Mitt ex

Ja, mitt ex är nog världens mest komplicerade person. Det behöver inte vara något negativt i och för sig men ibland så blir jag väldigt förvirrad och stundtals har det även upprört mig. Varför beter hon sig som hon gör mot mig vid vissa tillfällen? Är hon medveten om hur jag mår och ifall hon är det, varför gör hon det i så fall? Jag hoppas det har med hennes ålder att göra att hon inte kan se hur andra i omgivningen mår på grund av hennes beteende men samtidigt är hjon mogen och klok och borde inse det. Hon märker ju t ex direkt jag närmar mig en gräns där hon eventuellt kan missuppfatta något och då blir hon ledsen och säger att hon mår dåligt. Och varje gång vi hamnar där vägrar hon prata. Typiskt kvinnligt drag förvisso men om det inte hände hela tiden och hon sökte fel så hade jag kunnat acceptera det lite mer. Allting hamnar där jag varit innan, ljuger hon eller talar hon sanning till mig. Det hemska är att jag inte vet och tvivlar nu. Än värre är att hon har prövat mig så mycket och jag har gett henne alla sanningar som går att ge men ändå litar hon inte på mig. Det är märkligt.

Jag fick uppfattningen att hon blev glad för julklappen och att hennes hjärta berördes. Lite senare skickade jag en länk till henne på nätet och sen var det samma gamla visa igen. Hon attackerar mig direkt utan att först prata igenom om saken. VARFÖR? Skulle hon nu ta illa upp får hon väl framföra det lite konkret eftersom hon vet hur jag är som person och det går alldeles utmärkt att diskutera med mig. Det slutade med att hon sa att hon mådde dåligt och inte ville prata mer med mig i natt och att hon skulle må bättre i morgon. Jaha? Visst, jag vet hur hon fungerar men för den här - i mina ögon lilla saken - så borde hon inte svänga över så mycket och må dåligt. Men vi är alla olika och hon borde ge mig en chans att lära mig att förstå henne. Hon borde prata ut med mig om allt detta, för hon vet svaren på det mesta, medan jag inte vet svaren på alls mycket. För julklappen borde ju i så fall fått henne väldigt glad men där hoppades det och jublades inte på vägar ens liknande motsatsen till det andra.

Tiden får utvisa vad som sker. Jag orkar i alla fall inte med att hon ljuger, det är det sista min kropp och själv orkar med. Det är bland det värsta jag vet hos människor, eftersom det är medvetna handlingar för att indirekt såra andra. Hellre tar jag ett slag mitt i huvudet även om det kanske inte heller är så skönt. För vad jag än säger så vill hon inte förstå känns det som, men likväl så har hon känslor gömda i sitt hjärta, det märks när jag pratar med henne. Nä, vi behöver träffas någon dag och verkligen bara ha trevligt och prata ut i stillsam miljö. För när hon säger att jag har förändrats 0ch hon inte känner igen mig längre, ja men då kanske man kan få reda på hur jag har förändrats. Det är så tråkigt med alla dessa standardfraser som folk har lärt sig och sen kastar ur sig stup i kvarten. Och har jag nu förändrats så kanske det beror på en psykisk misshandel som fått mig att halv rasera men där jag ändå känner att jag sakta men säkert är på väg att klättra upp igen. Hon vet att jag älskar henne så om hon nu talar sanning, varför tvivlar hon då på min kärlek och ärlighet? Det får hon svara på en dag när hon orkar. Jag får ge henne den tid hon behöver. Hon får höra av sig när hon vill prata. Jag kanske skickar något sms ibland men jag vill inte höra av mig och få världens utskällning, det orkar jag inte bara. Och hon har ju lovat att hon är ärlig mot mig och är hon det ser jag inga problem alls. Nu blir det snart sängen! Nyår snart, ska man ta det lugnt eller bara köra världens fest? Det sistnämnda lockar mer i dag måste jag säga! Varför orkar jag inte ens gå in på.