Jag förstår lite mer för varje dag

När Anna förklarade hur dåligt hon mådde när vi inte var med varandra och vi hade 30 mil mellan oss så kunde jag inte förstå att hon mådde så dåligt som hon uppenbarligen gjorde. Själv mådde jag kanske inte toppen men jag visste ju att jag hade henne och den tryggheten gav mig mycket styrka. Vidare så försökte jag hela tiden aktivera mig för att inte bara sitta och sakna henne just då för att jag själv skulle må lite bättre. Men samtidigt försökte jag hela tiden bekräfta henne med sms vad jag än gjorde nästan. Kanske inte så mycket som hon behövde eftersom hon just mådde så dåligt. Det var det jag missade tror jag.

För i dag tror jag man kan vända på det och säga att nu saknar jag henne enormt och mår så dåligt varenda dag. Känns inte som jag mår bättre bara för att tiden går just nu men det kommer jag såklart att göra så småningom. Enda problemet nu är att jag inte har någon att längta efter, som jag vet kommer ner nästa eller nästnästa vecka. Så nu sitter jag enbart hemma och deppar och mår extremt dåligt - antagligen så som Anna mådde innan. Nu vet jag inte hur Anna mår exakt men jag tror hon mår sådär och nu är det Anna som försöker aktivera sig för att inte bara sitta hemma och tänka men nu är vi inte tillsammans, det är enda skillnaden. Jag hoppas att hon förstår hur mycket jag känner för henne och att jag verkligen vill ha henne och att jag aldrig kommer att lämna henne eller vara otrogen etc.

Jag är glad för alla kamrater och andra som orkar lyssna på mig coh som försöker få mig att må bättre! Men dom kan aldrig få mig att må så bra som jag gjorde när jag träffade Anna i somras. Jag var på moln då och allt i mitt liv kändes helt underbart. Inga motgångar utan enbart glädje, kärlek och allt annat som man blir glad av. Vad ska jag göra nu? Jag vill vänta på Anna och låta henne fundera och få vara i fred och hitta sig själv med ett lugn för att sen kunna bli ett par igen och då att vi tar hand om varandra på rätt sätt - det gäller såklart båda. Jag vill inte leta upp någon annan tjej eftersom jag vet att ingen har dessa positiva sidor som Anna har och det är med henne jag vill leva. Ja, nu betyder inte det att gifta sig och bo ihop och allt det men att alltid ha henne vid min sida. Veta att hon älskar mig och där jag älskar henne! Det är vad jag vill. Jag behöver henne mer än något annat i det här livet.

Jag skrev detta innan men jag skriver det igen för jag bryter ihop varenda dag nu och börjar gråta. Visst, jag är en känslig människa och det har jag förklarat för Anna men så här mycket tårar är knappt inte möjligt att fälla. Det gör så ont i mitt hjärta och jag faller ihop och börjar tänka på hur underbart vi haft det. Alla underbara stunder och pussar, kyssar och kramar. All närhet i alla dess former och alla skratt och roliga stunder. När jag tänker så gråter jag som fan. Sen när jag läser alla brev hon skrivit så vet jag inte var jag ska ta vägen. Vi hade det så bra kärleksmässigt även om andra saker inte fungerade optimalt men kärleken är starkast. Den vinner alltid. Likadant vinner alltid ljus över mörker. Ja, jag gråter ungefär lika mcyket som när min far gick bort och även min mor. Jag känner mig så ensam i världen nu och därför var jag så glad att jag hade Anna. Hon gav mig energi och jag var på väg tillbaka i livet men nu har jag fallit så mycket så jag har kraschat. Hela jag känns söndersplittrad. Jag hoppas att vi kan träffas snart och bara umgås och må bra som vi gjort så många gånger förr. Jag älskar Anna så sjukt mycket.