbaka till mig och ha ett underbart liv. Man kan ju som sagt alltid flytta närmare varandra. Hade hon bara varit lite äldre så hade hon gärna fått flytta in hos mig, men hon har ju sin familj i Göteborg och det har jag full förståelse för som jag sagt så många gånger. Jag försöker bara hitta lösningar på problemen.

Jag borde ut och aktivera mig nu så att jag får lite krafter. Vad jag ska göra vet jag inte och risken är väl stor att jag fastnar vid datorn ett tag.