Den här dikten är nog bland det bästa någon någonsin har skrivit. Tror det är Bob Hansson som skrivit den, men vet inte. Jag får efterforska det lite senare i dag men jag var bara tvungen att skriva den här eftersom det nog är så nära sanningen man kan komma. Den satte sig direkt i mitt hjärta nämligen.
din hand vilar
på min ärm
en beröring
som för ett ögonblick
upphäver
att vi en gång båda
är borta
Ja, det är så sant. Jag önskar att jag vore där men just nu känns det som jag är så långt borta från den känslan. Vet inte heller om jag någonsin kommer tillbaka dit igen. Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar