Pustar ut

Dagens enda(?) träningspass är slut. Det blev ett tufft program om än kortare än de lätta och normala. 19.11 blev min tid i dag och sista 70 sekunderna var det inte kul att trampa runt men vetskapen att det skulle ta slut innan 19.30 beroende av att jag cyklat så fort på de lägre motstånden gjorde att jag kunde bita ihop och skrika rakt ut när klockan stannade då jag cyklat min mil i dag. Hade varit underbart om jag körde ett kvällspass också men kroppen ska orka med det utan för mycket yrsel och spykänslor.

Min tanke i dag är annars att gå upp och köpa 1½ kilo entrecôte och sen göra en god måltid utan kolhydrater. Blir sallad och grönsaker till köttet bara. Ser framför mig hur fantastiskt gott det kommer att bli. Men just nu i den närmaste framtiden är uppgifterna en dusch, fylla tvättmaskinen samt diskmaskinen och få ordning på köket även om det inte är så stökigt där.

Man känner sig faktiskt nöjd efter ett träningspass då kroppen är tömd på energi och man eftersvettas. Det är som att vinna en innebandymatch som betyder mycket men att man är för trött för att fira. Ja, när jag ändå pratar innebandy tänkte jag nämna mina fem bästa ögonblick i ej inbördes ordning.

1. När vi med elitlaget Vanlöse Floorball (jag huvudtränare) i Danmark kvalade oss kvar i högsta ligan mot Vallensbaek. Allt gick enligt mina taktiska planer i första matchen borta då vi vann med 5-2. Det blev de fasta situationerna som blev avgörande i ett nervigt kval där det var fullsatt. Min hjälptränare Reino Grayholm var lika glad som mig när vi tog oss hemåt den kvällen. Hemmamatchen vann vi med 8-1 eller något liknande.

2. När jag tillsammans med Peter Jönsson tränade DJ17 i Röke IBK säsongen 01/02 och vi mötte IBC Engelholm borta (som kom trea i SM det året) låg under med 3-4 med mindre än minuten kvar men vände och vann med 5-4 och därmed vann silvret i serien. Detta är en känslosam vinst som jag aldrig kommer glömma. Underbart också att spela mot Engelholm då det alltid var jämna matcher.

3. När jag spelade med Ekör IBK nere i Czech Open runt sekelskiftet och vi snackade med några Tjeckiska tjejer och jag förklarade att jag var lagets stjärna och dom mest skrattade och fnissade. Sen kom dom och tittade på matchen vi spelade efteråt och jag gjorde tre mål och en assist om jag inte minns fel. Underbar känsla att spela nere i Prag! Vill även nämna när jag assisterade Peter Jönsson bakifrån mål i vårt första byte i en annan match där nere och han stänker upp bollen i krysset. Lagkänsla och innebandy i kombination är oslagbart.

4. När jag förra säsongen tränade IK Stanstad i div 2 och vi möter FBC Malmö (som föll på målsnöret i kvalet till Allsvenskan mot Örebro) hemma i Bråhögshallen och vi vinner med 6-5. Vilket dessvärre blev min sista match där. Gick ner i en depression totalt sett där efter att för mycket gått emot mig.

5. Vill även nämna när jag spelade för Ekör IBK borta mot Sösdala IBK och jag får en passning från en back (minns ej vem) och jag spelar den i blindo bakom min rygg ut på kanten där den löpande "militären" kom och skjuter direkt. Jag hann inte ens vända mig om och se skottet gå in. Att höra en fullsatt hall "wow:a" till den passen och det avslutet var också mäktigt. Mycket var den fina lagsammanhållningen och mitt fina samspel med "militären" som gör att man minns sånt här. Fan vad jag saknar den tiden. Kan även nämna att jag samma kväll kom hem helt slutkörd till min flickvän som då ville ha sex men jag hade tömt allt i min kropp redan. Det var det sämsta sex vi hade någonsin *skratt*

Det finns sjukt många fler minnen och jag ska försöka nämna fler efterhand. Men dessa fem kommer alltid tillhöra toppen.

Förresten känner jag mig som killen i "High Fidelity". Sjukt egentligen, blev nästan rädd när jag läste boken för fem, sex år sedan.

Nä, nu ska det bli en härlig dusch och dricka vatten. See you all again creepy idiots!