Åter rinner mina tårar

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag förtjänar inte att må såhär dåligt så att det rinner tårar längs mina kinder varje dag. Hade jag bara varit mer ond hade allt slutat i en hämndaktion och sen hade det verkligen slutat i kaos för båda och bägge hade mått extremt dåligt tror jag. Nu vet jag inte hur mitt ex mår men jag mår bedrövligt. När tårarna rinner på mig på det här sättet så är det också som så att jag ser bilden av Anna när hon gråtit så många gånger och jag har varit där nästan alla gånger. Dom få gånger jag inte varit där är jag ledsen för men jag kunde bara ge henne mer av allt annat sen istället. Det är då allt blir så jobbigt när hon sen klagar på mig och verkligen enbart fokuserar sig på alla fel och brister. Varför gör hon det? Hon är ju så fin innerst inne, kanske kan hon inte ens hjälpa det?

Varför spelade hon inte med öppna kort och försökte göra allting på ett fint sätt? Jag kanske inte hade mått mycket bättre men jag hade haft mindre att fundera på. Och varför fullständigt ignorerar hon mig i dag och även skäller i telefonen? Jag hoppas hon ringer mig innan jag sticker iväg och dömer innebandy, annars vet jag inte hur den kommer att sluta. Annars måste jag ringa henne och skulle hon inte svara då så får jag nog panik. Men jag tror hon svarar, behöver ju prata med henne lite. Egentligen blir det säkert bara jobbigare i längden ifall man sen aldrig träffas men jag hoppas vi kan ses som vänner och umgås på ett bra sätt. Vi har gjort det förr och då kan man alltid göra det igen.

Varför är inte alla som mig egentligen? Visst, jag gör också fel och behandlar andra människor illa men jag är alltid där sen och försöker räta ut problemen och se till att man fortsätter på det spåret man haft innan. Jag kan också bli fruktansvärt sur på kamrater och alla ibland men det sitter inte i alltför länge. Sen glömmer man, förlåter och går vidare. Så är det i alla fall om något har varit äkta. Så om min och Annas kärlek var äkta så borde vi ha det bra tillsammans även i framtiden. Jag vet att jag borde lägga ner kontakten med henne under några dagar så att vi sen kan knyta ihop den på ett bättre sätt men nu är det saker som inte är uppklarade som gör att jag mår dåligt. Jag vill bara ha ett fint samtal med henne snart, eller i kväll innan jag somnar. Jag orkar inte med fler nätter där jag sover så här dåligt. Det går bara inte. Jag vet ju att hon saknar mig även om hon är sur och ignorerande ibland.

Kom att tänka på det här med att spela spel i ett förhållande. Jag själv gör inte sånt utan jag kör alltid raka rör och puckar så att allting är klart för den andre. Det blir minst missförstånd på det sättet även om alla inte kan ta det lika bra, men det är också en vanesak. Anna var på mig hela tiden i början av vårt förhållande, ringde och skickade sms och snackade med mig hela tiden på msn. Hon tyckte då att jag inte uppmärksammade henne tillräckligt även om jag både gjorde det och bekräftade henne. Hon trodde jag tyckte det var jobbigt men det tyckte jag ju såklart inte men problemet var väl snarare att jag var upptagen med andra saker och då inte kunde svara, eller skicka sms direkt. Jag saknade ju henne redan då och försökte att ägna mig åt andra saker så det skulle bli lite enklare. Detta gjorde att hon kontaktade mig mindre för att hon då trodde att jag skulle kontakta henne mer men vi pratade så mycket med varandra så det fanns oftast inget att säga mer än att man älskade varandra och saknade den andra. Och jag ville liksom inte tjata ut det på något sätt. Kontakten blev sämre redan här och det blev lite mer sura miner och helt plötsligt började båda ifrågasätta om den andra älskade en. Om det beror på det här spelet att om hon hörde av sig mindre så skulle jag höra av mig mer vet jag inte men jag kan inte spela dessa spelen typ It´s just fake! Jag sa att jag älskade att hon hela tiden tänkte på mig och att jag var överlycklig för varje sms.

Nu är det tvärtom nästan. Nu vill jag kontakta henne hela tiden, speciellt när jag mår så här uselt. Men allt blir bara sämre av det då hon inte kan ta det på samma sätt som mig, även om vi var ett par då. Så det bästa jag kan göra är att inte kontakta henne alls men det är också så sjukt jobbigt! Hade man bara haft det lite bättre så hade man klarat det. Men även när jag försöker göra det nu så kan det vara som så att hon hör av sig till mig på msn eller sms eller ringer, och då förväntar jag mig att hon ska leda samtalet på något vis men när hon inte gör det så känns det som att det är jag som kontaktat henne och allt är likadant igen. Skulle jag inte svara blir det också fel för då blir hon sur över det. Så vad jag än gör så är det en förlustsituation. Det måste finnas en vinnande situation men jag vet inte hur fan den ser ut., Allt jag vet är att jag snart inte orkar mer. Och snart orkar jag inte ens tro på att det finns en Gud som försöker hjälpa till. En större ensamhet än den jag känner nu har jag nog aldrig upplevt innan. Det är smärta och sorg rakt genom mitt bröst.