En lite tråkig lördag

Så har snart ännu en vecka rusat förbi och i går funderade jag lite på vad som hänt under de senaste veckorna och jag kom fram till att absolut ingenting alls har hänt. Jag har mest varit som en lyktstolpe - där lampan har gått sönder - ute på någon landsväg i Sverige dit ingen hittar. Tankarna har dock mest handlat om Anna och jag får hoppas att hon kommer hit nästa helg. Tror det kan vara bra för oss båda att träffas och prata ut om allt. Hon verkar dock må bättre än mig och roar sig för fullt på helgerna numera. Det positiva med allt som har hänt är väl att jag fått en bättre insikt i vad hennes svartsjuka egentligen innebär och hur den påverkar henne. Känslan måste vara extremt jobbig att bära inom sig när det är så långa avstånd mellan varandra. Det är här tilliten och den stabila grunden är så viktig. Att lita på sig själv och lita på sin partner.

Det intressanta med framtiden är ju att vi inte vet hur den kommer att se ut men att vi själva kan vara med och påverka hur vi vill ha den. Jag minns tydligt när jag frågade Anna första gången under försommaren om hon inte ville komma till Malmö, då sa hon nej och att hon själv valde att komma när hon kände sig redo. Sen gick det någon vecka och vips ville hon komma. När jag såg henne första gången var hon klart vackrare än vad jag hade kunnat ana även om jag sett en del av henne i cam. Men en levande, glad och sprallig människa framför sig - som även var nervös - gör mycket i utstrålningen. Nu är väl inte läget likadant som i somras ifall vi nu ska träffas nästa helg men jag hoppas ändå att det kan bli en trevlig helg för det vet vi båda att det blir om vi vill. Anna är nämligen en sådan människa som jag älskar att umgås med och som jag vill dela alla mina positiva upplevelser med. Hade jag inte älskat henne hade jag ju inte pratat om "mitt liv" med henne och jag hade inte heller brytt mig speciellt mycket om hennes.

Men det är en svår sits just nu där antagligen båda har känslor för varandra men där det finns lite hinder och problem och olika känslor i hur man upplever allting. Själv har jag ju en önskedröm om att vi blir tillsammans igen och att Anna flyttar in hos mig - precis som hon skrivit på min dörr. Det vore det mest fantastiska men att enbart hitta tillbaka till varandra och våga tro på ett förhållande vore också helt underbart även om man kanske inte träffas lika ofta som förr. Jag ser också problemen och jag har också upplevt det innan med en enorm saknad och längtan när vi inte umgicks. Men vi hanterade det olika och därför står vi där vi gör just nu. Jag mitt ute i ingenstans som en förvirrad höna som helt tappat vägen tillbaka till hönsgården. Anna antagligen lika förvirrad med sig själv och hon har säkert lika många frågor i huvudet som jag.

Lyssnade annars en del på musik i går och då speciellt Assemblage 23 som jag älskar. Det är en mörk synth kan man väl beskriva det som och jag lyssnade mycket på dom i somras innan jag träffade Anna, därefter så blev det allt mindre och nu tyckte jag att det kunde vara ok att lyssna på dem igen. Jag får helt enkelt lägga pusselbitarna på rätt plats så att jag får en fin framtid och enligt mina pusselbitar kommer Anna att ingå där på ett eller annat sätt. Jag hoppas att blir som min fantastiska prinsessa som hon varit i höst. Men då är det ju en förutsättning att hon talar sanning och att jag kan lita på henne precis som tvärtom.