Snart är det val

Jag minns för drygt ett år sen när jag sprang runt med ett leende på läpparna och pratade om Piratpartiet med alla som ville prata och veta mer om detta parti. Jag minns sena kvällar i villakvarter när jag delade ut flygblad och kände att det var något gott som kom ut av allt arbete. Jag var singel och brann för mina grundintresse och jag hade hur mycket krafter som helst. Positiva kommentarer fick man överallt och folk gjorde tummen upp och tutade när de såg min bil som har vackra piratpartietdekaler på sidorna. Så vad är skillnaden nu?

Antagligen är 85% av skillnaden i hur jag mår. Jag krossades brutalt förra hösten och har inte återhämtat mig helt från det. Då tror man oftast att hela världen är grå och mulen alltid. Och det kanske den är också, men jag får försöka se det med egna ögon i ett välbefinnande i framtiden. Dock är jag djupt oroad för mänskligheten. Jag har i grunden alltid sett de flesta människor som rätt korkade - och detta ur flera vinklar. Samtidigt har jag en tro om att människan i grunden är god och vill väl och skulle kunna leva fridfullt i ett anarkistiskt samhälle. Dessa två tyckande är ju motsatser till varandra och jag tror det mesta beror på att jag i det ena perspektivet ser människor som de är medan i det andra ser mig själv och utgår från att samtliga är ungefär som mig. Det är de verkligen inte - tyvärr! Därför får jag också enorma smällar när svek blandas in.

Det är hur som helst val på söndag och det känns som ett av de tråkigaste valen någonsin. Inte för att jag egentligen bryr mig speciellt mycket om hur det egentligen går i valen eftersom det är samma skit som kommer styra men med olika namn bara. Men visst vill man ha ovissheten och kampen och att kunna njuta av att se förlorarnas valvaka? Lite som att jag njuter av att det går till straffar i en match som betyder mycket för bägge lag. Spänningen och dramatiken är det viktigaste - om vi då inte pratar Piratpartiet, Newcastle eller något annat "viktigt".

Nu verkar det ju som att alliansen kommer att vinna klart på söndag och få egen majoritet, oavsett om Sverigedemokraterna kommer in eller inte. De kommer dessvärre att komma in - och det bevisar på hur sjukt korkat folk det bor i det här landet. IQ-partiet borde startas eller borde PP driva den frågan också. Inte för att jag vill det men för att jag kan bli så frustrerad på det hela. Linjen var i alla fall att man borde sparkas ur landet med ett IQ under 110 :) SD hade fått noll röster i nästa val och det kunde väl vara något kul åtminstone.

Sverigedemokraterna är dessutom så sjukt dåliga på att argumentera. Jag känner igen händelseförloppen gång på gång. De skriker högst och drar gamla klyschor som de blivit hjärntvättade med. Sen ger man dem lite motargument och så faller allt samman och diskussionen är slut och man blir kallad idiot. Senast var det en tjej som tyckte att hårdare straff var väldigt bra för att få slut på kriminalitet. Jag frågade om hon kunde ge mig några bevis på att detta har lyckats i något annat land. Jag fick inget svar. Sedan drog hon in att hon aldrig skulle göra ett bankrån i USA eftersom straffen är så hårda där. Mitt motdrag blev att hon möjligen var bankrånare i Sverige då eftersom straffen var så "låga" här. Inget svar som väntat. Det paradoxala är ju att om hon nu mot förmodan var en bankrånare så borde hon väl istället rösta på ett parti som vill sänka straffen och inte höja dem? Och ifall hon nu inte är en bankrånare så verkar ju straffsatsen vara tillräckligt avskräckande för henne som den redan är.

Min poäng är att vi följer en etik och moral som vi har inom oss (hur vi fått den låter jag vara osagt) oavsett vad lagarna säger och vad straffsatserna är. Vi är inga bankrånare bara för att straffen är lägre och de som redan i dag håller på med grov brottslighet kommer inte att sluta ifall vi höjer straffen. Diskussionen angående straffsatser känns då lite meningslös faktiskt.

Vidare är det tråkigt att de mindre partierna enbart är en svans till de större och att de inte vågar driva den politiken de går till val på. Då blir valen i Sverige än mer meningslösa ju. På det sättet kan jag känna att det för något positivt med sig när Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och rör om grytan lite (som jag hoppas sker). Kanske vaknar de gamla stofilerna då.

Till sist känns det som att jag är på väg tillbaka. Jag kunde nästan gråta för första gången på länge i dag! Det är faktiskt en skön känsla att kunna gråta. Nu ska jag bli miljonär och ge fingret åt samhället!