Vad ska jag tro?

Nu är det söndag morgon och jag sitter i min soffa klart tidigare än jag hade planerat. Jag kan inte sova nästan. Sover oroligt och vaknar tidigt. Kastar mig på telefonen för att se om hon har hört av sig. Det hade hon inte gjort och då blir jag lite förtvivlad. Jag fungerar helt enkelt inte som en människa just nu längre, jag äter inte och sover inte och känner mig som i en dimma hela tiden. Tankarna gnager på mig och jag vevar tankarna om och om igen vad det var som hände. Jag har fått många svar och ibland känns det positivt men nu i min ensamhet så känns det som att allt bara är en massa missförstånd och det är just sådana som inte får uppkomma. Sådant hade vi ju kunnat rätta till och kan fortfarande även om det är lite kämpigare just nu.

Hon ville vara lite ensam i helgen då hon umgicks med en kompis och det lät jag henne också vara. Sen stannade hon visst där hela lördagen också och då hade jag skickat en del sms. Allt jag ber om är att hon ska förstår hur sanningen är, att jag alltid varit henne trogen och att det inte finns andra tjejer i mitt liv som betyder något för mig rent kärleksmässigt. Jag har som de flesta några tjejkompisar men jag har väldigt få. Känns så jobbigt att behöva bli straffad för att jag chattat med massvis av tjejer innan jag träffade Anna. Då skickades det även bilder fram och tillbaka och alla dessa bilder ligger sparade i en gammal mapp på min dator. Visst, jag kanske borde ha raderat dessa men samtidigt har jag inget att dölja och det är en hel del blandade foto som jag måste gå igenom och då har jag valt att inte radera något ännu. Hade Anna bara tagit upp detta långt tidigare så kunde jag förklarat i lugn och ro och visat henne hur allt ligger till. Nu känns det som att hon har sparat en falsk bild i sitt huvud och det känns inte alls bra. Hon borde lita bättre på mig så mycket vi har umgåtts och allt som vi har gjort. Jag har ju prioriterat henne först alltid.

Det känns jobbigt för henne just nu antar jag. Hon brottas mellan olika känslor och det är här jag ändå hoppas. Jag hoppas att hon älskar mig som hon ändå har skrivit och jag vet att hon saknar mig och tänker på mig. Att jag finns i hennes tankar. Samtidigt så verkar hon ha målat upp en dålig bild av mig och det är där jag vill rätta till allt. För jag är inte en dålig människa även om jag gjort fel ibland, men jag har aldrig hållt på med någon annan tjej medan jag haft Anna. Sen att det finns ett liv som jag levt innan jag träffade Anna, det vill jag inte straffas för nu. Om vi två älskar varandra borde det ju bli vi två i framtiden igen. Något annat vill jag inte och jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare om Anna nu inte vill ha mig igen. Hon har liksom varit allt för mig, lite för mycket ibland tror jag t o m.

Hade Anna bara tagit upp saker som hon upplevde som ett problem tidigare så att jag verkligen hade förstått det så hade vi aldrig hamnat i det här stadiet där vi båda antagligen mår dåligt men där jag mår sämst. Anna verkar ju fungera som normalt genom att skratta och umgås med vänner och allt det. Jag fungerar inte alls. Jag behöver mest prata med Anna och det enda jag vill är att vi reder ut missförstånden. Först därefter kan vi börja jobba på en framtid, hur den ser ut det vet jag inte. Jag vill träffa henne så att man kan prata med varandra när man sitter bredvid. Först där kan hon förstå vad jag verkligen tycker och känner och menar. Där kan hon förstå att jag aldrig hållt på med andra tjejer. För det känns som det är här skon klämmer. Jag vill visa att jag är den underbara människa som hon blev kär i.

Jag vet att hon kan behöva tid för sig själv nu och känna lite distans till det hela och förhoppningsvis därefter förstå vad jag betyder för henne. Risken jag känner är dock att vi tappar varandra och att hon får sina falska bilder bekräftade så jag vet inte hur jag ska agera. Jag vill ju inte pressa henne heller. Jag sitter i en svår sits där jag dessutom mår så sjukt dåligt att jag knappt inte orkar andas. Jag känner mig som ett träd som blivit uppgrävt och ställt på en asfaltbit. Jag känner mig som en fisk som ligger på land och kippar efter andan. Jag känner mig som en fågelunge som ramlat ner från sitt bo. Detta är en mardröm som har uppstått. Så mycket kärlek det fanns mellan oss går inte bara förlorat. Jag tror snarare att vi pratar vad som styr det hela mellan känsla och förnuft. Jag styrs mycket av mina känslor och därför älskar jag henne som fan och skulle aldrig lämna henne oavsett vad som sker nästan. Hon styrdes mycket av känslor också men hon hade ett förnuft också och det är det som tagit överhand hos henne och det är inget fel med det. Men det jobbiga blir när hon tror saker om mig som inte är sanna. Det är här skon klämmer. Det är här jag vill få henne på andra tankar - ja dom riktiga tankarna.

Ibland kändes det som att jag stod på ena sidan och hennes familj på andra och vi båda drog i Anna, så tror jag i alla fall att hon kan ha upplevt det. Jag har aldrig dragit i henne för att hon skulle lämna sin familj. Jag har alltid haft inställningen att man kan ha både sin familj och sin käraste, man behöver inte välja även om det kan kännas så ibland. Jag vet inte själv hur jag hade upplevt det hela om jag hade haft morbröder som hade varit på mig hela tiden. Falska bilder och falska argument kan ha skapat en ohållbar situation förutom de reella problemen som avstånd och liknande. Ibland känns det som en kamp mellan Jesus och Djävulen, en kamp mellan det goda och det onda. Det goda ska normalt segra i slutändan men just nu verkar det onda ha segrat. Det har fått mig på fall och jag vet inte hur jag ska fortsätta slåss nu.

Jag kommer i alla fall göra allt jag kan för att den sanna bilden av mig ska vara den som råder och därefter får Anna ta vilka beslut hon vill och då kan jag bara acceptera dom och respektera det. Just nu har jag fortfarande känslan att hon har fått en lite felaktig bild av mig som förstärkts av hennes omgivning men det går att ändra på och det ska jag göra allt som jag kan för att göra. Om jag bara kunde få chansen att ligga bredvid henne och hålla om henne och förklara hur allt verkligen är. I den situationen borde Anna känna sig trygg och veta att det jag säger är det som stämmer också. Även om hon senare börjar tvivla igen som man alltid gör när man inte kramar eller är varandra nära på ett annat sätt.

Jag ska låta henne ringa eller kontakta mig nästa gång i alla fall, det lovade jag min faster som också nästan började gråta i telefon i går när jag förklarade hur allt låg till. Men hon säger att om det är meningen att det ska bli jag och Anna så kommer det att bli vi två. Och hon har en förståelse för hur Anna känner det - och det har jag också - när jag pratar om avstånd, kärlek och saknad. Jag har fått så många tankar i huvudet om vad jag borde göra att jag blir rädd och osäker att jag ska förvärra situationen. Men gör jag inget alls så kommer inget att hända. Alltså måste jag bara upp på min vita häst och vara den riddare hon vill ha. Det är då jag kan lösa alla problem och rida iväg med henne tillsammans med mig. Men jag kan vänta någon/några dagar till innan jag måste agera iaf! Satte mig ner och gjorde en video till henne också som jag la ut på youtube, den ska hon få så fort jag pratar med henne igen.

http://www.youtube.com/watch?v=4Z5t4rie8IM

Till sist har vi innebandymatch om mindre än tre timmar och jag är absolut inte i fas att ta hand om det men jag måste och får försöka göra mitt bästa så får vi se hur långt det räcker. Jag minns när vi hade problem tidigare och allt löste sig innan en innebandymatch, hur mycket kraft och styrka jag fick då. Nu är jag mest orkeslös och viljelös. På ett sätt känns det som att jag inte bryr mig för fem öre hur det slutar och då borde jag inte vara där. Men innerst inne vill jag såklart vinna. Ett tag tänkte jag att "tar det slut med Anna så har jag ändå innebandyn". Ja, så kan man ju tro när man är kär och galen, för just nu har jag ingenting i världen så länge jag inte har Anna. Jag är ensam, övergiven och vilsen som så många gånger förr. Anna var mitt stöd och den jag älskade över allt annat på jorden. Så låt oss bli ett par igen Jesus. Det är i stort sett allt jag ber om. Jag bor hellre i en grotta med Anna än att vara ekonomiskt oberoende. Sen vet jag inte om Anna också är åt det hållet men jag menar att kärlek och hälsa är de två viktigaste sakerna i livet. Så låt mig nu återfå min kärlek innan fisken har legat på länge på land, innan trädet börjar dö då det inte kan slå rot eller där fågelungen blir uppäten innan den räddas av en förbigående.