Helt förstörd

Nu är det måndag och jga är fortfarande helt förstörd inombords. Detta är på ett sätt något av det värsta jag varit med om. Att engagera sig så mycket och låta ens känslor för Anna helt styra en gjorde för ont när det tog slut. Jag fungerar inte som människa längre känns det som. Jag finner ingenting intressant och jag gråter varenda dag. Jag kan sitta och storgråta, hur normalt är det? Jag kan egentligen inte belasta Anna med något men vet hon vad hon har gjort mot mig? Jag förstår inte vad det är som har hänt och det kanske inte Anna heller gör, men det känns som att hennes morsa har sagt till att hon inte kan vara tillsammans med mig och att det är här allting klämmer. När man får tankar att man kanske borde ringa hennes mamma bara för att få klarhet i om det är så eller inte så är det ju inte bra men vad ska jag göra? Jag är helt nere på botten och orkar inte med någonting.

Tilliten till andra människor var låg innan jag träffade Anna men nu är den ännu lägre. Hur ska man kunna lita på någon när man får höra hur mycket en person älskar en men sen ändå lämnar mig. Det gör ont när hon säger att hon inte vill vara tillsammans med mig men att hon älskar och saknar mig. Vad är det som inte stämmer då? Jag tror hon har det extremt tufft med alla sina tankar och påfrestningar i Göteborg. Jag kan inte begära av henne att hantera allting på ett bra sätt men jag vill försöka få det bra igen för jag älskar henne av hela mitt hjärta. Jag kan inte släppa det då. Det går bara inte.

I går hade vi innebandymatch och det var ett hett derby inför fullsatta läktare. Just under och efter matchen kunde jag släppa Anna faktiskt och bara glädjas åt segern men så fort jag lämnade hallen så kom saknaden tillbaka och jag började nästan gråta. Laget hade fest på kvällen och bjöd in mig. Normalt hade jag väl stannat hemma men i det skicket jag var så hängde jag på för att ha lite trevligt med killarna. Man kunde inte släppa det helt men det kändes lite bättre i alla fall. Men nu är man åter hemma i sin ensamhet och den knäcker mig totalt. Det finns inget som kan läka mig förutom att Anna och jag träffas och kramar om varandra och säger att vi vill satsa i framtiden. Jag har gått från världens lyckligaste till världens mest olycklige enbart på grund av att det tagit slut med Anna. Det fick inte hända men det hände. Nu ska jag ge allt för att få tillbaka henne. Men jag vet inte hur. I natt blev hon sur på mig också och det kanske var med rätta men det känns som att hon vill bli sur på mig och anklaga mig hela tiden vad jag än gör. Varför gör hon så mot någon har älskat och förmodligen älskar?